Det sägs att det är på natten man ska sova. Funkar sådär inatt. Vet inte alla tankar snurrar bara runt. Många beslut som ska tas och jag vet inte vad jag vill. Har ingen aning. Det jag helst av allt önskar kommer aldrig att ske. Jag önskar att jag fick ha min Elsa här. Att hon levde om ändå bara för en minut. Saknar och älskar henne så otroligt mycket. Det gör ont och tårarna rinner. Vet inte hur jag ska orka vidare. Jag vet att på nåt vis gör jag det. Men det känns tungt. Har gått igenom mycket jobbigt under mina år. Jag vet att jag är en överlevare. Och på nåt vis är jag stark och har alltid tvingats vara det. Men det är inte alltid jag visar vad jag känner och hur jag mår tyvärr. Och det går till en början, men jag vet att förr eller senare kommer jag att krascha. Är livrädd för den dagen. Vet att jag egentligen skulle behöva gå och prata med någon. Men bara att ta kontakten med någon känns jobbigt. Vet att jag kan ringa st. Lukas, men vet inte vad jag ska säga och var jag ska börja. Allt känns tungt.
Förut tänkte jag att jag skulle återgå till tidigare problematik, för där finns det en bra person att prata med. Hon har verkligen hjälpt mig tidigare. Jag vet att det inte är rätt väg att gå. Men då kunde jag i alla fall ha kontroll på något. De som känner mig vet vad det är. Och det är inget som jag är stolt över. Eftersom jag inte vet vilka som läser, så tänker jag inte skriva ut exakt vad det gäller.
Måste ta tag i träningen och maten nu. Äta mer nyttigt och ta mig iväg och träna. Bara att bestämma göra det. Måste verkligen gå ner ett par kilon. Funderar på om man ska köra någon diet? Vi körde ju lchf förut och det funkade helt okej. Måste verkligen ta tag i mig själv. Fast det är svårt, orken är svår att hitta. Så sjukt trött mest hela tiden. Men det sägs att man blir piggare av att träna.
Sen vet jag ju att det inte är optimalt att vara överviktig och bli gravid.
Och det där med att gravid verkar vara nåt som de flesta tror ska gå fort. Det trodde jag med förut. Men det gör ont och känns jobbigt att inte veta om eller när jag kan tänkas bli gravid. Håller verkligen tummarna att graviditet nummer 3 kommer att gå vägen. Kommer såklart vara en massa oro under den. Och massa kontroller och undersökningar. Börjar fundera på vad det är för fel på mig. De säger att det var försvagad livmodertapp, som gjorde att Elsa kom tidigt. Fast det är ju lätt att skylla på eftersom det bara kan kollas när man är gravid. Bara att vänta och se då. Suck! Denna väntan. Varje månad håller jag tummarna för att jag inte ska få mens utan istället vara gravid. Känner efter och tolkar hur jag och kroppen mår. Hoppas.. Hoppas. Graviditetstestar, men ännu inget plus. Senaste mensen va ju dessutom 1 vecka sen, och då blir besvikelsen ännu större. Skiter snart i allt. Kanske inte ens är meningen att jag ska bli gravid.. Om vi inte lyckas, blir det utredning i januari. Suck. Man kan ju önska att livet vore enklare..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar