söndag 20 juli 2014

11 veckor...

11 veckor sen du föddes idag (lördag) lilla Elsa. Var förbi graven med nya blommor. Saknar dig så otroligt mycket och tårarna rann. Känner mig så ledsen. Det ska inte vara såhär. 

Den här helgen blev inte som planerad. Vi skulle ha en ledig helg ihop, men så blev det inte. Holger jobbar natt hela helgen och jag passar på att ta ett extra pass på jobbet imorgon. Likadant va det för 11 veckor sen när Elsa föddes. Vi som bara skulle på minsemester till min moster i Skåne. Men det blev en resa till förlossningen i Lund, och några nätter på sjukhuset. Holger fick en mardrömsresa ner till Lund, ensam i bilen i 50 mil. Det blev verkligen inte som vi hade tänkt oss. Och allt som har hänt sen dess. Känns stundtals som vi fortfarande går runt i det där vakuumet. Tomheten finns här och saknaden. Förlusten över att ha förlorat vårt efterlängtade barn. Och visst livet går vidare, men vi bär med oss mycket smärta. Det skulle inte gå såhär. 11 veckor, känns som igår men samtidigt som en evighet. Är förbannad på livet. Varför skulle detta drabba oss? Det borde inte drabba någon överhuvudtaget, men det gör det. Om och om igen. Livet är inte rättvist! Livet är så skört. Det finns ingen mening med det som sker. Det enda positiva kan möjligtvis vara att vi inte var hemma, tror inte sjukhuset i Örebro har samma kunskap som de har i Lund. Är så tacksam för att de verkligen gjorde allt för att rädda lilla Elsa. Trots att oddsen inte var så bra. För att födas i vecka 24+1 är verkligen tidigt. Hon fick en tuff start i livet, vår älskade lilla Elsa. Liten men tuff, men tyvärr inte tillräckligt tuff. Men tänk om hon hade klarat sig, va annorlunda allt hade varit då. Den 3 maj 2014 klockan 13.05 var då du föddes. En liten vacker flicka på 585 gram, 31 cm lång. Bär alltid med mig det lilla kortet som jag fick på förlossningen. Elsa mitt älskade barn, jag saknar dig så...👼♥️


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar