Lite av vad som hänt sen sist...

Periodvis är jag riktigt duktig på att blogga. Har dessutom blivit ifrågasatt för det jag skrivit. Är väl egentligen bättre att berätta hur man mår.

Just nu vet jag inte var tiden tar vägen..eller jo det vet jag. Anledningen heter Sixten och är min son. En bestämd och envis kille på 10,5 månad okorrigerad ålder. Han har ännu inte lärt sig krypa, tycker att det räcker med att rulla fram. Han kan även sitta själv utan stöd och plocka med leksaker. Jag är otroligt stolt över våran kille. 

Sitter själv! 

Glad kille...

Det har varit lite tufft. Vi har varit förkylda och krasslig till och från i 1,5 månads tid. I månadsskiftet januari och februari var Sixten jätte dålig. Blev inlagd på sjukhuset i 8 dagar. Det blev tuffa dagar även för oss. Han hamnade på isoleringsrum på grund av diarréer & misstänkt rs. Det visade sig senare vara RS-virus. Han hade då snuva, täppt, hosta och andningssvårigheter. Han hade syrgas ett tag och inhalerade flera gånger per dygn. Han fick även sond, då han inte ville äta och hade många diarréer. 

Sjuk kille 

Ca en månad senare va han förkyld igen. Han fick svårt att andas så det blev en natt till på sjukhuset. Konstaterades att han troligtvis har förkylningsastma och fick inhalator utskriven. Nu mår han bättre och är oftast full i bus. 

Den här helgen som är nu så är jag och Sixten ensamma hemma. Det känns tomt och konstigt. H är på kurs i Stockholm. Jag har bilen hemma så kan hitta på en massa skoj. Gäller bara att komma på vad! 

För några veckor sedan va jag på mitt sista samtal med psykologen. Det kändes konstigt på nåt vis, har ändå träffat honom sedan i juli/ augusti. Kände då att jag mådde bättre. Nu väljer jag att inte känna efter. Blir stundtals så frustrerad på allt. Vet vad jag borde göra men vet inte hur. Stundtals så mycket missförstånd. Jag är nästan kroniskt trött. Vilket jag ser nu på klockan att jag borde sova för länge sen...

Väntrummet...faktiskt både mysigt och inbjudande!  

 

Långt uppehåll...men nytt år och nya tag!

Har haft ett långt blogguppehåll nu. Orken och tiden har inte funnits. Det sämsta är just nu orken. Vad har då hänt sen sist?! Otroligt mycket...

Promenad i veckan...

Just nu kan jag inte sova. Andningslarmet pep och tjöt, vilket resulterade i en ledsen och skrämd pojke. Nu ligger han bredvid mig i sängen och sover. Jag vågar inte somna om, har legat vaken i över en timme. Tror främst andningslarmet tjöt på grund av lågt batteri, men kanske en kombo som vanligt. 

Va till vårdcentralen någon gång i november och fick då stämningshöjande utskrivet. Det känns bra. Efter ännu ett läkarbesök och ett långt samtal med en annan läkare så fick jag dosen justerad. Jag mår bättre vilket känns skönt. De destruktiva tankarna har minskat eller till och med försvunnit. Samtal med psykologen fortgår, men har inte träffat honom sen innan jul. Han ställde in för 14 dagar sen, pga sjukdom. Därefter har jag inte hört nåt. 

Den 19 november döpte vi Sixten och vi passade även på att gifta oss då. Ett överraskningsbröllop som bara svärmor visste om. Min äldsta vän hade haft sina aningar. 

Dop/ bröllop!

Sixtens första jul har passerat. Vi firade den här i Kumla. Mina föräldrar kom hit. Så skönt att slippa konka runt med allt och med Sixten. Det var rätt så fixat här hemma...

Julgranen och julklapparna...

Det har verkligen varit en segdragen flytt. Har fortfarande en massa ouppackade flyttkartonger. Det är ju svårt att hinna med när man är ensam hemma med Sixten. Väntar på att orken ska infinna sig oxå..,

Sixten fick i slutet av november en liten tand i underkäken och veckan efter kom tand nummer två bredvid. Nu är det återigen mycket kli i munnen och en massa dreggel så antar att vi snart hittar fler tänder. 

Den lille pojken har oxå lärt sig att rulla runt på golvet. Han provade även att vända sig på mage och sen dyka ur soffan. Inte helt optimalt. Så efter den dykningen blev det en tur till jouren i Örebro. Tur att läkarbesök är gratis för barn. Det va över på 5 minuter,  efter lite samtal och koll efter blåmärken och lite lysning i ögonen. Ingen koll av leder trots att vi tror att han tog i mot sig med händerna. Suck. Sixten har inte lärt sig krypa än vilket gör honom frustrerad ibland...

Vi har även varit iväg till öppna förskolan ett par gånger. Blir ju lite ensamt för mig här hemma och dessutom nyttigt för Sixten att träffa jämnåriga. 

Just nu är vi lite förkylda. Jag har ont i halsen. H är oxå förkyld och hemma från jobbet. Sixten är inte helt hundra heller. Är rädd att han ska få rs-virus. Påverkar andningen. Han tillhör ju en riskgrupp på grund av att han är prematur. 

Underbar amaryllis 

Hmm..känner mig trött, men vet inte om jag vågar sova....