Lång vecka och många tankar...

Det har varit en lång vecka. Vilket vissa veckor är. Fullt upp med att få ihop jobb, familj mm. Att hinna träffa vänner hinns tyvärr sällan med i veckorna. Vilket jag saknar. Spontaniteten blir sällan av. Kanske är det en sån period i livet. 

På jobbet fick vi idag ett meddelande om vad man skriver om sitt jobb på sociala medier. Jag funderar på om jag skrivit nåt dumt. Tror inte det.. Och jag skulle aldrig få för mig att skvallra på en arbetskamrat. Även om det verkar som om nån tror det. Jag har liksom fullt upp med mig själv så det räcker och blir över. Ibland har jag svårt att engagera mig i alla andras problem. Men men. 

Jobbat extra idag och blir ett extrapass imorgon med. Tycker det kan va nice med lite övertid ibland. 

Konstigt, ibland ser man människor som man inte sett på länge. Människor som tidigare har betytt mycket i ens liv. Såg en sån person på ett köpcentrum idag. En person som jag på nåt vis saknar att prata med och som dessutom vet mycket om mig. Denna person va en samtalskontakt jag hade för ett par år sedan. Jag såg henne bara på avstånd, så jag hejade inte. Men jag vet inte hur jag hade reagerat om hon hade frågat hur det är. Tror samtidigt att hon hade kunnat läsa mellan raderna oavsett vad jag hade sagt. 

Va ett tag sen nån frågade hur det är. Och jag förstår om man inte alltid orkar. Stundtals vet jag inte hur det är.  Kanske tror man att det är bra. För jag försöker vara positiv och närvarande på jobbet. Men när jag kommer hem kommer tröttheten och huvudvärken som ett brev på posten. Jag är förbannat trött. Orken räcker liksom inte till. Jag vill bara sova. Men har inte ro till det heller. Känner mig orolig och rastlös. Och ibland orkar jag bara ligga i soffan och slötitta på tv. Svårt att hitta energi till att göra nåt. 

Har inte varit hemma och varit sjuk heller, på grund av brist på ork. Undrar om jag ska orka jobba den dagen som det gått 6 månader sedan jag förlorade Elsa. Den dagen är väldigt nära nu. Och jag känner en oro inför den dagen. 

Imorgon blir det nog en tur till graven för att tända ljus. Det är ju alla helgons dag. Saknaden är så stor. Elsa hjärtat, älskade barn. Jag förstår inte varför du va tvungen att lämna oss. Varför ska livet vara så orättvist? Varför? Jag vet inte om jag orkar utan dig... 

Jobbar på ett syskon till Elsa. Än har det inte gått så bra. Mensen envisas med att komma varje månad. Visst är det bra att det fungerar. Men jag längtar så otroligt mycket efter att vara gravid. Vet att jag kommer bli det så småningom, men jag vill vara det nu! En av de bidragande orsakerna kan ju vara att jag är överviktig, har fortfarande en del gravid kilon kvar. Så med start nästa vecka så ska vi ta tag i träning och mat. Är taggad. Så hoppas att det går bra. Det får bli slut på onyttigheter nu. Jag måste komma i form. Har just nu ont i ryggen, men det finns ju många orsaker till det. Hoppas på att ryggen blir bättre av lite träning. Starka rygg och magmuskler borde ju underlätta. 

Väntar och väntar...

Jobbar kväll idag och just nu går jag bara och väntar på att få åka hemifrån. Börjar klockan 13.30 och då är det apt. Ska åka buss idag, så ska snart gå iväg. Känns inte som någon idé att sätta fart med nåt mer nu. Bilen är på verkstaden för service. Bärgaren fick hämta den på grund av punktering. Suck. Det kan ju sällan vara enkelt. 

Det blåser idag med. 

Känner att jag egentligen inte har lust att gå till jobbet. Motivationen är inte på topp. Men jag är ju inte sjuk så det är bara att ta sig iväg. Trött som vanligt.  

Jaha då sitter man å väntar på bussen. Va så tidig så jag kunde ha tagit den som gick 20 minuter tidigare. Men jag väntar på stan. Va liksom ingen idé att göra nån mer nytta hemma. 

Åh älskade lilla Elsa, saknaden är så ofantlig. Ser andra bekanta som är gravida och det gör ont. Jag får ju inte ha dig här. Ska göra fint på graven och tända ljus till helgen. Det är ju alla helgons dag. Vet inte om vi ska gå till kyrkan för ljuständning. Har inte fått någon inbjudan. Saknaden är så stor. Hoppas du har det bra nu älskade lilla vän❤️

Så fort allt går... När ska jag må bra..??

Det är konstigt hur fort veckorna går. Snart är det 6 månader sedan jag förlorade Elsa. Det gör ont. Känner ångesten krypa sig på. Vet inte om jag orkar jobba när 6 månaders dagen kommer. Känns inte så just nu. 

I helgen va sambon och jag på tattoomess här i stan. Det va skoj och jag blev återigen sjukt sugen på en tatuering. Ska tatuera in en minnestatuering av Elsa. Helt hundra på vad och var är jag inte än. Är också sugen på en uggla. Ska nog boka en tid snart. 

Nu är jag redo för en nystart i mitt liv. På fler än ett plan. Nu ska jag ta tag i träningen och maten. Huvudvärken har gått över, men jag är fortfarande lite täppt i näsan. Borde va okej att börja träna då. 

Finns andra saker som jag oxå behöver ta tag i. Vi har fortfarande inte bestämt hur vi ska göra med alla val. Men jag tror att det löser sig inom en snar framtid. 

Känner mig trött och sliten i kroppen. Har ont i skuldrorna, mycket spänningar som sitter där. Borde ta mig tid att boka massage. Kroppen börjar ta stryk av allt den har gått igenom. Jag undrar när det ska vända? När ska jag få må bra? Känns långt bort nu. Orken är som bortblåst och jag är förbaskat trött. Trött på allt som har hänt i mitt liv. Trött på allt som gått fel. Det skulle ju inte bli såhär. Så sjukt frustrerad över  allt som har hänt och händer.. 

Så sjukt trött och sliten...

Fredag, veckan har varit lång. Har ju dessutom inte mått helt hundra i veckan. Är täppt i näsan och har huvudvärk. Känner mig varm ena stunden och sen fryser jag. Känns lagom avancerat att ligga i soffan under filten och kolla på tv. Sambon jobbar natt. 

Känner mig tom och besviken. Klarar inte av något. Känner mig misslyckad. Vet inte hur jag ska göra med alla beslut. Har så många funderingar men väldigt få svar. Blir så trött på allt. Ångest. Så svårt att veta. Söker svar, men vet inte var jag ska leta. 

Va förbi graven häromdagen och rensade lite. Saknaden känns så stor,  och jag vet inte hur jag ska orka... Älskade lilla Elsa. 

Känner mig uppsvälld. Har blivit dåligt med träning i veckan. Dels på grund av minskad ork och på denna otroliga huvudvärk. Ont i bihålorna. Suck. Måste ta nya tag med maten och träningen när jag mår bättre. Funderar på om man ska köra någon diet, tex lchf. Jag vet inte... 

Beslut som ska tas. Blir väl att skriva ner för- och nackdelar. Det är ju inte bara att skaffa ett nytt boende heller. Suck. Jag orkar inte. Vet inte hur vi ska göra. Vet inte, allt känns så ovisst. Visst bor vi kvar här så blir det kanske jobbigt med alla trappor. I alla fall om jag blir gravid och vi får barn igen. Fast det vet man ju aldrig när det blir. Suck. Önskar att någon kunde bestämma åt oss nu. Och gärna tala om hur framtiden blir. Allt känns så ovisst. 

Så trött. Vill bara gå och sova. Men det känns lite tidigt nu. Så det gäller att försöka hålla sig vaken en stund till. Så många tankar som far runt och även det gör mig trött. 

Fortfarande trött, tröttare, tröttast. Suck. När ska jag bli pigg och få tillbaka orken? 

Inte på topp...

