Helgen som varit!

Va på stan igår och shoppade lite. Ny jacka blev det, så himla nöjd. Och några tröjor, kjol, klänning och tights. Skönt att göra nåt. Vädret va ju inte det bästa, regn... Då passar det bra att pigga upp med lite shopping. 

Det är väldigt vad det här med att jag förlorat lilla Elsa berör. Inne på en av affärerna i stan jobbar en bekant. Och hon frågade hur det va, jag sa att det får gå på nåt vis. För på nåt konstigt vis så måste det ju göra det.   Och även om det är jobbigt vissa dagar, så är jag glad för de två dagar som jag fick träffa min Elsa. Men det gör förbannat ont, att jag bara fick låna henne så kort tid. Det är och förblir orättvist. 

Va förbi graven med nya blommor igår. 

Idag är en sån dag då jag liksom inte orkar göra nåt. Är hemma och plockar lite. Har rensat ut bland mina kjolar, och funderar på hur många man verkligen behöver ha? Funderar på om det ät någon idé att spara på det som inte passar? Kommer jag nån dag bli smal igen? Har sjukt mycket kläder, men shopping har varit ett sätt för mig att dämpa mina känslor. Att känna en falsk lycka. Har gått igenom mycket i mitt liv. Dålig självkänsla, depression, destruktiva tankar och handlingar mm.

Vet inte vad jag ska hitta på mer under dagen. Är medeltidsmarknad i wadköping, men lusten verkar inte infinna sig. Borde betala räkningarna också, men orkar inte just nu. Suck, denna ork är som bortblåst. Det verkar som det är regn på gång också. Kanske lika bra att ta tag i disken. 

Kämpar för att gå ner i vikt. Sen veckan efter förlossningen har det i alla fall blivit 3 kg. Om det skulle bli tal om att behöva få hjälp från fertililitetskliniken så är det ju minst 20 kg som jag måste gå ner. Suck! Och jag får ju inte träna fullt ut förrän jag har varit på efterkontroll hos barnmorskan. Det är inte lätt. Kanske blir att prova lchf igen, vi får se. Allt detta för att bli gravid igen och då gå upp i vikt. Bara att ta tag i träningen när jag fått okej från barnmorskan. 

På nåt vis så går det.

Efterkontroll hos barnmorskan bokad till nästa vecka. Och jag som verkligen hatar att göra en gynundersökning.. Men men. Ska i alla fall träffa min barnmorska som jag hade under graviditeten. Känns skönt att det är henne jag ska till. Hoppas på att hon är mer förberedd nu. Borde väl kanske kännas bättre efter att ha visst upp den för x antal personer på förlossningen. Men jag vet inte, allt var så chock och kaosartat då. Fattade inte riktigt vad som hände. 

Ska komma ihåg att ta med min förlossningsjournal också. Sist va det ju det ju lite kaos när vi va till barnmorskan. Nu har jag på nåt vis landat lite i allt det som hänt. Men visst det är klart att jag har funderingar på om jag kunde gjort nåt annorlunda. Och visst tänker jag på mitt älskade barn. Och visst är saknaden otroligt stor. 

Idag kom ett mail från libero, som jag glömt avregistrera. Suck! Info om att förlossningen närmar sig. Nej det gör den inte.. sånt gör ont! Min förlossning har redan passerat och den gick ju väldigt snabbt! Ska prata med barnmorskan om det också. 

Som sagt plötsligt hände det. Vi håller tummarna på att det går igenom. Hann knappt med att fundera. Men man måste ju våga chansa. Och nej jag är inte gravid, vad jag vet i alla fall. Skulle aldrig skriva ut det så tidigt, varken här eller på Facebook. Hoppas ju på att vara det snart igen. 

Älskade Elsa, saknar dig massor! Imorgon ska du få lite nya blommor på din grav. Suck! Det ska inte vara såhär. Varför?? Saknaden gör så ont.  

Träning och utflykt idag..

Det där med att träna efter graviditeten va ju inte bara. Pratade med instruktör C och förklarade läget. Berättade att det va 7 veckor sen förlossningen. Ingen magträning alls..suck! Frågade om jag varit på efterkontroll av bäckenmusklerna, vilket jag inte har. Så blir kontakt med vårdcentralen imorgon. Suck...jag blir så trött!! Berättade att mitt barn fötts i v.24 och inte hade överlevt. Och hon blev alldeles tårögd och undrade hur jag mådde. Blev ju ledsen av att prata om det och så. Viktigt att jag kände efter hur det kändes under träningen och inga magövningar. Plankan funkade bra. Körde lite ben, armar/axlar och plankan. Sen pratade jag med instruktör J. Hon kände på min mage, verkade inte vara några delade magmuskler i övre magen, men under naveln kände hon inte riktigt. Hon sa att jag måste kontakta vårdcentralen och därefter kunde jag få bålstabilitetsövningar att göra. Blev så mycket oanständigare nu. Va ju så motiverad att sätta fart med träningen. Har i alla fall en telefontid med barnmorskan på vårdcentralen imorgon. Promenerade sen hem, ca 4 km. Och sen va jag nästan lika svettig som efter träningspasset. Solen sken och det va så vackert! 

På eftermiddagen har jag och en kompis varit på utflykt till Hjortkvarn och ätit glass. Sjukt trevligt och gott! Har inte setts på jätte länge. Det är ju så svårt att få till det periodvis då vi båda jobbar i vården. Nu har ju jag visserligen precis börjar jobba igen.. Men men..det är ju så att tiden inte alltid räcker till tyvärr. 

Sitter på balkongen och lyssnar på regnet. Snart kommer min älskade sambo hem. 

Älskade Elsa. Saknar dig otroligt mycket. Går inte en dag utan att jag tänker på dig! Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Mitt älskade lilla barn. Hoppas på att få klarhet i varför du hade så bråttom ut. Det gör så ont, tårarna rinner. 

Önskar att jag snart ska vara gravid igen, så att du kan få ett litet syskon. Men ingen kommer att kunna ersätta dig, min lilla ängel. 

Jobbat kväll...tårarna rinner..

En av tanterna som jag går till och hjälper undrade om inte jag skulle skaffa familj. Vad svarar man? Sanningen gör ont.... Sa att jag har ju en sambo. Och då sa hon att snart blir det väl då.

Inte kan jag väl säga att jag förlorade mitt barn för snart två månader sen. Tårarna kommer fram i ögonen... Är på jobbet, sitter i bilen. Klockan är snart 19.00. Kan inte gråta nu. Saknaden är så stor. Måste samla ihop mig och åka till nästa på min lista. 

Hos en av de sista tanterna för kvällen, blev det på nåt vis för mycket. Hon undrade vem det var, och jag sa att det va jag. Och hon undrade om det verkligen va jag. Hon satte sig upp och tittade noga på mig, men kunde inte urskilja om det va jag. Ja hon visste vad som hade hänt. Hon undrade vad jag hade gjort för att den skulle komma så tidigt? Ingen aning svarade jag. Tårarna rann. Hade svårt att svara på hennes frågor, orden stockade sig i halsen. Hon sa att M hade ju fått en flicka, och det va väl det jag också hade fått. Ja det va det ju. Hon blev rörd över att jag var där. Kändes som luften tog slut där i rummet. Visste inte vad jag skulle säga. Tårarna bara rann. Hon låg och bad om att hon skulle få dö. Som hon sa själv, så är hon bara skinn och ben. Hon hade blivit tunn det såg jag. Livet är så förbannat orättvist! 

Tung dag, får inget gjort..!

Istället för att bara sitta hemma och kolla på väggarna igår så va jag ute på en långpromenad på 6,4 km. Det började regna, verkligen jätte mycket. Såg en vacker regnbåge som gick ner i svartån. Ångesten rev inom mig. Det går inte att förklara. Saknaden är oerhörd. 

En positiv sak, min bild på kossan på rymmen, hamnade i dagens NA. Våran lokaltidning. Så kul. 

Saknar dig älskade Elsa oerhört! Satt och kollade på foton på dig. Hittade även ultraljudsbilden, även där har du handen i munnen. Så söt! Tråkigt och jobbigt att du var tvungen att lämna oss. Lilla Elsa. Tårarna rinner. Jag saknar dig så otroligt mycket! Den saknaden går inte att sätta ord på. Smärtan river i mitt bröst. Det är så orättvist! Det gör så ont. Så förbaskat ont. Jag får liksom inget gjort här hemma. Orkar inte. Mitt älskade lilla barn. Varför? 

Idag är jag hemma och plockar lite. Ska iväg och jobba kväll sen. 

En trött dag, svårt att orka sätta fart med något alls. Många tankar som far runt i mitt huvud. Saknar mitt älskade barn. Min Elsa. Suck! Allt känns tungt idag. Så många måsten som jag borde ta tag i. Men jag orkar liksom inte. Igår kväll däckade vi båda i soffan. Blev dessutom sovmorgon imorse, skönt att sova ut.  Men är fortfarande sjukt trött. Saker som tidigare har varit roliga att göra saknar betydelse. Vad jag än gör så får jag ju inte tillbaka mitt älskade barn, min Elsa. Det gör ont! Hur tar man sig vidare när man har förlorat ett barn? Hur orkar man? Livet saknar stundtals betydelse. Varför måste jag leva vidare i all denna smärta? 

Dagen än så länge...

Tidig uppstigning idag. Klockan ringde 05.15. Bussen gick 06.15. Jobbat 7-11. Första kontakten med brukarna idag. Gick bra, men det tar på krafterna. På gott och ont finns det mycket tid att tänka när man sitter i bilen. Hörde Eric Claptons låt; "Tears in heaven" på radion och jag höll på att bryta ihop totalt. Tårarna kom fram i ögonvrån. Turligt va det när jag va på väg tillbaka till jobbet. Såg en ko på rymmen, charmen med att jobba på landet. Varit in till stan och fixat med ett däck med pyspunka. Så skönt att det va lugnt på morgonen på jobbet. Men dessa arbetskläder gör mig frustrerad, men skönt att vi har det. Fick ha samma storlek på byxorna som när jag va gravid, min ända är för stor...suck!! 

Sen blev jag upphämtad av min mamma och min moster. Åkte till mega och shoppade. Hittad ett par byxor, mina gamla är för små. På grund av samma stora rumpa. Suck. Dags att sätta fart och träna igen tror jag. Blev ett par skor oxå. Och en bikiniöverdel. Fast jag vet inte om jag är så sugen på att använda det, när det är slappt både här och där. 

Sen åkte vi upp på stan och och lunchade på Kungsgatan 1. God lax blev det, sallad, bröd. Kaffe och sockerkaka. 

Va förbi graven och vi planterade en liten blomma till dig Elsa. Min moster ville så gärna se hur det såg ut, och det va hon som köpte blomman också. Dina midsommarblommor va fortfarande fina på din grav. Min moster tyckte det va en fin plats som vi valt till dig min lilla ängel. Det gör så ont! Älskade Elsa vad jag saknar dig! Är så ledsen... Vissa dagar känns det så jobbigt att gå till graven. Sorgen och tårarna blir så påtaglig då. Saknaden gör så ont! 

7 veckor sen du lämnade oss idag. Tårarna rinner. Det ska inte vara såhär. Ingen ska behöva orka med nåt sånt här.. Ingen!! Livet är så orättvist! 

Kanske sova lite nu..??

Vi bär båda på en stor trötthet nu. Det är inte mycket som behöver göras förrän tröttheten är över oss. Jag har däremot svårt att slappna av och komma till ro. Vissa nätter är värre än andra. Nu ikväll fastnade jag i en film och Holger somnade i soffan. Han har även tagit en tupplur. Men jag fortsatte då att städa och plocka lite. Ligger i sängen, är trött men kan inte koppla av och somna. Många tankar som snurrar. 

Midsommarafton kändes tung. Vi var inte i form någon av oss. Efter att vi hade ätit hos mina föräldrar. Blev vi båda så sjukt trötta så vi fick lägga oss och sova ca 1h. Saknaden är oerhörd. Denna trötthet är så jobbig, känns som om det inte spelar någon roll hur mycket vi sover. Känner mig orolig för att det ska bli samma problem nästa vecka när jag ska jobba. Vågar inte sömntabletter, fick ju på sjukhuset i Lund. Tycker inte om att vara sådär "lullig" i huvudet dagen efter. Då va det välbehövligt. 

Oj klockan är mycket, borde släcka och hoppas på att John blund kommer på besök. 

Midsommar..varför fira?

Midsommar va det visst idag. Känns inte så. Jag skulle ju gå och vara gravid nu, ha ca 8 veckor till förlossningen. Inte sörja och gråta. Inte gå till en grav och sörja det barn som jag förlorat. Det finns ingen mening med livet. Allt känns oviktigt! Får aldrig mer pussa på mitt otroligt efterlängtade barn. Idag ska det va glädje och skoj. Men vad känner jag? En stor sorg. Sorgen över att jag inte får se min dotter växa upp, min Elsa. 

Sitter på bussen nu, på väg till mina föräldrar. Vi ska äta lite traditionell midsommarmat. Holger kommer dit direkt efter jobbet. Min moster är på besök från Skåne. Har inte träffat henne sen jag födde och förlorade Elsa. Känns lite dubbelt att träffa henne! Hon är ju dessutom en av de få som träffade Elsa i livet. Hon var med på dopet. Vet att hon kan säga rätt mycket olämpligt. Och det känns därför lite extra jobbigt att träffa henne. Hon ser väldigt mycket fel hos andra men sällan hos sig själv. Ja ja släkten kan man ju inte göra så mycket åt. 

Ser många skriva om en trevlig midsommar. Men jag orkar inte. Är det trevligt att må såhär? Men det vet ju inte alla andra. Kan tro att alla högtider framöver kommer få ett sken av sorg över sig. Trodde aldrig jag skulle behöva förlora ett barn. Trodde det skulle gå bra denna graviditet efter att jag hade passerat vecka 12. Så fel jag hade. Varför ska det va såhär? 

....då va det gjort...

Första arbetsdagen avklarad... Va på jobbet mellan klockan 13.30-16.00. Satt och läste på om våra brukare, pratade med mina arbetskamrater. Många som undrade hur det kändes... Och jag vet inte.. Många dubbla känslor... Saknar mitt förlorade barn. 

