Läkarbesök och funderingar!

Efter dagens läkarbesök på specialistmödravården, är det många tankar som snurrar. Just nu kan jag inte komma till ro och somna. Troligtvis beror min tidiga förlossning på försvagad livmoderhals. Och vid kommande graviditet kommer de att sätta dit ett band runt livmoderhalsen, för att förhindra en till tidig förlossning. Detta kommer göras i graviditetsvecka 16 som tidigast. Tydligen kan man göra ett vaginalt ultraljud och då se om livmoderhalsen är försvagad. Och då kan man ju undra varför de inte frågar om det vid rutinultraljudet? Om jag hade vetat vad jag vet idag, då skulle jag definitivt ha gjort det då. Är så förbannad på sjukvården. Googlade på det och det kommer både resultat på att det är vanlig och ovanligt. Suck! Blir så trött på allt! Men tänk om det inte beror på försvagad livmoderhals? Vad är det då? 

Gjorde ett vaginalt ultraljud idag, för att kolla på mitt myom. 4 cm är det i omkrets, och det påverkar inte chansen att bli gravid och inte heller en orsak till förtidig förlossning. Äggstockarna såg bra ut. Känns skönt att ha blivit undersökt i alla fall. 

De tog även blodprov för att utesluta nån sjukdom, som jag tyvärr glömt namnet på. Va nåt som hade med antikroppar att göra. 

Om vi inte har blivit gravida inom 6 månader, kunde vi kontakta fertilitetsenheten. Skönt att det inte va minst 1 år, i alla fall. 

Vid nästa graviditet kommer det vara täta kontroller, hur ofta är svårt att veta i nuläget. Han rekommenderade att vi ska göra KUB-test även då. 

Känner mig förbannad och besviken. Fan! Det är så orättvist! Va till graven med nya blommor idag. Det gör så ont inom mig. Är så ledsen för att jag inte gick behålla mitt älskade barn, min Elsa. 

Vet att Elsa var ovanligt liten för sin ålder. Vad beror det på? Hon vägde ju så lite. Hon borde ha vägt 700-800 gram. Kan det bero på att något gått fel under tiden i min mage? Var det därför hon bara va tvungen att ta sig ut? Det är sådana frågor som jag troligtvis inte kommer få svar på. Och hon hade drabbats av syrebrist en tid. Hur länge då? Bara under förlossningen eller? 

Semester och saknad...!!

Elsa idag är det 12 veckor sen du lämnade oss. Saknar dig otroligt mycket! Mitt lilla barn. Undrar fortfarande varför du hade så bråttom ut? Undrar vad som gick fel, om det hände nåt i min mage? Du va så liten lilla hjärtat! 

Imorgon ska vi till specialistmödravården och träffa en läkare. Hoppas vi kan få några svar. Känner mig lite nervös inför morgondagen. Håller tummarna att besöket ska gå bra och att vi får träffa en bra läkare. 

Varit ute och hjälpt mina föräldrar att flytta en massa virke idag, vid sommarstugan. Varmt och svettigt va det. Men skönt att få slita lite på kroppen. Sen blev det ett välförtjänt kvällsdopp. Härligt! Semestern är här nu. Skönt att vara lite ledig! Trots att jag bara har jobbat 100% i tre veckor. 

Lång vecka, men snart semester!

Det har nu gått ett par dagar sen jag bloggade. Motivationen har inte riktigt funnits. Sitter nu på balkongen för att svalka av mig. Känns som en lång vecka på jobbet. Extra jobb i söndags och dubbla pass i måndags. Det sätter sina spår i kroppen, och jag har känt mig trött och sliten. Och så denna värmen oxå. Nu börjar jag verkligen räkna ner till semestern, har tagit ledigt fredag och söndag så nu återstår bara lördagen att jobba. 

