Sixten redan 7 veckor....!!

Dagarna går så fort! Klockan har återigen passerat 24 och vi har påbörjat ett nytt dygn. Så borde väl börja med att önska er alla en trevlig midsommar! 

I onsdags va jag till barnmorskan för efterkontroll. Kändes bra att få prata med henne om det som har hänt under graviditeten. Vi gick igenom min förlossningsjournal, och inser återigen hur fort det gick innan Sixten va ute. Fanns ingen tid för smärtlindring, men det gick trots allt bra! Öppnade mig fort. Känns inte helt optimalt att ha sådana här snabba förlossningar. Nu hade jag ju tur som redan va inlagd, så det gick fort att ta sig till BB. Pratade även om preventivmedel. Jag känner inte att jag kan skaffa ett till barn just nu. Vet inte riktigt vad jag vill heller, med tanke på att även det blir en riskgraviditet. Fick mellanpiller utskrivet, ett mellanting mellan p-piller och minipiller. Men dessa får jag inte börja med förrän när Sixten är 6 veckor, från det datum som han är beräknad. Det är för att hans lever, inte är tillräckligt utvecklad innan. Så det är bara att vänta i ca 8 veckor då. Holger och Sixten skulle ha följt med till barnmorskan, men det blev inte så. För att någon hade missuppfattat hur dags jag skulle vara där. Turligt nog sprang vi på barnmorskan på stan i tisdags, så hon hade redan sett Sixten. 

Känner mig så extremt trött, vilket jag även sa till barnmorskan. Kanske beror det bara på den ständiga sömnbristen? Men ibland känns det som om det är något mer som inte är bra. Vad får tiden utvisa. Blodprov, Hb togs även. Borde inte vara någon fara då jag bara förlorade ca 400 ml blod under förlossningen. Vilket tydligen är lite i sammanhanget. Om jag vill ha min förlossningsjournal så får jag kontakta BB eller det går även att begära via mina vårdkontaker på 1177. Funderar på att göra det. 

Ingen mens än, minns inte från sist när den kom tillbaka. Nu vet jag ju att amningen påverkar oxå. Tycker att det har känts som om den är på gång nu idag (torsdag), har haft lite flytningar med ljusröda strimmor i och lite obehag i magen. Blev ingen gynekologisk undersökning, gjorde ju nyss en hos läkaren på specialistmödravården. Samtidigt är det så sjukt skönt att slippa, vilket min barnmorska vet. Det är något som jag fortfarande inte är helt bekväm med, trots att jag har fött 2 barn. Dessutom har det ju varit sjukt många kontroller av livmoderhalstappen under graviditeten, och även flera vaginala odlingar. Däremot behöver jag ta cellprov, och jag lovade att höra av mig efter sommaren. Hon påminde mig även om att göra knipövningar. 

Glassen i Nora 

Sixten va till sjukhuset i onsdags. Han vägde då 3060 gram. Äntligen väger han över 3 kg. Helt plötsligt gick det väldigt snabbt. Nu är det inte lika viktigt att äta var 3:je timma, men bra om det inte går mer än 4 timmar mellan målen. Läkarundersökning gjordes, att ser bra ut. Magnetröntgen va bra, visade inte på några rester av blödningar. Sixten är nu utskriven från neonatalen. Det är med blandade känslor för en orolig mamma som jag. 

Middag i skogen 

Idag (torsdag) är Sixten hela 7 veckor. Tiden går så otroligt fort. Han är alltså i vecka 38+1. De kan ju inte korrigera hans ålder än, eftersom han egentligen inte skulle vara född. Vi firade dagen med en lång sovmorgon. Klart att vi var uppe och gav Sixten mat, men sen gick vi och la oss igen.  Sen åkte vi en sväng till Nora. Åt lite glass, och kollade lite. Va en sväng till skogen, hittade lite svamp. Men det behöver komma lite regn, för det är sjukt torrt i skogen. Senare nu under kvällen/natten kom regnet. Passade på att vädra lite, eftersom det blir så friskt med regnet i luften. 

Redo för läggdags med sovpåsen på! 

Morgonmys och livet rullar på!