Vet att det finns de som vill fråga saker men som inte gör det... Klart jag förstår att de undrar.. Vissa dagar vill jag ju svara på frågorna... Vissa dagar inte. Men vet att de bryr sig om mig... Kan tänka mig att det blir jobbigare på måndag, då ska jag jobba själv och träffa brukarna... Och hela tiden måste man vara allert och ge mycket av sig själv.. Man ska ju vara personlig men inte privat...

Laddade med räkmacka och kaffe innan jobbet..

Nähä dags att sova... Imorgon ska det visst vara midsommar....

Rensat tankarna...

Ute och promenerat... 6,25 km... Nice. Sitter på balkongen och varvar ner..dricker vatten! Ser att jag har fått en fästing på benet.. Inte bra! Undrar om den kom igår när vi va ute och geocachade lr idag?? Ja ja nu är den borttagen i alla fall...

Så skönt att komma ut och röra på sig lite.. Har ju några gravidkilon att gå ner...kanske ska fixa en cykel så jag kan cykla till jobbet? Är ca 7 km till jobbet! 

Samtidigt är det skönt att rensa tankarna lite när man är ute och går... Har ju fått höra att det är de som är så besvikna att jag gick ut på fb och talade om att vi hade fått barn, för personen i fråga visste ju inte ens att jag var gravid.. Hon hade tagit illa vid sig.. Jaha och det får ju mig att må väldigt mycket bättre... För som om det inte räckte med allt annat... Och att jag dessutom förlorade mitt barn.. Jag blir så ledsen... Man ska inte behöva ta ansvar för hur alla andra ska känna och må hela tiden... Orkar inte.. Orkar ju knappt med mig själv längre... Tårar som ständigt bränner i ögonen.. Och sorgen över att ha förlorat mitt barn.. Min lilla Elsa...

Funderar även på de vänner som säger att vi ska ses.. Men sen rinner det bara ut i sanden.. Det gör mig trött.. Kanske vet de inte hur de ska bemöta mig? För hur möter man någon i sorg... Prova med att bara va som vanligt.. Så löser sig allt det jobbiga med... För det är ju inte alls säkert att jag är ledsen just då och behöver gråta.. Tyvärr är jag nog en sån person som stundtals har svårt att visa hur jag känner... Men för vissa behöver jag inte vara rädd.. Det är okej att visa att man är ledsen.. Jag ska bara fatta det! Och jag förstår att vissa har svårt med att jag är ledsen.. Jag bär ju en stor sorg inom mig. Jag har förlorat mitt älskade barn!! Jag har många guldkorn till vänner och även arbetskamrater som stället upp för mig.. Det känns tryggt... 

Imorgon ska jag börja jobba igen... Återigen blandade känslor... Är jag redo? Det vet man ju aldrig om man inte provar.. Men det har ju bara gått lite mer än 6 veckor sen jag förlorade mitt barn... Det känns både som lång och kort tid... Känns stundtals som en evighet. Så mycket praktiska saker som vi har blivit tvungna att ta tag i... Så mycket smärta och gråt... Kanske är det bra att börja jobba och få ordning på vardagen? Kanske inte? Jag vet just nu inte.. Är ju ständigt så otroligt trött... Skulle kunna sova hur mycket som helst..! Men jag får göra ett försök.. Förhoppningsvis har jag arbetskamrater som stöttar...och det finns även där axlar att gråta mot...när allt blir för jobbigt...

Åh får nästan lite magknip nu när jag tänker på att jag ska jobba imorgon. Kom på att jag glömde återkoppla till chefen om mitt schema oxå...ja det har ju varit lite mycket nu.. Men blir mjukstart imorgon 13.30-16.00... 

Skengravid och väntan...

..... Idag kom äntligen kallelsen till specialistmödravården... Tog ju bara en månad... Och fick tid om en månad...hmm...29/7... Ja det går inte snabbt inte... Så förbannat trött på att vänta...!! Hoppas på att de kan ge mig några svar... 

Jag har i alla fall semester då och Holger är ledig... Skönt att slippa ta ledigt..! 

Var förbi graven med en midsommarbukett till Elsa. Min mamma kom med blommor från trädgården... Lilla Elsa. Tårarna rann.. När jag återigen inser att du inte är i livet... Du skulle ju vara kvar i min mage nu... Det känns tungt.. Saknar dig så otroligt mycket! 

Har känt mig skengravid ett par dagar.. Inbillat mig att brösten har växt. Haft lite ont i magen och huvudvärk...! Kan ju vara så att jag har PMS.. Och att mensen är på gång..? Testade negativt imorse... Så det är bara att ta nya tag... Hoppas ju att det ska ta sig snart! Så att du får ett litet syskon Elsa. Saknar verkligen att vara gravid.. Dock hoppas jag att jag slipper illamåendet och yrseln som jag hade de första 8-9 veckorna... 

Hmm... Undrar hur länge man ska försöka innan man söker hjälp på fertilitetskliniken? Borde väl inte vara ett år igen? Som sagt så hoppas jag på några svar efter att vi har varit på specialistmödravården... Men då är det ju bara att vänta 1 månad till... 

Väntan...så trött...

Sitter på balkongen... Och ser att himlen är alldeles rosa... Tänker på dig Elsa. Hoppas på att det är du som målat molnen rosa... 

Fortfarande inga brev som kommit... Tänkte ringa barnmorskan imorgon.., 1 månad har jag väntat nu för att få en kallelse till specialistmödravården... Hur lång tid ska det ta??

Ingen mens än heller...

Vinkat av svärmor idag. Jag och Holger har varit en sväng till Nora och ätit glass och strosat runt. Sen lite Geocaching på hemvägen, och avslutade med pizza ute... En toppen mysig dag...!! 

Saknaden är alltid här... Lilla Elsa, min lilla skatt... Åh vad jag saknar dig! Min allra första barn! Längtar efter ett syskon till dig! 

Väcktes av telefonen idag... Morr..

Idag blev jag väckt av att telefonen ringde.... Hinner se att det är ett telefonnummer som börjar med riktnummer 046... Mitt hjärta börjar slå hårt...046 är ju i Skåne, kanske det är från sjukhuset...att vi får svar på obduktionen till exempel... Det visar sig att det är en försäljare för tidningen Amelia. Men varför måste man ringa så tidigt som kl.09.30.,? Besvikelsen är ett faktum.. Men riktnummer 046, går till Lund... Kanske inte så troligt att sjukhuset ringer från ett oskyddat nummer...? Men min hjärna tänker fortfarande inte helt klart..

Men nu är jag helvetes jävla trött på att vänta....!!!! Ska det behöva ta såhär lång tid..?? Jag brukar inte svära... Men jag blir så sjukt frustrerad...

Otroligt saknad...

Sitter på balkongen..,borde snart gå och sova...

Ibland fattar jag liksom inte att du inte finns...fattar inte att du är död... Du skulle ju inte ens ha varit född nu.. Du var ju beräknad till den 21/8... Om ca 2 månader... Suck! Det känns tungt... Sorgen över att du inte fick leva känns tungt... Läser ju om andra bebisar som klarar sig från vecka 24.. Men inte du min älskade Elsa... Jag vill skrika och sparka.. Men vad hjälper det?? Skulle vilja se dig igen.. Hålla om dig... Pussa på dig... Älskade Elsa.. Smärtan river inom mig och tårarna rinner... saknaden är så stor... Varför? 

6 veckor sen du lämnade oss... Elsa du fattas oss.. 

Klarar man detta då klarar man allt eller??

Träffade en arbetskamrat på lager157 i veckan...frågade såklart hur det va. Hon hade gråtit många tårar för oss... Och höll på att göra det när vi pratade... Ja vad svarar man..?? På nåt vis så går det ju...pratade lite om förlossningen osv... Hon sa att hon kände någon som hade fött förtidigt 2 gånger... Kommer i nuläget inte ihåg hur det gick för de bebisarna.,.. 

Men som hon sa klarar man att gå igenom nåt sånt här, då klarar man allt..!! Ja vi får hoppas det.... 

Apropå det här med sex.. Ska inte skriva några detaljer. Va någon som sa att min kropp inte är redo för det... Är väl främst om jag skulle bli gravid igen...Men då tror vi mer på barnmorskan. Hon sa att kroppen är redo så fort blödningarna avtagit.. Sen har jag ju ingen aning om när ägglossningen är... Och frågan är ju om jag/vi är redo att bli gravida igen?? 

Har svärmor på besök och Holger jobbar långpass... Igår va vi på loppisrunda...hittade en fin lykta till balkongen, en tunika mm.. Fikade på hälls på stallbacken. Och så handlade vi lite mat.. Självklart så glömde vi det vi skulle ha... Kaffefilter.. 

Men Holger fick en av sina favorit maträtter: fläsksås och potatis. 

Idag har vi gått runt i wadköping.. Ätit glass... Farmor köpte ett fint glasljus till lilla Elsas grav... Det ska vi nog tända på graven ikväll...känns skönt att det är så nära till graven..

Jag hann dessutom med en liten promenad...bara 1,5 km... Så skönt att rensa tankarna...lyssna på spotify.. Saknar dig älskade Elsa... Har en spellista med låtar som jag förknippar med dig mitt älskade barn... 

Känns knäppt nästa vecka skulle jag egentligen ha gått hem på graviditetspenning...nu ska jag istället börja jobba... Det känns tungt.. Längtar så efter att vara gravid..en otroligt härlig känsla... Känna ett liv därinne...som sparkar och lever runt... Elsa saknar dig så..!! Vill att du ska få ett syskon... Har två arbetskamrater som oxå fått barn, båda fick flickor... De är så söta på kort... Men det smärtar mig att jag bara fick träffa min Elsa en kort stund... Vill ju oxå ha henne här... Det gör så ont.. Tårarna rinner...

Självklart är jag glad för deras skull... Men det ska inte va såhär... Barn ska inte dö... Och Elsa som fick en så tuff start... Älskade hjärtat... Saknaden är stor.. Svårt att beskriva hur det känns.. Jag har förlorat mitt barn..!! 

Blir så frustrerad... Fortfarande ingen kallelse till specialistmödravården... 4 veckors väntan på tisdag... Hur länge ska jag orka?? Så många frågor... Inget från Lund..6 veckor imorgon.. Inget svar på obduktionen.. Suck... Så trött på denna väntan... 

Studentfirande idag..

Det smärtar mitt hjärta att jag inte fick vara med och fira mitt syskonbarn idag när hon tog studenten... Det har sina orsaker och är inget jag tänker gå in på här... Men hade gärna varit där...

Istället blev det studentfirande av Holgers syskonbarn i Borås.. Det är ju trevligt att träffa släkten...

Ska ju vara en glädjens dag...men på nåt vis känns allt bara fel... Känner att tårarna vill rinna.. Men det passar sig inte... Saknar mitt älskade barn... Vet inte varför det känns extra tufft idag?! Imorgon är det 6 veckor sen du föddes... Eller är det så att allt kommer ifatt mig?... Det är ju inte alltid bra att hålla fasaden uppe...jag vet inte.... Ibland blir jag trött på mig själv och mina reaktioner... Sorgens sidor är många...! Så mycket smärta...

Besökt jobbet idag...blandade känslor..

Varit på besök på jobbet idag. Tog en kaffe och pratade med mina arbetskamrater. Känns konstigt på nåt vis...sist jag va på jobbet var jag gravid...och nu är jag det inte... 

Blev en del frågor om begravningen.. vilket inte är så konstigt... Berättade om Elsas lilla kista..och att det var otroligt jobbigt såklart..

Pratade med min chef..

Fick tips om samtalskontakt på S:t Lukas... Kommunen är ansluten dit.. Så om man uppger en kod, får man 3 gånger gratis. Det känns bra.. Vi har ju pratat om att kontakta dem innan. Och även prästen rekommenderade dem. 

Som min chef sa; hon hade försökt sätta sig in och känna hur vi har det..men det är ju svårt att göra..

Vi hade ett såkallat rehabsamtal eftersom jag är sjukskriven. Hon hade tänkt ringa mig idag ..men nu va jag ju där på besök och då passade hon på att prata med mig. Känns ju bättre med ett sånt samtal än via telefon...tycker jag. Visst vissa frågor blir ju mer känsloladdade när man kan läsa den andra personen.. Och se dennes reaktion... Berättade om att vi fortfarande väntar på svar från obduktionen, och att vi ev. behöver åka till Lund om det kommer fram något oväntat. Eftersom vi helst vill träffa en läkare som vårdat lilla Elsa.. Berättade även att jag väntar på remiss till specialistmödravården. 

Hon skulle även göra ett schema till mig på mina 25%..det skickade hon till jobbmailen. Ska kolla på det och återkomma om jag har några funderingar.. Den första dagen ska jag bara jobba 13.30-16.00... Och då ha tid för att läsa in mig på våra brukare...för kan ju tänka mig att det har hänt endel sedan 30/4... 

Ändrade även min semester till vecka 31-33... Ville ju bara ha tre veckor från början. Förklarade att Holger har ju ingen semester och tar hellre en vecka till i höst. Har ju dessutom 10 sorgedagar att ta ut...

Imorgon kommer äntligen mina pengar från försäkringskassan.. Kollade i appen, tydligen bara för 3-20 maj...hmm.. Borde ju få för den 21/5- 1/6 också... Ja ja..det kommer väl..

Igår kom det ett brev från fonus. Med olika broschyrer om gravstenar... Hade ju känts bättre om vi hade kunnat köpa en vagn till lilla Elsa istället för en gravsten... Älskade barn..varför lämnade du oss?? Saknar dig massor!! 

En liten bukett till dig, Elsa..!!

.....Va till graven med en bukett sommarblommor.. Fick den av mamma igår. Hon ville att Elsa skulle ha det fint... 

Tände även ditt ljus på graven..

Mitt älskade lilla barn... Saknar dig massor Elsa! Tårarna rinner... 

Det känns så ofattbart! Man hör bara jämt om allas babylycka aldrig om när det går såhär! Det gör ont... Förbaskat ont! Och var man än går ser jag gravida eller människor med barnvagnar... Det värker inom mig! Jag vill oxå vara lycklig och gå med gravidmage eller barnvagn..! Ibland glömmer jag mig och tänker att Elsa är kvar i min mage.. Men sen inser jag att det inte är så.. Och då rinner tårarna...

Kunde ju aldrig tro att det skulle bli såhär. Det är ju inget man pratar om...

Men samtidigt om jag hade vetat? Hade jag vågat försöka då? Ja det tror jag.. Är väl som allt annat.. Man intalar sig att det händer inte mig.. Men nu hände det ju mig.. Önskar jag kunde få svar om varför? 

Vill ha minst ett litet syskon till Elsa.. När det blir vet man aldrig... Kanske funkar det naturligt eller annars söker vi hjälp.. Men ett syskon ska du definitivt få lilla Elsa..! 

Efter förlossningen i Lund sa de att under nästa graviditet blir det extra kontroller... Och kommer klassas som riskgraviditet.. Hoppas de i Örebro håller med om det! 

Undrar vad jag ska fylla resten av dagen med? Ska tvätta sen ikväll.. Kanske ta mig en promenad till gymmet? Är väl bäst att försöka bli av med mina graviditetskilon.. Om jag behöver söka hjälp för att bli gravid, så måste jag gå ner 25 kg. Pappa sa att han skulle nog inte se om jag blev gravid igen..för jag har inte gått ner än. Men Holger påstod att jag är smalare nu än innan graviditeten... Ja pappa såg ju tidigt förra gången...då va jag i vecka 4 eller nåt liknande...det va i julhelgen och jag hade precis plussat. Han sa att det syns även runt munnen och i ögonen. För ögonen är ju själens spegel... 

Lilla Elsa..5 veckor sen du lämnade oss..

Tänker tillbaka på neo tiden....den blev dock inte så långvarig. Inte nog med chocken att föda barn i vecka 24+1. Hade ju en snabb förlossning.  Och alla blödningar efteråt...all smärta. Sen att se sitt lilla barn i kuvösen. Du va så liten lilla Elsa. Jag fick vara med och byta på dig, vända dig, sondmata dig.. Allting kändes så chockartat.. Ingen av oss förstod nog vad som hände. 

Du hade problem med blodtrycket och fick blod och plasma flera gånger. Och du låg och solade.. 

Vet att de gjorde allt för att rädda dig.. Men tyvärr klarade du dig inte. Dubbelsidig hjärnblödning... Och de sa att första två dygnen är alltid kritiska. 

Idag är det 5 veckor sen du somnade in i våra armar lilla Elsa.. 5 veckor...saknar dig massor! Lilla hjärtat..! Känns som en evighet sen jag hade dig i mina armar. Mitt lilla änglabarn. Så otroligt saknad. Älskad från första stund! Du var så  söt och perfekt! Tio fingrar och tio tår. 

Varför..?? Frustrerad...

Sova funkar dåligt inatt med... Får väl skylla mig själv lite... Sov för länge imorse... Kanske ställa klockan så jag kommer upp?! Behöver ju sova...!! Men att vända på dygnet är nog inte så bra heller. Hur ska det då funka att jobba? Varför kan jag inte sova? 

Åh vad jag saknar mitt barn... Elsa du fattas oss! Varför? Varför? Blir så arg på allt.. Hela världen.. Tårarna rinner.. Frustrerad över att vi inte får några svar. Ovissheten om framtiden gör mig orolig. Jag vill ha Elsa tillbaka... Lilla hjärtat!! Varför hade du så bråttom ut? Varför va du tvungen att lämna oss så fort? ... Varför?? Är ändå glad att jag fick två dagar med dig... Fick se dig levande... Men fick aldrig se dig öppna dina ögon.. Älskade Elsa. Saknar dig så sjukt mycket.. Det går inte med ord att beskriva..!! Varför? Varför ska jag behöva all denna smärta? Det värker i bröstet..och jag vet inte vad jag ska göra med alla känslor? 

Det börjar ljusna och jag behöver sova... Men hur ska jag kunna det? Inget går ju som jag vill. Fick ju inte behålla min lilla flicka Elsa. 

Det är orättvist och finns absolut ingen mening med det! Varför? 

Dagen idag.... Ny vecka imorgon...

Gick förbi graven och tände ljus förut.. Lilla hjärtat... 

Känns så fel.. Du borde ju vara här med oss.. Men livet är inte rättvist..! 

Sen gick vi upp på stan och postade ett viktigt brev... Köpte glass på Pressbyrån och satte oss vid slottet. Njöt av det fina vädret..och bara mös. Så härligt att bara vara nära... För mycket närhet behöver vi.. 

Varit ute hos mina föräldrar idag.. Firat pappa som fyller imorgon. Trevligt att bli uppassad med god mat och trevligt sällskap. 

Imorgon är det måndag igen.. Hoppas på att det kommer lite viktiga brev på posten. Känns som allt står still.. Inte hört nåt från Lund, angående svar på obduktionen... suck! Sen kan man ju undra om de har skickat kopia på min journal..? All denna väntan tar så mycket energi.. Sen väntar jag på kallelse till specialistmödravården.. För att få lite svar..

Borde kontakta försäkringskassan oxå.. Hmm.. Vore ju skönt att få lite pengar.,. Suck! 

Sen måste jag till jobbet i veckan.., för att bestämma hur jag ska jobba mina 25% fr.o.m. 19/6... 

....svårt att sova..

Klockan är mycket...vet att jag borde sova... Tankarna snurrar runt runt... Ont i ryggen.. Ont i svanken. Gick upp för att ta alvedon.. Vill inte ta Naproxen lr dylikt, för tänk om jag skulle vara gravid? 

Även ont i axlar och skuldror. Inte konstigt många spänningar sätter sig ju där. Behöver gå och få massage.. 

Köpte nya ljus till graven idag... Men kom inte iväg och tände det. 

Va på stan idag och kollade lite. Inne på Åhléns blev det jobbigt...för där hade vi kollat på bebiskläder. Tänkte köpa en pyjamas till Elsa där... Men ville inte köpa den för tidigt.. En vit med rosa elefanter.. Lilla älskade Elsa... Min dotter...!!

Jag fick låna en ängel..för en stund...hur kan man nånsin vara beredd?? 

Jäsp...så trött jag blev... Bäst att passa på att gå och lägga sig kanske? Varit uppe en timme nu... 

Åh vad jag vill vara gravid igen.. Längtar efter att ha ett litet pyre i magen igen. Men samtidigt är jag orolig att det inte blir en fullgången graviditet. Hoppas på att jag kan få svar snart om varför? Inte hört nåt mer.. Snart 3 veckor sen jag var hos barnmorskan. Hon sa ju att kroppen är redo då blödningarna har slutat. 

5 veckor sen Elsa föddes.. Fattar inte tiden bara flyger iväg.. Tänk om jag hade varit gravid nu? Skulle ju ha gått hem med graviditetspenning vid midsommar... Knäppt att tänka så... 

Lördags funderingar...

Jag är verkligen inte en människa som dömmer folk. Jag förstår att folk hanterar saker och ting olika. Alla har rätt att sörja på sitt vis. 

Det känns däremot tråkigt när man tror att folk ska ställa upp men inte gör det. Trött på egoistiska människor. Men jag dömmer dem inte..förstår att det svårt att veta vad man ska säga eller göra... Svårt att veta hur jag kommer reagera.. Trött på att folk liksom tassar på då... Vågar inte fråga..vet inte om de är rädda för att jag ska bryta ihop... Och ni som läser... Döm mig inte för mina tankar...!! 

Läkarens bedömning av mig...en läkare jag aldrig träffat innan... Bär upp en "mask" men torkar tårarna under tiden.. Vem är han att döma? Vad vet han om mig? Jag var inte hysteriskt ledsen.. Är det det som är problemet? Måste man ständigt visa upp sin sorg... För att man sörjer sitt förlorade barn... Saknade är stor... Mitt älskade lilla barn....! 

Har ont i ryggen... I svanken..undrar om det beror på graviditeten? La mig med vetevärmaren på i soffan förut.... Känns lite bättre... 

Det va någon som sa att det är bra att jag skriver.,. Inte för att jag har svårt att prata om det... Jo till viss del har jag det. Det är svårt att veta vem som orkar lyssna.. Och det handlar om att jag inte vill vara till besvär... Vill inte att alla ska gå runt och tycka synd om mig... Fast det är det ju... Jag har förlorat mitt älskade barn...

Känner mig trasig....saknar Elsa otroligt mycket!!

I'm alive but I'm broken... En strof ur en låt... Stämde så sjukt bra! Känner mig trasig och halv... Saknar mitt älskade barn... Saknar min Elsa..! Längtar så sjukt mycket att va gravid igen... Vill ju att Elsa ska få ett syskon.. Inget nytt barn kommer kunna ersätta Elsa... Hon är ju min första och kanske enda dotter..! 

Ser andra i min bekantskapskrets få barn.. Och jag känner en stor saknad... Vill ju oxå ha mitt barn här hos mig.. Oavsett om hon är kvar i magen eller förtidigt född.. Det spelar ingen roll.. Jag känner inte avundsjuka till de andra... Man kan ju inte rå för att det händer...visst vore det skönt med en förklaring om varför hon kom så tidigt... 

Visst vissa dagar klandrar jag mig själv och funderar på om jag kan ha gjort nåt annorlunda... Ja kanske om jag hade sökt vård tidigare... Men så länge jag inte vet varför hon kom förtidigt så är det inte så stor idé att undra... 

Jag önskar verkligen inte att någon annan ska behöva gå igenom det här.. Men samtidigt vet jag att det är många som gör det och kommer tyvärr också göra det... För det är visst rätt vanligt... Tyvärr..! 

Varit ute och gått vid karlslunds herrgård med Holger idag... Vackert därute... 

Gick förbi graven förut.. Det såg fint ut.. Ska plantera lite där i veckan.. Ljuset brann fortfarande... Och ser det brinna nu med när vi sitter på balkongen... 

Kommer vara sjukskriven 100% i 2 veckor till och med den 18/6. Därefter sjukskriven 75% i 2 veckor... Vet inte om jag är redo att jobba då.. Men det kanske funkar om det bara är 25%... Måste ju försöka i alla fall... Och det handlar om typ 3 veckor innan det är dags för semester... Fick frågan om jag skulle jobba typ 2 timmar om dagen eller längre dagar... Vet inte just nu... Så ska fundera till nästa vecka... Vill just nu inte tänka på framtiden alls... Allt känns så ovisst... Orken finns inte alls... Men men det kanske kommer med tiden? Har ju bara gått ca 1 månad...både lång och kort tid...

Har även planterat och fixat på balkongen idag... Blev fint.. Och ugglorna från rusta har flyttar ut... Igår innan begravningen snabbstädade vi vardagsrummet.. Men behöver storstäda...om den där orken kunde infinna sig.. Och tvättberget växer oxå... Allt sånt som tar energi blir svårt att genomföra....

Begravningen 5 juni....

Inser att vi ser ditt ljus som lyser på din grav lilla Elsa. Nu kan vi ju inte flytta... 

Älskade barn så jobbigt det va att begrava dig igår... Tårar som rann... Va en enkel begravning... Prästen pratade så fint om dig... Du som va så efterlängtad... Älskade barn! Livet är så orättvist...! 

Det var en enkel begravning... Holger och jag, mina föräldrar, prästen och begravningsentreprenören. 

Och alla dessa tårar... Det gör förbaskat ont! Ingen ska behöva begrava sitt barn... Denna smärta är olidlig...

Kunde inte samla ihop tankarna och skriva nåt igår.... 

Det regnade lite igår på förmiddagen... Men under begravningen va det uppehåll... Saknaden är ofantligt stor!! Känner att du finns här med oss ändå... Tänker på dig mest hela tiden... Älskade Elsa...! 

Det är konstigt precis 1 månad efter du föddes så begravdes du... Igår den 5 juni 2014... Livet går fort och det går sakta...! Om 2,5 månader ca skulle du ha fötts... Känns konstigt och på nåt vis ofattbart... Jag kan inte fatta att du är borta...!! Älskade hjärtat... Älskade lilla Elsa...!! 

Är glad att du ligger så nära... Ska plantera och göra fint hos dig... Lilla älsklingen!! 

Smärtan som finns här går inte att beskriva! Saknaden är stor! Tårarna rinner...de tycks aldrig sluta... Sorgen är här och väldigt påtaglig! Och jag ska tillåta mig att göra det...!! 

Jo jag tog mig iväg och det gick bra...

Då har jag varit på sommarfest med jobbet... Många kramar blev det.. Inga tårar för mig...tur för mascaran va inte vattenfast...kände ändå att jag ville ha det på... 

Va en arbetskamrat som sa att hon hade tänkt sms:a idag och fråga om jag skulle med ikväll... Men kan ju tycka att det hade varit bättre att hon gjort det..det hade ju visat att hon bryr sig... Men men...

Det var många som sa att det va roligt att jag kom...!! 

Kände mig ovanligt samlad... Trots att det är begravning imorgon.. Prästen ringde och frågade om vi hade några frågor inför morgondagen, vilket jag inte hade där och då...

Min chef kramade om mig... Inget mer... Kan tro att vissa har svårt att veta hur de ska förhålla sig...att de inte vet vad de ska fråga? Om de ska fråga? Men hellre att de frågar... Än att de antar att det är si eller så... För det är ju upp till mig vad jag vill svara på eller inte... Vissa frågor skapar ju mer känslor...

Hon som jag åkte med sa att det va svårt att veta vad hon skulle fråga och om det va jobbigt att prata om min flicka..just då va det inte det.. Hon frågade om begravning... Och jag berättade att det är imorgon... och att hon ska begravas på olaus petri... Sen undrade hon vad Elsa dött av... Och sa som det va... Hon berättade även om en kompis till henne som fått barn i vecka 24, där bebisen klarat sig och va idag vuxen.. Och att hon fått flera barn efter det.. Att hon hade fött så tidigt berodde på svag livmoderhals och hon hade fått någon ring insatt för att förhindra vid nästa graviditet... 

Ska ringa och prata med vår assistent imorgon, då chefen inte är där...efter att jag har hämtat sjukintyget på vc.. 

Va i alla fall minst en som torkade sina tårar efter att ha kramat om mig... Och hon sa att hon tänker på mig varje dag....och många andra gör det oxå...

Kanske va jag lite feg...för jag satte mig med några av dem som va hos Louise förra veckan.. Dels för att slippa alla frågor... Frågor som är jobbiga att svara på... Fast det känns ju som de dessutom ställt upp mer...på nåt knäppt vis... 