Har inga planer för semestern. Det har i alla fall blivit så att jag och Holger har en vecka ledigt ihop. Känns skönt! Kanske får vi satsa på att göra barn då som en av mina gubbar sa på jobbet. Tror dock att det är fel vecka i månaden då. Har inhandlat ägglossningstest och graviditetstest. Längtar som sjutton att bli gravid igen. Ska till en läkare på specialistmödravården nästa vecka. Och visst det ligger rätt mycket nervositet i luften angående det besöket. Oro för vad vi kommer få veta. Om de hittar något fel på mig eller inte? Kanske får vi svar på våra frågor eller kanske inte? 

Åh vad jag saknar min lilla Elsa. Har vänner som precis fått barn. Och visst jag är glad för deras skull, men det gör samtidigt ont. Varför fick inte Elsa leva? Sånt gör ont. Känner också den biologiska klockan ticka. Vill ju gärna ha flera barn. 

Mår som jag förtjänar eller??

Efter att ha sovit dåligt inatt, så mår jag inte så bra när jag vaknar idag. Mår lite illa, ont i magen. Va många tankar som snurrade inatt när jag skulle sova. Sen va jag uppe för jag var kissnödig och sen va jag slemmig i halsen. Och ju mer jag försöker sova, ju sämre går det. Sov ju dessutom själv.

Idag är en gråmulen dag. Känns kyligt! Ska snart gå till bussen och åka och jobba extra.   

Tog ett par katrinplommon, ifall det magonda beror på det. Den problematiken hade jag ju under graviditeten. 

Åh vad jag saknar att vara gravid. Saknar så det gör ont! Men men vi får vänta och se, hoppas det blir snart i alla fall! Vet ju att Elsa vill ha minst ett litet syskon. Inget barn kommer någonsin ersätta henne. Men längtar så efter ett barn, ett barn som får leva! 

11 veckor...

11 veckor sen du föddes idag (lördag) lilla Elsa. Var förbi graven med nya blommor. Saknar dig så otroligt mycket och tårarna rann. Känner mig så ledsen. Det ska inte vara såhär. 

Den här helgen blev inte som planerad. Vi skulle ha en ledig helg ihop, men så blev det inte. Holger jobbar natt hela helgen och jag passar på att ta ett extra pass på jobbet imorgon. Likadant va det för 11 veckor sen när Elsa föddes. Vi som bara skulle på minsemester till min moster i Skåne. Men det blev en resa till förlossningen i Lund, och några nätter på sjukhuset. Holger fick en mardrömsresa ner till Lund, ensam i bilen i 50 mil. Det blev verkligen inte som vi hade tänkt oss. Och allt som har hänt sen dess. Känns stundtals som vi fortfarande går runt i det där vakuumet. Tomheten finns här och saknaden. Förlusten över att ha förlorat vårt efterlängtade barn. Och visst livet går vidare, men vi bär med oss mycket smärta. Det skulle inte gå såhär. 11 veckor, känns som igår men samtidigt som en evighet. Är förbannad på livet. Varför skulle detta drabba oss? Det borde inte drabba någon överhuvudtaget, men det gör det. Om och om igen. Livet är inte rättvist! Livet är så skört. Det finns ingen mening med det som sker. Det enda positiva kan möjligtvis vara att vi inte var hemma, tror inte sjukhuset i Örebro har samma kunskap som de har i Lund. Är så tacksam för att de verkligen gjorde allt för att rädda lilla Elsa. Trots att oddsen inte var så bra. För att födas i vecka 24+1 är verkligen tidigt. Hon fick en tuff start i livet, vår älskade lilla Elsa. Liten men tuff, men tyvärr inte tillräckligt tuff. Men tänk om hon hade klarat sig, va annorlunda allt hade varit då. Den 3 maj 2014 klockan 13.05 var då du föddes. En liten vacker flicka på 585 gram, 31 cm lång. Bär alltid med mig det lilla kortet som jag fick på förlossningen. Elsa mitt älskade barn, jag saknar dig så...👼♥️

Tack för att du frågade!

Är så tacksam att min goa arbetskamrat M, frågade hur det va idag. Jag blev ledsen och rörd. Sa att det är ju inte så många som frågar. Och hon förstod det. Vet att inte alla vågar. Kanske är de rädda för konsekvenserna, att jag ska bli ledsen. Men jag uppskattar verkligen de få som vågar fråga. Hon undrade hur det går med allt. Ja det går ju liksom vidare. Blev ledsen och tårarna rann. Hon sa att hon frågade av omtänksamhet och kramade om mig. Tänk om det kunde finnas fler såna personer. Jag berättade lite om att Elsa fått dubbel hjärnblödning och att det inte fanns något att göra. Men att vi inte vet varför hon kom förtidigt, eller vad det det berodde på. Sa även att Elsa hade drabbats av syrebrist, men vet inte om det va vid förlossningen eller tidigare. Va så skönt att bara berätta för någon. Vet att hon verkligen bryr sig om mig! Hon frågade om det va jobbigt att prata om, vilket det ibland är, beroende på vem som frågar eller när man frågar. Och när mina tårar rann, så blev hon oxå ledsen och fick tårar i ögonen. Men det värmer otroligt mycket att hon tog sig tid att fråga! Tack goa M❤️

Jobb, funderingar och denna otroliga saknad!!

I nästan två veckor har jag jobbat heltid, och inte en gång har min chef frågat hur det går. Borde väl ligga i hennes intresse kan jag tycka. 

Och fortfarande är det fel i lönesystemet med min sjukskrivning, hur svårt ska det va? Fel på datumen, så de har dragit för många dagar. Suck! Ska ringa lönekontoret idag när jag kommer till jobbet. Allt detta krångel gör mig trött. 

Varit och tränat idag, så skönt! Blev gymmet som vanligt, sen promenad hem. 

Elsa mitt lilla hjärta vad jag saknar dig! Min lilla skatt♥️ Vi kom på igår att vi inte har fått några kort på dig från sjukhuset än. De skulle ju komma och fotografera dig efter att du hade lämnat oss. Ska kontakta Kristbjörg på neo i Lund. Det gör så ont att du inte längre finns kvar hos oss. Tårarna rinner. Undrar varför du hade så bråttom ut? Du skulle ju fortfarande vara kvar i min mage. Lilla vännen längtar till att ha ett syskon till dig i min mage. Längtar så det gör ont inom mig. Samtidigt så glad att jag fick träffa dig i två dagar. Du va så vacker och perfekt! Älskade Elsa. Mitt första lilla barn, varför skulle det gå såhär? Livet är så förbannat orättvist! Hur kom det sig att du var liten för din ålder? Berodde det på syrebristen eller? Ja det får vi säkert aldrig något svar på. Men frågorna och ovissheten gör ont. Det gör förbannat ont att du var tvungen att lämna oss. Saknar dig så. 

Nattens förvirrade tankar!

Blev visst en av de där nätterna när jag inte har ro att gå och lägga mig. Fastnade i tv:n och en massa tankar. Tror delvis det beror på att Holger jobbar natt. Blir att sova ensam i sängen, och jag har inte riktigt vant mig än. 

Tror inte det beror på det sena kaffe intaget. Tvättat ikväll, kan verkligen sakna en egen tvättmaskin. 

Nu känner jag att det är dags att ta tag i mitt liv. Sluta med alla onyttigheter och ta mig iväg och träna. Behöver verkligen gå ner de där kilona. 

Hade verkligen förträngt det där med mensvärk. Va länge sen jag hade det, men nu har jag fått igen det med råge. Första mensen efter graviditeten va verkligen annorlunda. Hoppas på att det blir bättre framöver, men allra helst vill jag ju bli gravid igen. Nu vet vi ju i alla fall att kroppen fungerar som den ska. 

Funderar på om jag kunde gjort något annorlunda den dagen Elsa föddes. Ibland vill jag vrida tillbaka klockan och göra saker annorlunda. Vet att jag inte bör tänka så, men skulle göra vad som helst för att få tillbaka mitt barn. Tänk om jag hade åkt in tidigare? Då kanske de hade kunnat hindra Elsa ifrån att födas. Att de hade kunnat stoppa förlossningen. Fast hur ska man kunna förstå och veta hur det känns att föda barn om man aldrig gjort det förut? Det gjorde ju inte så ont på förmiddagen den 3 maj. Kändes som mensvärk eller ont i magen, som när den är trög. Saknade är så stor. De vet inte varför Elsa kom förtidigt och så snabbt. Är det en tröst eller blir det en rädsla att föda förtidigt även i nästa graviditet? Det har spekulerats om det kan vara försvagad livmoderhals. Vi får vänta tills vi kommer till specialistmödravården. Då får de allt göra alla undersökningar som går. Nu är jag trött, ledsen och besviken. Jag förtjänar att få bli lycklig. Visst är lycklig med min underbara sambo Holger. Men det som fattas nu är ett barn. Ett syskon till Elsa. Enligt obduktionen drabbades Elsa av syrebrist, när vet jag inte. Delvis under förlossningen, men kan det ha varit därför hon hade så bråttom ut? Jag vet inte. Blir inte direkt klokare heller när jag ligger här och funderar. Men visst ju mer jag tänker på det, desto fler detaljer kommer jag ju ihåg. Fast under förlossningen tror jag fortfarande inte att jag minns allt i detalj. Det var ju så rörigt, massor med folk, blodprov, urintappning, dropp, spruta för Elsas lugnmognad. Det va verkligen kaos. Jag hann knappt med att förstå allt som hände runt mig. 

Jäsp, så trött jag blev. Dags att släcka och försöka sova. 

Godnatt eller godmorgon! 

Kram Anna-Karin 

Weeping willow!

Weeping willow with your tears running down, 

why do you always weep and frown? 

is it because he left you one day? 

is it because he couldnt not stay? 

on your branches he would swing, 

do you love the happiness that he would bring? 

he found shelter in your shade, 

we thought his laughter would never fade! 

Weeping willow stop your tears, 

there is something to calm your fears, 

you think death as you do forever part, 

i know he will always be in your heart!

Oj vad tiden går...

10 veckor sedan du föddes, mitt älskade barn. Min lilla Elsa. Ditt namn var inget som vi hade bestämt när vi väntade dig. Vi visste ju att det skulle bli en liten flicka. Och vi hade bara talat om vad det skulle bli för våra föräldrar. En liten flicka. Och liten va du ju. 585 gram och 30 cm lång. Du var i storlek med de barn som föds i vecka 22-23, har vi fått reda på från obduktionsrapporten. Lilla hjärtat. Saknar dig så otroligt mycket. Var förbi din grav förut och vattnade. Den rosa blomman som min moster planterat, blommar så fint. Och det va så fint med stenen, ängeln och hjärtat som din pappa va där med i veckan, lilla Elsa. 10 veckor, eller 2,5 månader... det känns ibland som igår och ibland som en evighet. Så sjukt! Hela våren och försommaren bara försvann. Det blev en massa sorg och tårar. Jag som skulle vara gravid och gå och vänta på att mitt barn skulle växa till sig i magen. Och bli en stor flicka. Inte kunde jag väl tro när jag blev gravid förra året, att du skulle födas i vecka 24+1. Lilla vännen! Undrar vad som gick fel? Elsa mitt lilla efterlängtade barn. Du fattas mig! Bär en ängel i min halskedja och vet att du vakar över mig. Du kommer alltid bo i mitt hjärta. Även om mitt hjärta är trasigt! Du finns ju inte längre kvar här. Lyssnar på "Gone too soon" med Daughtry, stämmer så bra in på dig Elsa. 

Idag kom mensen. Måste säga att jag blev glad. Klart att jag är besviken över att jag inte har lyckats bli gravid än. Testade dessutom negativt häromdagen. Men det är skönt att kroppen börjar fungera normalt igen. Har ju varit ett orosmoln över att hormonerna inte har fungerat som de ska efter förlossningen. Och det förklarar ju hur jag har mått de senaste dagarna. Godissugen, deppig, sur, och irriterad mm. Nu är det bara att ta nya tag och göra ett litet syskon till dig Elsa. 