Självklart vaknade jag med huvudvärk och täppt näsa imorse. Och jätte trött. Så startade med alvedon, hittade dock inget nässpray. Har varit på jobbet idag och inte mått så bra. Känt mig varm till och från, kanske hade jag en släng av feber. Att sjukskriva sig va absolut inte ett alternativ, då det redan va två sjuka idag. Sjukt ont i huvudet har jag haft oxå. 

Efter jobbet blev jag hämtad av älsklingen. Vi åkte och tog en fika på Marieberg. Inhandlade även nässpray. Jag har inga andra symtom på förkylning, och det är jag glad för. Känner mig nu lite piggare, kan bero på kombon av kaffe och alvedon. Funderar på att gå ut på en promenad. Har laddat ner en ny app, "turf". Där ska man gå till olika zoner, och man får poäng, ska prova om det är skoj. Sambon har precis åkt till jobbet. Blir en ensam kväll och natt för mig igen. Funderar på vad man ska äta till kvällsmat. Kanske gå en sväng förbi netto eller lidl och kolla om de har nåt skoj. 

Tänkte ju att jag skulle ta tag i det där med träningen, och det är ju så typiskt att man ska känna sig dålig då. Suck. Men så länge man inte har feber borde det ju inte vara nån fara med att träna. Får se hur jag känner mig imorgon. Vi hade fått en chokladask av en av våra brukare. Självklart hade jag dålig karaktär och va tvungen att smaka ett par bitar. Suck, att jag aldrig kan låta bli. 

Imorgon ät jag ledig, ska bli skönt med lite sovmorgon. 

Känner mig nästan konstant kissnödig. Hmm undrar vad det beror på? Har ju aldrig haft en urinvägsinfektion, så vet inte hur det känns. Hoppas ju på att vara gravid, men tror inte att så är fallet. 

Hörde förresten om en idag som hade missat att hon va gravid. Hon hade tydligen haft ont i magen och sökt för det och det visade sig att hon va gravid i fjärde månaden. Det är ju lite komiskt på nåt vis. Så kanske det lätt blir om man inte planerar graviditet. Och det är ju inte den första jag hör om som lyckas med det. 

Facit sökes...

Facit till livet är något som jag skulle behöva ha just nu. Att jag kunde få veta vad jag/vi ska göra för val. Så mycket som känns ovisst nu. Suck! Orkar inte. 

Trött som vanligt. Och dessutom jobbar jag i helgen, delad tur idag. Blev att ta bussen hem ikväll, så va hemma kl.22.25. H jobbar natt. Ligger i soffan och laddar för att ta mig iväg till duschen. Jag är trött och sliten. Orkar inte riktigt med mig själv alla gånger. Orkar inte med alla val och frågor. Orkar inte med omgivningen. Så förbannat trött på allt. 

Imorgon blir det jobb igen. Skulle egentligen på utbildning men som vanligt är det kris på vikarier på jobbet. 

Har en period nu när jag saknar Elsa så otroligt mycket. Saknar henne så det värker inom mig. Vet inte vad jag ska ta mig till. Allt känns tungt. Och just nu vet jag inte hur jag ska orka vidare. Vet inte vad jag ska göra av alla känslor. Vill sparka och slå, så jag får ont nån annanstans. För att dämpa denna ångest. Kanske kan folk förstå då att allt inte är okej. För vad ska man göra när själen värker. Är så frustrerad och arg på livet. 

Trött på vissas frågor, vet tillslut inte vad jag ska säga när de frågar hur det är? Vet att de inte kan försöka förstå om jag inte berättar hur det är. Men samtidigt det handlar ju om fingertoppskänsla. Inte alltid jag vill prata om hur jag mår. Och samtidigt finns det ju de som läser mellan raderna, och förstår att det inte är okej. Jag är trött. Vill såklart att man ska fråga oxå, men vill inte att fokus ska ligga på det. För det gäller ju att man verkligen uppriktigt vill veta hur jag mår och inte bara som en artighetsfras. 

Det sägs att livet går vidare, och visst gör det det. Men jag hänger inte med. Jag orkar inte. Lusten och orken är som bortblåst. Så sjukt trött och sliten. När ska jag få må bra?! 

Nattliga funderingar...

Det sägs att det är på natten man ska sova. Funkar sådär inatt. Vet inte alla tankar snurrar bara runt. Många beslut som ska tas och jag vet inte vad jag vill. Har ingen aning. Det jag helst av allt önskar kommer aldrig att ske. Jag önskar att jag fick ha min Elsa här. Att hon levde om ändå bara för en minut. Saknar och älskar henne så otroligt mycket. Det gör ont och tårarna rinner. Vet inte hur jag ska orka vidare. Jag vet att på nåt vis gör jag det. Men det känns tungt. Har gått igenom mycket jobbigt under mina år. Jag vet att jag är en överlevare. Och på nåt vis är jag stark och har alltid tvingats vara det. Men det är inte alltid jag visar vad jag känner och hur jag mår tyvärr. Och det går till en början, men jag vet att förr eller senare kommer jag att krascha. Är livrädd för den dagen. Vet att jag egentligen skulle behöva gå och prata med någon. Men bara att ta kontakten med någon känns jobbigt. Vet att jag kan ringa st. Lukas, men vet inte vad jag ska säga och var jag ska börja. Allt känns tungt. 

Förut tänkte jag att jag skulle återgå till tidigare problematik, för där finns det en bra person att prata med. Hon har verkligen hjälpt mig tidigare. Jag vet att det inte är rätt väg att gå. Men då kunde jag i alla fall ha kontroll på något. De som känner mig vet vad det är. Och det är inget som jag är stolt över. Eftersom jag inte vet vilka som läser, så tänker jag inte skriva ut exakt vad det gäller. 

Måste ta tag i träningen och maten nu. Äta mer nyttigt och ta mig iväg och träna. Bara att bestämma göra det. Måste verkligen gå ner ett par kilon. Funderar på om man ska köra någon diet? Vi körde ju lchf förut och det funkade helt okej. Måste verkligen ta tag i mig själv. Fast det är svårt, orken är svår att hitta. Så sjukt trött mest hela tiden. Men det sägs att man blir piggare av att träna. 

Sen vet jag ju att det inte är optimalt att vara överviktig och bli gravid. 

Och det där med att gravid verkar vara nåt som de flesta tror ska gå fort. Det trodde jag med förut. Men det gör ont och känns jobbigt att inte veta om eller när jag kan tänkas bli gravid. Håller verkligen tummarna att graviditet nummer 3 kommer att gå vägen. Kommer såklart vara en massa oro under den. Och massa kontroller och undersökningar. Börjar fundera på vad det är för fel på mig. De säger att det var försvagad livmodertapp, som gjorde att Elsa kom tidigt. Fast det är ju lätt att skylla på eftersom det bara kan kollas när man är gravid. Bara att vänta och se då. Suck! Denna väntan. Varje månad håller jag tummarna för att jag inte ska få mens utan istället vara gravid. Känner efter och tolkar hur jag och kroppen mår. Hoppas.. Hoppas. Graviditetstestar, men ännu inget plus. Senaste mensen va ju dessutom 1 vecka sen, och då blir besvikelsen ännu större. Skiter snart i allt. Kanske inte ens är meningen att jag ska bli gravid.. Om vi inte lyckas, blir det utredning i januari. Suck. Man kan ju önska att livet vore enklare..

Ledig idag, många tankar och trött...

Borde gå och lägga mig snart, men tankarna far runt i mitt huvud. Är många tankar med "tänk om".. Tänk om Elsa hade fått leva vad olikt allt hade varit då. 

I veckan frågade chefen hur det va och hur det går. Jag sa att på nåt vis måste det gå. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Kanske skulle sagt att det känns som om allt går åt helvete. Nej, vad hjälper det? Hon sa att hon hade tänkt fråga tidigare men att hon ofta bara träffade mig på morgonen. Och hon ville inte fråga när alla hörde. 

Känns stundtals som om jag fortfarande lever i ett kaos. Kan stundtals inte kontrollera mina tankar. Kan inte rå för hur jag känner. 

Mötte upp en nygammal brukare, och hon gratulerade till att jag hade fått en liten flicka. Höll på att börja gråta då, visste inte vad jag skulle svara. Och sen beklagade hon att det gick som det gick. Visste inte hur jag skulle reagera och vad jag skulle svara. Tårarna brände innanför ögonlocken. Det gör så ont. Saknar min älskade lilla Elsa. 

Igår va det pregnancy and infant loss. Tände ljus för Elsa. Saknaden är så otroligt stor och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Orkar inte göra mycket. Har varit ledig idag och det har inte blivit mycket gjort alls. Myst med sambon, som har jobbat natt. Jobbar även nu inatt. Känns tomt att vara ensam hemma. Tv:n är mitt enda sällskap och alla dessa tankar. Det gör ont och saknaden är så otroligt stor. 

Livet blir aldrig sig likt igen...

Det har varit en lång dag idag och jag känner mig trött. Har ont i ryggen, brukar ofta kännas efter att jag jobbat en hel dag inne. Det sliter på kroppen och knoppen. Ska strax väcka sambon och gå och lägga mig. Borde ta mig iväg till gymmet men energin är som bortblåst. Orken räcker inte till mycket alls. Jag känner mig trött och sliten. Linserna skaver och de skulle behövts bytas för länge sen. Trött, trött börjar kännas som vardagsmat för mig. Hur länge ska jag orka? Sovmorgon imorgon i alla fall, jobbar kväll. Det har varit ett långt år. Med mycket glädje men även en stor sorg. Sorgen efter att ha förlorat ett efterlängtat barn. Sorgen över att mitt barn inte fick leva. Det gör ont och jag är så ofantligt trött. 

Känner mig ibland lite utnyttjad. Det passar sällan. Och även det gör mig trött. Saknar vänskapen. Vet att många inte vet vad de ska säga, om de ska våga fråga. För det som har hänt mig/oss får inte hända. Ändå händer det. Om och om igen. Jag vill inte ha ett halvhjärtat engagemang. Då kan det lika gärna va. Jag är så trött. Trött på att livet inte blev som vi hade tänkt oss. Har massa tankar och funderingar som jag stundtals inte vet vad jag ska göra med. Finns det någon som orkar och vill ställa upp? Jo det vet jag att det finns. Har ett par ordentliga guldklimpar i min bekantskapskrets, och det betyder mycket. Livet är orättvist, så kommer det alltid att vara. Tyvärr känner jag allt för många som tycks leva i någon typ av drömvärld. Där små bekymmer tycks vara stora. Där man undrar om de har glömt innebörden av empati. Allt kretsar inte runt dem, även om de tror det. Det finns alltid de som har det värre. Jag är så trött. Just nu både fysiskt och psykiskt trött. Vet inte var jag ska hitta energin... Denna trötthet går inte att beskriva på nåt vis. Kanske har jag någon brist i kroppen. Eller så beror allt på det som hände i samband eller efter att vi förlorade våran Elsa. Livet blir aldrig sig likt igen. Och kanske är det svårt för vissa att förstå. Sorgen finns alltid här med mig även om jag inte alltid visar den. Jag är ständigt ledsen, även om jag inte alltid gråter. På något vis måste livet gå vidare. Timmar blir dagar, dagar blir veckor, veckor blir månader. Men jag kommer aldrig bli densamma igen. Jag kommer alltid känna mig halv och trasig. Så är det tyvärr, acceptera det eller låt mig va. Jag orkar inte med halvhjärtade relationer. För det gör ont i hjärtat när man aldrig frågar hur det är. 

Helgen som varit...fortfarande trött...

Fortfarande sjukt trött. I fredags somnade jag i soffan efter jobbet och sov ca 1h. Somnade sen igen vid 23, och blev väckt vid 0.30...hmm. Varför är jag så sjukt trött? Sov till klockan 11.30 igår. Mensen kom förresten i fredags, bara en vecka sen. Något står inte rätt till hos mig. Frågan är vad som är fel? Hur kan jag vara så trött mest hela tiden? Jag fattar inte..

Om jag och min stora trut kunde lära mig att hålla tyst, så skulle allt vara mycket enklare. Suck. Blir trött på mig själv. 

Men visst ibland blir jag så frustrerad på allt. Alla onödiga diskussioner och snack. För det passar visst bara ibland. Sånt gör mig trött.. 

I helgen har vi mest tagit det lugnt, såna helger behövs ju oxå. Passat på att sova länge på morgonen. Igår va vi ute och plockade svamp. Sen lite äventyr i skärmarbodabergen. Kollade på lite grottor. 

Trött, tröttare..tröttast!!

Är så sjukt trött idag. Har varit trött sen jag klev upp imorse. Trodde inte det va min klocka som ringde imorse, men det va visst bara att kliva upp. Gäspat flera gånger. Känt mig sjukt trött. Trots flera koppar kaffe så tycks jag inte bli pigg idag. Förut landade jag i soffan efter att ha jobbat 7-16. Vore skoj att göra nåt, men jag orkar inte just nu. Somnade och sov ca 1 h. Efter det blev det en tur till Ica maxi och storhandling, käkade på Max oxå. 

Fortfarande sjukt trött, lite huvudvärk oxå. Imorgon blir det sovmorgon. Måste snart gå och sova igen, är så sjukt trött. Har ont i ryggen också, i svanken. Borde ta mig iväg och träna men jag orkar inte. 

Inhandlat nya graviditetstest idag. Får väl snart ta och testa igen. Om det kan vara det som tröttheten beror på? Finns säkert andra orsaker oxå. Ingen ide' att googla, då hittar man bara massa orsaker. Klart jag känner mig lite orolig över att mensen inte kommit. Men ju mer jag oroar mig, desto mindre är chansen att den kommer. Ja ja, bara att avvakta. 

Vägde mig igår och jag har gått ner ett par kilo sen sist. Vet inte om vågen stämmer. Men känner på dagens byxor att de sitter löst över rumpan. 

Kände mig lite yr och illamående förut idag. Va precis innan jag skulle käka lunch, så det va nog orsaken. 

Är inne i en period då motivationen att jobba känns väldigt låg. Känner mig inte särskilt engagerad i det jag gör. Inte helt närvarande. Men visst klart att jag verkligen försöker ge ett bra bemötande och en bra vård, det är liksom prio. 

Åh älskade Elsa saknar dig så otroligt mycket. Varför?! 

Gråväder och jag är trött..

Vad enkelt det vore om någon kunde tala om för en hur man ska göra. Många val som vi står inför. Vore intressant om vi visste redan nu hur utgången blir. Visserligen måste man våga chansa för att kunna leva fullt ut. Men jag vet inte. 

Tänk om vi i inte blir beviljade lån, vad gör vi då? Visst vi kan ju ev fortsätta hyra här. Men det lät som det främst gällde de med små lägenheter. Alltid dessa olika val som måste göras. 

Ibland ser jag i flödet på fb om folk vara barn klarar sig från den veckan Elsa är född i eller tidigare. Sånt gör ont i mammahjärtat. Varför klart sig de barnen och inte min Elsa? Varför? Eller va det något mer som va fel? Det gör ont. Livet är så förbannat orättvist. Hur mycket ska jag orka gå igenom? Vet att när jag blir gravid, blir det en riskgraviditet med massa kontroller. Någon gång ska jag väl lyckas bli gravid. Känns samtidigt lite skrämmande. Tänk om något skulle gå fel ännu en gång? Jag vet man kan inte tänka så. Då kan man inte leva vidare. Men oron finns ändå här. 