Vecka 38+0 är vad jag skulle ha varit i om jag fortfarande va gravid. Nu sitter jag istället här med en 7 veckor (imorgon) gammal Sixten. Det är fascinerande hur det blir. I måndags var det dessutom 10 veckor sedan jag åkte in för att vattnet gick. Det va verkligen en speciell graviditet och idag ska jag på återbesök till min barnmorska på vårdcentralen. Känns bra att få prata med henne. 

Sitter här i köket med Sixten i famnen. Redan en liten envis kille. Idag tyckte han att jag skulle gå upp klockan 05.30. Han brukar ju äta vid 06 så det var inte så konstigt. Går och fixar mat i köket. Tar upp honom ur sängen. Då har han somnat om och är inte alls sugen på att äta. Suck! Som sagt...redan envis. Efter en del knölande och blöjbyte, så har han i alla fall ätit färdigt vid 07. Jag är vid det här laget inte så trött längre. Så passar på att gå upp och äta frukost i lugn och ro. Gör kaffe och mackor. Har lagom satt mig ner, då jag hör min son gnälla i sängen. Försöker vagga och få honom att somna om, funkar sådär. Nu ligger han här i famnen hos mig och snarkar. En liten sällskapssjuk kille. Kanske var han inte heller nöjd med pappan i sovrummet som dessutom lät en del. Det är slitsamt att vara småbarnsförälder, men samtidigt så värt det. 

Morgon mys!

7 veckor har vi haft Sixten blixten här. Det har varit turbulenta veckor med många känslor. Vi har varit hemma i 1,5 vecka, så vi blir troligtvis utskrivna från neo idag. Det är stundtals svårt att förstå och landa i allt som har hänt. Det är svårt att förklara hur det känns. Vissa dagar är man så trött så det känns som om man skiter i allt. Men man rycker alltid upp sig på något vis. 

Många grimaseroch gester...

 

I lördags morse hade Sixten återigen dragit sonden i näsan, så sen dess är han utan sond. Vi hade dessutom varit inne på fredagkvällen och fått en ny, och även dagen innan. Så det är en klåfingrig herre vi har att göra med. I fredags diskuterade vi om sonden med en av Sixtens kontaktsköterskor. Hon sa att har de väl börjat dra sonden, så är det svårt att få dem att sluta. Så sant. 

I måndags var vi på kontroll på neonatalen. Sixten var 48 cm lång och vägde 2890 gram. Han ligger bra i kurvorna och går upp bra. Men vi upplever att han är mer hungrig, han är ju oftast mer vaken och aktiv. Maten höjs till 80 ml x 8. Så nu hoppas jag att han har gått upp bra till idag. 

BVC var även här på hembesök i måndags. Det var information om BVC, ifyllande av hälsotillstånd, mm. 

Mys...

Så kan vi ju ta det här med amningen igen. Det funkar oftast bra. Det är smidigt att trösta med under tiden som man fixar mat (ersättning). Och han tycker det är både gott och mysigt. Vi provar att erbjuda det så många gånger som möjligt under dagen. Det är olika hur intresserad han är. Vore ju sjukt skönt om det kunde fungera. Jag är inte beredd att ge upp riktigt än. Apropå det, så borde jag lägga pojken i sängen och gå och pumpa lite istället. 

Ännu en vecka att lägga på minnet...

Det är sjukt långa dagar nu. Inser att det återigen är en ny dag. Det tar ett par dagar att få ordning på alla rutiner hemma. Ja för vi är hemma på permission. 

I slutet av förra veckan så fick vi äntligen gå på permission över dagen. Det passade sig så bra att det var i torsdags på min pappas födelsedag, alltså på Sixtens morfars dag. Vi åkte dit och överraskade honom. Det var den bästa presenten han fick! Dagen därpå blev det en dagpermission till efter att vi hade fått HLR utbildning av spädbarn. 

Sen i lördags pratade de om att vi fick gå på permission över natten. Det kändes så sjukt skrämmande. Hur skulle vi våga sova hemma med Sixten?! Det blev många tankar, oro och funderingar. Pratade även med en av Sixtens kontaktsjuksköterskor L, under natten. Diskuterade om andningslarm till Sixten. Det som kändes mest skrämmande var ju att Sixten skulle glömma att andas när han ligger och sover. På sjukhuset har han ju övervaket på, och personal nära om något händer. Hemma är det bara jag och Holger. Tror rädslan är ännu större eftersom vi redan har förlorat ett barn. 

Älskade Sixten❤️

På väg hem...

På söndagen tog vi steget. Tömde ur rummet och packade ihop oss. Vi fick låna med oss ett övervak hem, tills vi får vårt. Vi beställde i måndags. Det är verkligen en omställning att flytta hem igen. Men just nu känns det bra. 

I måndags var vi på återbesök på avdelningen. Eftersom det va måndags så stod det vägning och mätning på schemat. Sixten är nu 48 cm lång och vägde 2765 gram. Han ligger bra i sina kurvor. Det var en väldigt förvirrad sjuksköterska så det kändes inte som att besöket gav oss så mycket. Efter mycket om och men bestämdes det att Sixten ska äta 70 ml x 8, ett tag till. Vad det gäller amningen så blev det lite förvirrat. Visst va det bra att amma, men när vet jag inte och inte hur mycket heller. Hon sa att jag inte skulle kunna helamma framöver för det var alldeles för sent för att få det att funka. Jag blir så trött!! Ja ja jag tänker i alla fall inte ge upp. Tänker fortsätta pumpa och amma. 

Redo för äventyr..,!!

På morgonen idag (tisdag) drog Sixten ur sonden. Så på eftermiddagen gick vi förbi neonatalen och fick en ny. Det va ju ingen panik att rusa iväg imorse eftersom han faktiskt kan äta med hjälp av flaska oxå. 

På samma våning som avdelning 35/ neonatalen ligger så ligger även BB. Så idag såg jag en av undersköterskorna som jag hade pratat massor med under tiden som jag låg inne. Hon kom ut och pratade med oss. Det va kul att se henne, och även få visa upp Sixten. 

Nähä...sovdags sedan länge. Bäst att gå och lägga sig. 

Soffhäng med Sixten! 

Oro, promenad, inköp och Sixten...!!

Många av dagarna här är väldigt lika. Och vissa av dagarna är väldigt tuffa. I slutet på förra veckan stängde de av Sixtens övervak, det som mäter syresättning och puls. Först blev det svart skärm för oss, personalen såg hur han låg. Därefter stängdes det av helt. Det skulle däremot vara på på natten. Detta görs för att vi ska lära oss att se när Sixten mår dåligt genom att titta på honom. Med övervaket på så blir det lätt att man bara litar på det. Det va såklart skrämmande, men det gick bra. Vi tog oss även ut på en promenad utan övervak. 

Natten till igår vid matning så dippade han rejält i syresättningen, han blev blå på läpparna och slutade andas. Vi blev såklart jätterädda! Ändrade läge på honom, satte på "svansen" med syrgas. Han hämtade sig snabbt, men vi blev ändå sjukt oroliga. Ringde på personalen, hon hade även uppfattat att han hade dippat en annan natt då hon hade matat. Efter det så har han övervaket på dygnet runt. I nuläget vet vi inte hur länge det blir så. 

Igår va vi i alla fall ute på promenad en stund utan att ha övervaket på. Det gick ju bra. 

I söndags va vi iväg och köpte en vagn till Sixten. Jag har ju varit inne på att köpa en begagnad vagn, men nu blev det faktiskt en från babyproffsen. Det där med vagn är ju verkligen en djungel. Vi köpte en Brio Smile, både ligg och sittdel följde med. Till det chassit funkar det även att fästa babyskyddet. Babyskyddet har vi köpt begagnat av en bekant. Men det är ju verkligen inte billigt, det är mycket som behöver köpas in. Vi åkte även och hämtade vaggan. 

Påklädd för en liten promenad...

I slutet av förra veckan pratade de om att vi skulle få åka på permission från sjukhuset denna vecka. Visst det känns skönt att få komma hem, men just nu känner jag mig livrädd inför tanken. Jag är rädd att Sixten ska dö. Rädd för att vi inte ska klara av det. Rädd för att han ska få andningsuppehåll och att det inte går att rädda honom. Det är en oro som är sjukt tuff att bära. Borde väl prata med någon om det. Men var ska jag vända mig? Är det till kuratorn, eller dagens ansvariga sjuksköterska eller kanske läkaren?? Inte enkelt det här. Beror ju helt på vem som jobbar. Tror inte att en sjuksköterska som är ca 15 år yngre än mig kan peppa mig och säga att det kommer ordna sig. Men men...avvaktar ett tag...

Idag är Sixten i vecka 35+6. Vägde igår 2515 gram och var 46 cm lång. Idag har vi inte hunnit med vägningen än. Det görs innan kl. 09 målet. Ibland kommer personalen in och hjälper till med det, och passar då även på att tala om att det är den som har ansvar för Sixten idag. Vi får se hur det blir idag. Hör att Sixten ligger och knorrar lite till och från i sängen. Är han vaken så får han komma upp och äta om en liten stund. Idag vägde han 2520 gram, bara 5 gram upp från igår. Så nu blir maten höjd, trots att han var både nykissad och bajsad. 

Lilla knubbisen! 

Igår var det 8 veckor sedan jag åkte in till förlossningen på grund av att vattnet hade gått. Det känns så sjukt länge sedan. Har hunnit avverka några veckor på BB innan Sixten bestämde sig för att titta ut. Ett snabbt besök på förlossningen. Har ju även hunnit med några veckor på neonatalavdelningen. Har träffat mycket personal, vissa har man trivts bättre med och andra sämre med. Igår träffade jag en av barnmorskorna från BB ute i hisshallen. Småpratade en stund, hon undrade hur det var med mig och min son. Hon tyckte att jag såg piggare ut nu. Träffade henne även senare när vi tog en tur med Sixten och nya barnvagnen, så då passade hon på att spana på Sixten oxå. 

Imorgon ska jag på ett läkarbesök på specialistmödravården. Borde vara det där uppföljningsbesöket, men jag vet inte vad det blir. Troligtvis blir det väl en gynundersökning och samtal. Får fundera ut några kluriga frågor....

Sixten 4 veckor idag, och diverse funderingar!

God förmiddag! Idag har jag varit uppe och vaken sedan klockan 06. Kände mig pigg efter att ha matat Sixten. Bytte blöja på honom. Och efter det tog jag en dejt med bröstpumpen. Duschade, kollade Facebook mm. Klädde på mig. Gick till pentryt och fixade frukost. Kaffe och mackor.

Nu sitter jag i fåtöljen och lyssnar på när mina grabbar sover. De har lite olika ljud för sig. Sixten knorrar och gnäller till och från. Han har lite ont i magen, det beror på att de har bytt ersättning till honom. Det värker i mammahjärtat när han har ont. Sixten är ju annars en lugn bebis. Gråter lite ibland, men inte så mycket. 

På förra veckans teamsamtal pratade vi om att Sixten skulle få komma ut på en promenad. Efter ronden idag kom sjuksköterskan och sa att vi får gå ut med Sixten idag. Han behöver ju bara ta med sig övervaket ut och sina föräldrar såklart. Vagn finns att låna på avdelningen. Solen skiner och det känns varmt ute. Vi har fönstret står på glänt. Egentligen får man inte ha fönstret öppet, men här ligger solen på nästan hela dagen. Ska dessutom bli skönt att kunna gå ut båda två och göra något. Annars gör vi ju bara saker var för sig. Och även det sliter ju på oss som par och föräldrar. Innan vi går ut, måste vi även se till att Sixten precis har ätit. Det är ju runt måltiden som han dippar i syresättningen ibland. 

Jag borde satsa på att pumpa lite. Känner att brösten spänner lite. Klockan går ju så fort, så det är svårt att hinna med allt. Holger läste på om intensivpumpning igår och då ska man pumpa 1 gång per timme. Funderar på hur man ska hinna med det? 