Jobbar extra idag, bara mellan 7-11. Fint med lite extra pengar. Sov oroligt inatt, vaknade innan klockan ringde och då hade jag snurrat i sängen i 1 timme. Natten till igår sov jag oxå dåligt. Då va jag ju dessutom själv eftersom Holger tog en extra natt. Så det va så skönt med en liten tupplur efter jobbet idag. Sen varit uppe på stan och fikat med en vän. 

Brustet hjärta...

Det är verkligen tufft att förlora ett barn. Tror inte att alla fattar hur jobbigt det är. Sen får jag höra att jag är STARK. Jag vet inte. Känner mig inte stark, känner mig ensam, liten och trött. Trött på frågor om hur det är. Men samtidigt glad att de visar att de bryr sig. Vad svarar man. Jo det får gå, på nåt vis måste det. Saknaden är så otroligt stor. Mitt barn finns inte längre. Hon fick en väldigt tuff start i livet. Föddes väldigt fort och förtidigt. 

Sen finns det ju de som inte frågar alls hur det är. De liksom bara tar för givet att det är bra. Att jag kanske kommit över detta. Men det går aldrig över. Jag kommer alltid bära med mig smärtan över att ha förlorat mitt barn. Mitt hjärta kommer aldrig kännas helt igen. Aldrig. 

En av mina tanter sa ikväll att hon bad för att jag ska få ett nytt litet barn. Så omtänksamt. Tårarna kom i ögonen, när hon sa det. Visst önskar jag att det blir ett till barn. Men det kommer aldrig kunna ersätta min Elsa. 

Känner mig trasig och vilsen. Stundtals känns allt meningslöst. Alla går vidare med sina liv, och jag hänger på nåt vis inte med. Och det finns även stunder då jag inte ens blir tillfrågad att följa med på vissa saker. Sånt gör ont! 

Vissa dagar orkar jag inte göra nåt alls. Jag tror inte nån annan kan förstå hur mycket energi det tar för att bara ta sig upp ur sängen, eller ta sig iväg till jobbet. Allt tar så mycket energi. 

Och vad säger man när personer frågar varför man inte har varit där på ett tag. Både brukare och anhöriga har frågat mig på jobbet. Ska jag dela med mig av min smärta då och säga att jag har förlorat mitt barn. Ofta väljer jag den lätta vägen och säger att jag har varit sjukskriven. 

Förbannad på livet....

Jag är så förbannad på livet! Jag är trött på att må såhär. Trött på allt! Jag skulle ju gå hemma och vänta på att lilla Elsa skulle komma ut. Inte behöva jobba och sörja i värmen. Blir så arg på allt! Varför?? 

Och vi har inte planerat något för semestern. För jag skulle ju mest ta det lugnt och vänta på vårt barn. Vi skulle åka på dagsutflykter och bara mysa. Men nu blev det ju inte så. Det gör ont. 

Istället jobbar jag heltid nu. Och jag är trött. Det finns allt för mycket tid i bilen för grubblerier. Men jag tycker om mitt jobb. Tycker om att hjälpa mina brukare. Men vem ska hjälpa mig? Jobbar 2,5 veckor till, sen blir det semester. En semester som jag inte vet vad jag ska fylla med. 

Lilla Elsa. Saknar dig så otroligt mycket! Du va tydligen liten för din ålder, vad kommer det sig? Har jag gjort något fel under graviditeten? 

Blir så trött på alla frågor. Vet inte om vissa frågor någonsin kommer få ett svar. 

Har inte haft orken och motivationen att blogga på ett tag. Antar att mycket av min energi går till att bara ta sig iväg till jobbet. Många funderingar angående obduktionen. Hoppas på att få träffa en bra läkare på specialistmödravården om tre veckor. Kanske kan jag få några svar då? 

Obduktionsrapporten....

Då kom svaren på obduktionen av lilla Elsa. Som vi har väntat på i 2 månader. Vet inte varför jag läste den nu, är väl nyfikenheten. Tårarna rinner. Och jag som strax ska åka och jobba. Det gör ont!!! Saknar henne så otroligt mycket. 