Är så otroligt trött. Sovmorgon idag med, precis vad jag behöver. Gick och la mig strax efter 23 igår och klev upp vid 10 idag. Börjar misstänka att allt inte står rätt till. Men vad det är undrar jag. Visst är ju vanligt att vara trött om jag nu skulle vara gravid. Fast då borde det ju ge utslag på testet. Har inte testat idag, utan tänker på gårdagen. Hmm...knepigt. Måste inhandla fler graviditetstest. Fortfarande ingen mens i sikte. Lite oroande känns det ju, men tydligen inget man utreder om det inte har gått minst 6 månader. Det känns som att så länge kan jag inte vänta. Men samtidigt är vi ju tvungna att vänta 6 månader innan vi söker hjälp på fertilitetskliniken, fr.o.m. att vi va på specialistmödravården i juli. Så vänta, det vet vi vad det innebär. Och som vi hade väntat på att bli gravida med lilla Elsa. Det var många månader av besvikelse, som tillslut resulterade i en graviditet. Nu gick det ju inte som planerat, och hon kom alldeles för tidigt. Men är förbaskat trött på att vänta. Nu hoppas jag snart att det vänder, så vi får lite tur med oss. 

5 månader och några dagar sen jag förlorade Elsa. Min älskade lilla Elsa. Tiden går så sakta och så fort. Saknade är så otroligt stor. Smärtan river i mitt bröst. Vissa dagar kan jag inte fatta att hon är borta, att hon aldrig kommer tillbaka. Fattar inte, vill inte förstå. 

Flera i min omgivning som ska ha barn snart. Det värker i hjärtat att det inte är jag. Är självklart glad för deras skull. Men jag längtar så otroligt mycket efter att vara gravid och få ett litet syskon till Elsa. 

Ska jobba kväll ikväll, motivationen är inte på topp. Men det får gå, det måste gå. Bäst att sätta lite fart igen då. Duscha, diska, fixa matlåda, laga lunch mm. 

Ny vecka... Motivation sökes..

Vi har ju flyttat för ca en månad sen. Vi bytte vår lägenhet mot en större. Saken är den att nu rätt snart kommer det bli bostadsrätter här. Det pratade han vi bytte med om men han pratade om att det va långt framåt. Suck. Nu är det troligtvis om en månad. Vi har blivit erbjudna att köpa lägenheten för 75% av marknadsvärdet, men det är fortfarande mycket pengar. Den här lägenheten är dessutom inte rustad på många år. Golvet knarrar och skulle nog behöva bytas. Jag va och kollade i lägenheten under oss, och den är betydligt fräschare. Visserligen behöver vi inte lägga någon kontantinsats. Men jag känner mig arg och besviken. Och han vi bytte med hade verkligen inte rent mjöl i påsen. Så nu är frågan om vi ska köpa denna lägenhet? Magkänslan säger att vi inte ska det. Och jag undrar när det ska vända för oss, när ska turen komma? 

Nu har vi ju hittat ett annat alternativ. Ska ringa banken och boka möte angående lånelöfte. Men jag blir lite förbannad, varför? 

Mensen är tre dagar sen. Klart att jag hoppas att jag är gravid. Men testade negativt även idag. Suck. Funderar på om jag känner mig stressad? Även miljöombyte kan påverka.. Hmm.. Bara att vänta och se. 

Pappa sa igår att om vi skulle lyckas med att ge honom ett barnbarn i födelsepresent så va det dags att sätta fart nu. Han fyller i början på juni. Han har dessutom förmågan att veta när man är tidigt gravid. Han sa ju vid jul förra året att jag va det, och då hade jag precis plussat. Nu har jag ju inte gått ner alla mina gravidkilon, så det är inte säkert att han ser nu. Men som sagt så va ju testet fortfarande negativt. Men hade testet varit positivt så vet jag inte om jag hade velat skriva det här. Det känns aningens tidigt, men men. Får se hur jag gör när jag är gravid. 

Ledig idag. Borde ta mig iväg till gymmet och träna lite. Måste motivera mig att ta mig iväg. Måste gå ner lite i vikt oxå. Kan ju börja med att bara äta godis/chips och dricka på helgerna. Och minska på kakor. Och självklart på utemat. Det va det där med motivationen återigen. 

Nähä undrar om man ska ta och sätta lite fart. Har disk som behöver diskas oxå. Har i alla fall fått kläder på mig, trots att det är skönt att gå i morgonrocken länge.