 

Jag ska orka...hoppas jag...

Sommarfest med jobbet idag..

Det kommer va med blandade känslor jag tar mig dit... Vissa av de jag kommer träffa har jag inte träffat sen allt hände med lilla Elsa.. Och en del av dem har knappt ens hört av sig...visst finns ju de som har skickat sms...men sen inget mer... Kommer även träffa min chef och områdeschefen...

 

Undrar hur jag kommer att reagera??? Tror inte det är någon större idé att ta på mig nån mascara... Det är verkligen nåt som jag inte har använt på många veckor.. Jag vet ju aldrig när tårarna behagar rinna... 

Känns ändå skönt att jag har träffat en del av dem på festen hos Louise.. Men det kommer krävas massa styrka för mig att orka ta mig iväg ikväll.. Kl.18 är det... Jag får ta bussen för Holger jobbar till 20.. 

Vissa har ju faktiskt saknat också... Men som sagt det är verkligen med blandade känslor... Jag både vill och inte vill... För det är förbaskat jobbigt... Och det blir säkert en massa frågor... 

Börjar nog bli dags att gå och duscha och fundera på vad man ska ha på sig... Är mycket som behöver tvättas... Så får bli djupdykning i garderoben... Och kanske är det tur i oturen att jag har rätt mycket kläder.. Men skulle åter behöva rensa lite... 

Läkarbesök...

Telefontid med vårdcentralen idag 10:45... Berättade att jag har förlorat ett barn för en månad sen och skulle behöva bli sjukskriven.. Hon beklagade. Fick en tid till läkaren klockan 13... Så effektiva är de sällan..

Så trött... Varit hos läkaren.. Diskussion hit och dit. Man måste förklara hur man mår, gå igenom allt jobbigt igen... Men nu hade jag ju bara begravningen framför mig.. Men det är ju viktigt att gå tillbaka till ett normal tillstånd så snart som möjligt... Och försäkringskassan hit och dit... De vill ha det si eller så... 

Ingen journal har kommit från Lund...eller en kopia.... Men den borde ju skickas hem till mig.. Eftersom det är sekretess mellan olika instanser.... Och då ska jag lämna den till vårdcentralen... Suck...blir så trött.... 

Och han såg inte att någon remiss va skickad till specialistmödravården.. Men jag sa att han kanske inte ser det? Har för mig att barnmorskan sa så... Han såg ju inte ens min graviditetsjournal...

Någon kurator lr dylikt kunde han inte heller erbjuda... För de hade ju fullt upp..

I över 2 veckor har jag väntat på remiss till specialistmödravården... För att de kanske ska kunna ge mig några svar.. Blir så frustrerad över all denna väntetid...

Allt sånt här tar så mycket ork och kraft av mig... Orkar inte... 

.... En liten dikt..

"Vid himmelens grind där blåser en vind

från närmaste stjärna så sval mot din kind.

Vid himmelens port står tofflor i rad

när barfota änglar går molnpromenad.

I himmelens sal är väggarna blå.

Där leker vår herre tittut med de små."

En dikt jag såg någonstans...Va någon präst som skrivit den tror jag..  

Tyckte den va fin...oavsett om man troende eller inte... 

Tänker på lilla Elsa... Vår lilla ängel ❤️ 

Saknar dig älskade Elsa

Någon sa när jag berättade om starten på min förlossning.. Att då förstod du väl?!  Javisst slemproppen och vattnet gick... Men om man är i vecka 24+1 och det är första graviditeten vad är det då man ska förstå? Hur ska man veta då? Och på 1177 pratade hon bara om att det va tidig vattenavgång... Inte om att förlossningen va igång... Det är lätt att säga så när man har fött barn...

Jag tror att när man är i det här tillståndet av sorg och saknad så tänker man mer på hur folk uttrycker sig.... Och mycket dumt har vi hört... 

Igår va vi och valde gravplats till Elsa.. Pratat med präst och begravningsbyrån idag... Blir begravning i veckan... Lilla älskade du... Önskar att ingen ska behöva begrava sitt barn.. Men du kommer få det fint där.. Blir bara en akt vid graven.. Mer känner vi inte att vi orkar med... Lilla hjärtat... Saknar dig så..! 

Elsas sista dag i livet... 4 veckor sen idag..

För fyra veckor sedan idag var det Elsas sista dag.. Känns konstigt.. Saknade är här mest hela tiden... Vi går fortfarande runt i ett vakuum... Ena stunden orkar man inte göra nåt alls... 

På morgonen den 5 maj, blev vi väckta kl.06.20 ca... De hade då ringt upp till avdelningen från neonatalavdelningen. Jag låg ju fortfarande inlagd på avd 44... Och Holger hade en anhörig plats, extra säng i mitt rum. 

Va bara att klä på sig och gå ner till neo. 

Samtal med läkaren... Markus..tror jag... De hade gjort ultraljud på Elsas hjärna..troligtvis hjärnblödning... Men det va ändå upp till röntgen läkaren.. Åh det va verklig ingen bra läkare att leverera ett sådant budskap.. Han svamlade runt..runt.. Och det handlade bara om bebis... Lilla bebis...bla..bla... Hörde knappt vad han sa.. Ville ställa mig upp och skrika...hon heter ELSA!!! Inte bebis.., kändes som hon bara var en i mängden... Inte vårt barn... Sånt är tragiskt... Suck! Minns inte vad han sa...ev pratade han om en syrebrist..men det är inget som jag minns... 

Därefter gick vi in till Elsa.., kände att vi behövde vara nära henne... Hålla om henne... Mitt lilla barn! Mitt älskade barn... Så efterlängtat..!! 

Samtal med läkaren kl 11.40. Dubbel hjärnblödning finns inget mer att göra. Lilla Elsa kommer inte att klara sig. Apparaterna ska stängas av. Lilla hjärtat. Älskar dig så oerhört! I snart 48 h har du funnits här hos oss på jorden.. Tårarna rann.. Så fruktansvärt.... Kände att rummets väggar kom emot mig...allt krympte.. Så hysteriskt ledsen... 

Är glad att det va den bra läkaren Kristbjörg som gav beskedet..och det var även en sjuksköterska med...

Vi gick upp till avdelningen för att ringa våra föräldrar... Inget lätt samtal... Tårarna rann.. Sen satt vi där i vakuumet...så ofattbart..!! 

Vid 14 ringer de från neo...de har kontaktat prästen.. Som ska döpa våran lilla dotter Elsa. Hon kommer upp och vi planerar för Elsas dop.. Kontaktar mina föräldrar... Som kommer och närvarar vid dopet..

Under den här tiden blir det även tal om att jag ska skrivas ut från avdelningen...och att vi ska flyttas till patient hotellet eller Ronald McDonalds hus... Det tråkiga i det är att neo inte pratar med avdelningen, de har ingen aning om att Elsa inte klarar sig.. 

Nån av vändorna när vi kommer upp på avdelningen ligger ett meddelande från barnmorskan Ingrid ... Ringer på klockan och ber henne komma in...och informerar om läget.. Hon blir chockad...hon kom sen innan hon gick av sitt pass och gav oss båda en kram. Hon var ledsen det såg jag... Om ändå all personal kunde va så...!! 

På dopet närvarar mina föräldrar och min moster, läkaren Kristbjörg och en sjuksköterska. Lilla älskade Elsa. Det hålls en dopakt och vi sitter med dig i knät... Jag är samlad.. Inga tårar rinner... Du ligger i min famn...lilla hjärtat... Läkaren tar kort med vår kamera...

Sen får du somna in i våra armar... Vi är sedan med och tvättar dig och lägger dig i en filt.. Det är tungt och jobbigt... Älskade lilla hjärtat..

De informerar att det ska komma en fotograf och ta kort på dig...

Går ut och tar frisk luft... Och Holger skriver en statusuppdateringar på fb om att Elsa inte klarat sig...

Sen upp på avdelningen.. Och packar ihop.. Vill inte vara kvar där mer.. Elsa finns ju inte kvar... Tårarna bara rinner... 

Meddelar barnmorskan att vi går hem... Får lite värktabletter och Propavan, för att kunna sova...

Holger går förbi neo och lämnar en chokladask och en liten lapp, där vi tackar och uppskattar vården av lilla Elsa...

Åker till min moster... Hon bjuder på mat.. Men det är inget som smakar... Har inte ätit någon lunch lr middag på sjukhuset under dagen...inget spelar längre någon roll... Allt känns meningslöst... 

Tårarna rinner hela tiden... Är så sjukt ledsen... Är i vakuumet.. 

Går och lägger oss rätt tidigt... Sömnen på sjukhuset har varit sisådär... Tar en propavan för att kunna slappna av och sova... Har lite ont i magen...hela kroppen känns överkörd... 

Lilla älskade Elsa...saknar dig så ofantligt mycket!! 

Många frågor men ännu inga svar...

Googlade runt lite... Som man gör... Läste om ägglossning...Förlossning.. mm.... Och så ramlade jag in på nåt som hette störtförlossning.. Var det det som hände mig? 

Tydligen ligger man i risk för en sk störtförlossning (som i regel går jättebra, den är bara sjukt snabb!) om man fött första barnet under 6-8 timmar från regelbundna värkar. Eller om man som omföderska redan upplevt en sk störtförlossning.

En störtförlossning räknas en förlossning som för en förstföderska tar mindre än tre timmar och för en omföderska tar mindre än två timmar.

 

Eller kan man inte drabbas av när barnet föds förtidigt?! Kanske kan de svara på det på specialistmödravården? Trött på att vänta på alla svar... Kan ju erkänna att jag känner mig orolig om det blir någon mer graviditet och ännu mer för förlossningen... Hade ju inga jätte värkar som man ska ha..mer som mensvärk... Hmm... Vill veta varför nu?!

Vet inte om det tar extra lång tid för att detta hände i Lund och vi bor i Örebro... Men jag börjar bli trött på denna ovisshet... Trött på att inte veta... Några svar borde jag väl kunna få?? Nu i veckan (på tisdag) är det 2 veckor sen jag va hos barnmorskan på vårdcentralen..och då skulle hon skriva remiss till specialistmödravården.. Hur länge ska jag behöva vänta?

Kom på nu att på kub-testet pratade de om att jag hade ett myom.. På rutinultraljudet såg de inget.. Men det var inget som skulle påverka graviditeten lr förlossningen.. Nu vet jag inte...? Så många frågor som söker svar... Suck!!! Vill ha svar nu...

Lugn på utsidan... Men kaos på insidan...

..... Och som om jag tydligen inte haft nog... De säger ju att en olycka kommer sällan ensam.... Ska försöka att inte påverkas.. Men vet att det kommer bli så... Känner mig ledsen och trött...

Varit ute och ätit med älsklingen.. Lyxade lite så det blev på grekiska kolgrillen... Mums.. Har ju inte hunnit umgås så mycket i helgen..då Holger har jobbat... Är så sjukt mätt!! Drack dessutom vin till maten... Känns ibland konstigt.. Jag skulle ju ha varit gravid nu... Lilla Elsa... Saknar dig massor!! 

Planerar och funderar på hur vi ska ha det på balkongen... Har ju fått nya brädor och målat... Har köpt ett litet växthus... Ska plantera lite frön..kanske är det för sent för det?! 

Imorgon är det dags att utse en gravplats till lilla Elsa.... Vet att jag ska bli tvungen att begrava dig lilla hjärtat... Och det känns tungt..

I kistan kommer du få med dig din tummen-filt... Som din pappa köpt åt dig.. Men som du inte hann använda... Tårarna rinner.. Saknar dig så otroligt mycket...! Mitt älskade barn... Min Elsa...

Livet står still på nåt vis...

Är så sjukt trött mest hela tiden... Somna i soffan och sov typ 3h... Känns som vad jag än gör så kommer denna trötthet.. Allt verkar ju ta så sjukt mycket energi av mig nu.. Vet inte om det är sorgen som gör mig så trött..? Borde väl inte va blodbrist...?! Hade ju inte så mycket blödningar... Hmm... Nån som har någon teori?

Klockan tickar framåt...men ibland känns det inte som jag är med i tiden...livet står på nåt vis still för mig....

Vissa dagar kommer Holger hem och frågar vad jag gjort...? Och jag vet inte...ibland inget alls... Bara sovit...tänkt... Gråtit... Orkar liksom inget alls... Inget har någon betydelse längre... 

Samtidigt ibland får jag dåligt samvete.. För att jag inte orkar göra nåt... Ibland svårt att orka laga mat..diska..städa..plocka...tvätta mm.. 

Och därför är det ibland svårt att få till det att träffa vänner..blir trött på velandet.. För orken finns inte... Jag vill gärna träffas och ta en fika.. Men behöver va lite spontanitet oxå... Jag kan idag inte planera för nästa vecka.. Jag vet ju knappt vad jag gör och hur jag mår om en timme.. 

Och de dagar Holger är ledig... Så behöver vi ofta bara vara, utan en massa måsten och krav... Visst har även en del att planera med inför begravningen...och andra praktiska saker... Men samtidigt njuter vi av att bara vara nära varandra.. För just nu behöver vi massor med kärlek, kramar och omtänksamhet... 

Idag...igår och imorgon...

Godmorgon! Idag blev det visst ingen sovmorgon... Ja ja.. Holger skulle ju iväg och jobba. Väcktes av hans klocka..för en timme sen...alltså  kl.06....

Igår va jag ute på kårens scoutläger.. Skönt med lite frisk luft i hjärnan.. Strålande sol.. Men självklart finns alltid saknaden av lilla Elsa där... Den försvinner inte.. Hade ju från början inte riktigt bestämt om jag skulle orka åka..för skulle varit gravid i vecka 28... Tänkt va annorlunda allt skulle ha varit då..! Det är så orättvist ! Lilla hjärtat... Varför hade du så bråttom ut?? Varför? Smärtan river i mitt bröst och tårarna rinner... 

Imorgon är det en ny vecka.. Med vardagar.. Hoppas på att kunna få lite svar då.. För denna ovisshet påverkar så mycket... Vissa stunder är det svårt att tänka klart... Självklart funderar jag på om jag gjort något fel? Jag vet att jag inte bör tänka så...men ibland är det svårt att låta bli....