De hittade ingen säker orsak till varför hon föddes för tidigt eller så snabbt. Hon var liten för sin ålder. Jag vet att de gjorde allt för att rädda henne. Men tyvärr. Hon va så otroligt sjuk, mitt lilla barn. Dubbel hjärnblödning och små blödningar i flera organ. Även syrebrist ett tag innan hon föddes. Men inga missbildningar. Det gör ont!! Lilla Elsa vet att du har det bra nu! Du är en liten ängel nu! Men det gör så ont! Kan knappt se vad jag skriver för alla tårar som rinner. Är så ledsen! Mitt älskade barn. Min Elsa. Du fattas mig! Jag vet att tårarna måste få rinna, men kan liksom inte sluta. Är så hysteriskt ledsen! Det gör så ont! Elsa mitt älskade barn! 

Det enda vi kunde göra för Elsa var att avsluta hennes intensivvårdsbehandling, vilket vi gjorde. Även om det va ett tufft beslut, så va det rätt. Men det gör ont, förbannat ont. Har förlorat mitt älskade barn, min Elsa. ❤️

Om vi har frågor får vi kontakta läkaren Kristbjörg på neonatalavdelningen i Lund.  

Snart iväg till jobbet...

Så står man inför att jobba helg. Motivationen är sådär, men det blir nog bra när jag kommer iväg. Heltid blir det ju nu, från och med idag. Hoppas på att jag orkar. 

Varit på gymmet och tränat idag. Sen promenerade jag hem 4,4 km. Måste ju gå ner i vikt! Dels för att få ner blodtrycket och för att bli gravid igen. 

Åh jag vill verkligen vara gravid, helst igår. Hör människor som klagar på att deras barn inte sover och andra problem. Blir så trött och det gör ont. Mitt barn ligger i en vit liten kista. Hon skulle ju inte ens ha varit född nu. Det gör så ont. Varför? Tårarna rinner. 

I väntrummet hos barnmorskan i onsdags hörde jag när en annan barnmorska ringde upp en som precis fått barn. Vill inte höra ett sånt samtal. Hon frågade hur det va med barnet. Och det enda jag tänkte att hon ligger begravd, för det gör ju min  Elsa. Sånt gör ont! Hur tänker man när man ringer ett sånt samtal med dörren öppen? 

Livet gör ont. Det gör ont att behöva leva vidare. Leva i all denna sorg och saknad. Och jag funderar på varför jag ska behöva gå igenom allt jobbigt. Hur mycket ska jag behöva orka med? Och varför just jag? 

Lång dag idag...

Idag när jag klev upp mådde jag sjukt illa. Vet inte vad det beror på? Kanske sovit för dåligt? Eller så är den där oviljan att gå till jobbet. Ja ja...troligtvis inte det jag hoppas på i alla fall. Fick klä på mig först och äta lite yoghurt sen. 

Nu en stund senare har illamåendet lättat lite. 

Det har varit en lång dag idag. Jobbat 7-11 idag och ja det gick bra!  Trots att jag var så sjukt opeppad att gå iväg. Hade en bra arbetskamrat, vilket jag ofta har. Känns lite skönt att det var en van vikarie, som dessutom är pensionär. 

Sen vak jag till barnmorskan vid 13. Pratade om diverse saker, sex, mens, preventivmedel, förlossningen, oro, knipövningar, specialistmödravården, utredning, obduktion, riskgraviditet, mm. Tänker inte gå in på detaljer, för det är faktiskt privat. Visade kort på lilla Elsa. Känns bra att ha pratat med henne. När jag blir gravid nästa gång kommer jag definitivt vilja ha henne igen! Hon tog blodtrycket, ligger fortfarande i överkant. Så behöver verkligen gå ner i vikt. Vilket hon höll med om inte är så lätt. Hon rekommenderade mig att ta kontakt med en samtalskontakt. För det är viktigt att bearbeta en sån här sak. Och det ska jag göra, behöver det. 

Efter det fika med Holger. Sen promenad upp på stan, för att lämna in ett papper. Som vi dessutom inte kunde lämna in för det fattades vissa uppgifter. Suck! Att de inte kunde informera om det förra veckan. Jag blir så trött. Kollade lite på stan, sen promenad hem. Skönt att röra lite på sig. 

Sen har vi tvättat ett par maskiner tvätt, tror det blev 6 maskiner. Nu är jag sjukt trött i kroppen och knoppen. Känns att jag har varit uppe sedan kl.05.30. Ska bli skönt med sovmorgon. Kanske tar jag mig iväg en stund till gymmet imorgon också. 

Motivation sökes...

Imorgon är det visst jobbdax igen. Och jag är så sjukt omotiverad. Är inte motiverad att göra något alls. Va enkelt det vore om man bara kunde vara hemma och plocka lite. Från och med fredag går jag upp på heltid igen. Vet inte om jag orkar det egentligen? Är väl bara att prova kan jag tro. Har inte lust att gå till vårdcentralen igen och träffa en läkare som ska bedöma mig. En person som aldrig har träffat mig, känns som det kvittar. Kollade på planeringen och de närmaste dagarna ska jag göra samma saker och gå till samma brukare. Känns ju inte jätte pepp. Och vad ska man säga när de frågar? Till nån sa jag att jag har varit sjukskriven, för att jag orkar inte förklara. Orkar inte bli ledsen och gråta. För det är förbannat synd om mig. Jag har ju förlorat mitt efterlängtade barn. En del vet ju vad som har hänt, och många blir rörda och ledsna. Man ser att de har tårar i ögonen när de undrar hur det går för mig. Livet är förbannat orättvist! 

Va till tandhygienisten idag, blev uppskjutet förut. Kunde inte gå dit veckan efter att jag hade förlorat Elsa. Hon frågade hur det va. Jag sa att det va väl bra. Tror inte att hon reflekterade över att jag inte va gravid längre. Jag vet inte, vi har ju bekanta på Facebook så hon kanske har hört? Orkar liksom inte alltid berätta. Men det gör förbannat ont mest hela tiden. Saknaden är så stor.  

Igår betalade jag räkningen för min vårdtid i Lund. Då kom åter alla tankarna tillbaka. Om hur tiden va när vi va där. Alla känslor och tankar kom åter. Suck! Lilla Elsa. Varför hade du så bråttom ut? Varför? Fortfarande inga svar på alla mina frågor. Och det gör ont. Har inte hört något från obduktionen, den borde väl vara klar efter 8 veckor. Vet inte var jag ska vända mig för att få svar. Så trött. Kanske kan kontakta läkaren i Lund. Men allt sånt tar tid och kraft. Vet inte var jag ska hitta orken till det. Så mycket som jag inte vet. Suck! 

Imorgon ska jag till barnmorskan för efterkontroll. Inte det roligaste att göra. Men ska samtidigt bli skönt att träffa min barnmorska som jag gått till under graviditeten. Kanske kan hon svara på några av mina frågor. Har fortfarande inte fått någon mens. Känns ju lite oroande. Har googlat och det står att det kan ta tid, främst om man ammar. Men det gör jag definitivt inte. Fick ju inte ens igång pumpningen. Och fick dessutom piller för att stoppa mjölken, då vi lämnade sjukhuset. För så länge jag inte får mens så blir jag ju heller inte gravid. Vet ju inte hur det är med ägglossningen heller. Längtar som sjutton att vara gravid igen. Och jag vet att Elsa vill ha ett litet syskon. Visst kan jag känna en stress över att inte bli gravid. Men men, någon gång inom en snar framtid hoppas jag på. Får väl börja överkonsumera graviditetstest igen. För har jag ingen blödning, så hoppas jag ju att det är ett litet pyre i magen. 

Nu ett par dagar har jag haft ont i mina handleder. Upplever stundtals att de domnar mera. Är dessutom ofta kall om fingrarna. Ja ja, snart att ställa sig i kö för operation. För karpaltunnelsyndrom, i båda händerna dessutom. Visst har domningarna mindre efter graviditeten, men problemen kvarstår. Blir i så fall sjukskrivning i ca 6 veckor per hand.