Idag är Sixten i vecka 35+1, det är alltså 4 veckor sedan han föddes. Han vägde idag 2395 gram, han har alltså gått ner 5 gram sedan igår. Det är ju såklart inte bra. Men jag är inte super orolig. Som sjuksköterskan sa så kan det bero på att man inte har höjt matmängden, med jämna mellanrum. Idag kommer han få 55-60 ml, per gång, 8 gånger om dagen. Och det är det som jag ibland upplever som sämre, att det beslutas om saker som varken rapporteras vidare eller följs upp. Det känns tråkigt. Även om jag för övrigt är väldigt nöjd med personalen och vården som Sixten får. 

Ibland sitter jag och tänker igenom min förlossning. När allt väl drog igång så gick det ju väldigt snabbt. Hann inte med att få någon bedövning, men det gick ju bra ändå. Öppnade mig snabbt. Läste någonstans att man brukar gå igenom förlossningen igen, med den barnmorska som närvarade. Jag vet inte om det bara är på vissa ställen de gör så eller inte. Har för mig att när man gör efterkontrollen hos barnmorskan på vårdcentralen, så går man igenom förlossningsjournalen. Sist var ju allt kaos, så det är svårt att minnas vad som gjordes och vad som vi pratade om då. Tänkte att jag ska ringa till vårdcentralen och boka tid för efterkontroll snart. Har minimalt med blödningar kvar, nästan obefintliga. Dessutom är det ju snart semester och jag vill ju gå till min vanliga barnmorska på vårdcentralen. Hon har ju trots allt varit med oss/mig under 2 graviditeter. Två olika graviditeter som båda resulterade i prematur födsel. Så frågan är ju oxå om jag vågar bli gravid igen? Men händer det så händer det...

Det går framåt!

Sixten vägde idag 2400 gram. Det går framåt för vår envise kille. Vi håller på att träna honom på att vara utan syrgas. Men ibland behöver han lite vid matning och bajsning.  

Sambon har matat Sixten med Calma matningsnapp. Det ska hjälpa till för att få Sixten att lära sig att suga. Amningen funkar ibland bättre, beror på hur vaken han är. Men att nappa honom tycks fungera bättre. Lite halvt frustrerande för mig. Vill ju att det ska funka med att amma. Ja jag kämpar vidare. Även vad det gäller det här med bröstpumpning. Imorgon blir Sixten 4 veckor, så det är väl ungefär lika länge som jag har kämpat med pumpningen. Ja det är ju inte bara. Jag får till och från mjölkstockning i bröstet, känner att det värker och jag får hårda knölar i bröstet. Men alla som förespråkar amning tycks tycka att det bara är en dans på rosor. Fast det är inget som personalen säger, utan de informerar om att det kan göra ont. 

Igår va jag iväg och klippte och färgade håret. Kändes konstigt på något vis, men samtidigt skönt att komma ut och slippa tänka på allt annat. 

Känner mig stundtals irriterad och frustrerad. Vi prioriterar så olika. Men det är inget som det går att prata om. Allt blir bara missförstånd och sura miner. Jag försöker men till slut vet jag inte längre vad jag ska säga eller göra. Mitt mående pendlar och stundtals känns det som om jag inte fixar det. Igår kväll åkte jag en sväng. Först till Ica och handlade. Sen kände jag ett otroligt sug att åka till Elsas grav. Det såg fint ut och jag passade på att rensa bort lite gamla blommor. Lilla Elsa, jag är övertygad över att du vakar över oss och lillebror. Lillebror Sixten som föddes på samma datum som Elsa dog. 

Igår kväll va det lugnt för personalen på 10:an, de som även har koll på Sixten trots att han bor med oss. De kom och erbjöd att vi fick lämna in Sixten där under natten. Kändes helt underbart! Så vi behövde inte ställa väckarklockan på 03 för att gå upp och mata Sixten. Kändes lyxigt att få sova en hel natt. Eller i alla fall mellan kl.01 och kl.06. Jag gick upp kl.06 och matade. Sen gick Holger upp vid 09 och jag passade på att ta sovmorgon till kl.10.30. Lyxigt! Det sliter verkligen på kroppen och knoppen att inte få sova en hel natt.  

Passade på att gå ut och ta en glass, men ska väl återvända till grabbarna nu. Det är sjukt kvavt ute men samtidigt skönt att komma ut. Måste komma ut och rensa tankarna lite. Med lite musik i öronen och en uppdatering av bloggen.