Yes...fått nycklarna till nya lägenheten!

Igår (torsdag) va jag och Sixten på en extra kontroll på BVC. Han har ju varit lite krasslig i veckan och inte velat äta som vanligt. Vågen visade på 6040 gram. Han har alltså gått upp 200 gram på en vecka, våran 6 kilos klump. Längden mätte vi inte eftersom det oftast inte händer så mycket på en vecka. Han har varit trött, slemmig i halsen, snorig, lite svårt att andas, glansig på ögonen och gnällig. Tempen har legat på max 37,6 grader, jag vet ingen feber. Ringde BVC och deras enda lösning va att jag kom dit för vägning. Självklart frågade hon hur han mådde oxå. Men ändå. Sen sa hon att man ska pytsa i mycket vätska. Hellre små mängder och ofta. Och om problem med andningen kvarstår så får vi söka akut. Hans andningslarm har även tjutit ett par nätter (i början av veckan). 

Sixten i pyjamas igår..,

Tidig morgon idag. Va på banken redan klockan 09. Idag skrevs det på massa papper och vi fick äntligen nycklarna till vårt nya boende. En 4:a på 108 kvadrat i Kumlaby, två vånings med en liten gräsplätt. Nu återstår bara en flytt och att få våran lägenhet såld. 

En kul grej är att vi blir grannar med L som vi köpte babyskyddet av. Såg att hon flyttat på instagram igår och frågade var. Det är bara en lägenhet emellan. Lite komiskt faktiskt! Så vi pratade om att ses på kaffe och kanske barnvagnspromenad. Hennes minsta är ca 1 år. Pratade med hennes man idag och de har bott där i ca 4 veckor. 

Sixten är fortfarande lite hängig. Han tyckte det va lite jobbigt när det ekade i nya lägenheten. Men tog det samtidigt med ro. Kommer bli skönt för honom när allt är klart med flytten. 

När vi kom hem ikväll vid 20. Så ville Sixten sitta riktigt nära och amma. Han ammade ca 20-25 minuter. Är väl en annan typ av närhet och mys istället för flaskan. Så glad att det fortfarande funkar med amningen ibland. Är glad för varje liten eller stor slurk han vill ha. Och att det finns mjölk fortfarande. Sedan dess har han sovit, i över 2 timmar. Så det kan ju inte ha varit så dålig kvalité på bröstmjölken inte. 

Trött Sixten..

Jag är sjukt trött, det har ju varit en lång dag. Har känt av yrseln väldigt mycket idag. Tror att den har blivit värre. Äter sen en vecka tillbaka mellanpiller (p-piller utan östrogen), vet inte om det påverkar min yrsel. Hittar inte det som biverkan... Vet ju att blodtrycket kan påverkas. Får väl avvakta och se. Många biverkningar på pillrena såklart... Huvudvärk, mellanblödningar, illamående, humörsvängningar, nedstämdhet, mm. Det är verkligen allt man verkligen vill ha. Toppen med tanke på hur jag stundtals mår psykiskt. 

Tufft och givande samtal!

Vaknade till spöregn imorse. Toppen! Tid hos psykologen klockan 09 idag. Va bara att ta på regnjackan och gå en uppfriskande promenad. Promenaden tog ca 20 minuter. Motivationen innan va låg, med tanke på att samtalet innan inte kändes bra.

Nu blev det i alla fall ett bra samtal. Vi pratade om jobbiga saker, såna känslor som är svåra att sätta ord på. Om oron, skulden och skammen. Om sorgen över att ha mist ett barn. Obehagskänslan i bröstet har efter samtalet känts mer påtaglig. Men det beror nog på att många tuffa känslor och tankar är påväg upp till ytan. Det liksom bubblar under ytan. Känslor som påverkar mig och gör att jag reagerar på ett visst sätt! Men den här gången ska känslan inte få knäcka mig. Tårarna har också velat rinna. Och jag inser att dessa känslor måste få komma ut. Jag måste släppa ner fasaden...det kommer definitivt vara tufft, men jag ska fixa det!  

Yrseln har stundtals känts mer närvarande. Så kanske är det min oro och ångest som i botten gör att jag får yrsel?! Jag vet inte...

Kanske är det så att jag trots allt behöver ha lite antidepressiva och även ångestdämpande? Jag avvaktar väl och känner efter hur det känns...

Idag och imorgon är det barnmässa på conventum. Jag ska dit imorgon. Råkade gå förbi innan det öppnade idag. I kön stod en tjej som låg inne på neo samtidigt som oss. Så kul att prata med henne. Vi har ju en del gemensamt. Och lite kul att jämföra våra barn. Nu va ju inte Sixten med, men ändå skoj! Hon bar sin dotter i en vävd sjal. Jag är sugen på att prova det. Har bara provat trikåsjal och visserligen varit positiv. Så imorgon på mässan ska jag prova..(har frågat en av utställarna)... Känns spännande. 

Skulle ju hämta sambon efter jobbet förut. Då spöregnade det igen, och ja mitt pucko hade glömt regnjackan och en annan jacka i bilen. Underbara förvirrade småbarnsförälder jag är :-) 

Så mycket att göra...dålig ork...!

Vad händer mer då. Jo vi planerar att hinna med ett barndop. Datum är bestämt, kyrka och prälle är bokat. Ska bara få till det med att fixa inbjudningar. För vi har ju inget annat att pyssla med...

Jag är ju uppe och matar Sixten på nätterna. Blir ju så eftersom sambon jobbar. Dessutom hör han ju inte lilleman, så jag får ingen avlastning på lediga dagar eller helger heller. Men men, bara att gilla läget. Förut matade vi ju på bestämda tider, och då kunde vi dela på det. Nu säger Sixten själv till när han är hungrig. Vissa nätter sover han 6 timmar i sträck. Det känns lyxigt. Jag tycker det är svårt att somna om när jag har varit uppe och matat. Och det händer allt som oftast att jag blir både kissnödig och annat när jag väl är uppe och vaken. Kroppen har tydligen ställt in sig på det. Så jag är trött och sliten. Ibland somnar Sixten om på morgonen, annars tycker han att vi ska gå upp vid klockan 07. 

Inatt har jag varit uppe två gånger och då känner jag mig mer sliten dagen efter. Så på eftermiddagen när Sixten sov så somnade jag i soffan. Fick nästan dåligt samvete med tanke på att jag vet hur mycket vi har att fixa med inför visningen på tisdag. Men men. Man måste ju orka oxå...

Vi prioriterar så olika. Jag sätter Sixten först. Känns viktigt att veta att han har det bra. Och han är inte jätte road av att vi ständigt håller på och plockar och packar. Därför är det viktigt för mig att passa på och mysa. Amma lite osv. Han utvecklas så fort nu... Och det där med egentid är inte längre så viktigt. Idag blev det egentid när jag diskade, och sambon matade lilleman. 

Försöker även få tid till att träffa mina vänner. Vissa av dem träffar man mer sällan, men det beror på deras prioriteringar inte på mig. 

Insåg att det är dags för psykologbesök imorgon. Blandade känslor. Det känns ju både och att gå dit, känns både bra och dåligt. Jag vet inte. Problem ligger säkert hos mig, att jag inte öppnar mig och pratar om allt som är jobbigt. Men känns just nu att det enda som vi ska fokusera är hur jag är i mitt föräldraskap. Det finns ingen helhetssyn, vilket man kan önska. För det är ju många saker som påverkar ens mående och ens handlingar. Jag får väl ge det en chans till...

Fullt upp...!!

Nu har det varit dåligt med tid för att blogga. Jag har väl helt enkelt inte prioriterat det. Dessutom är jag så sjukt trött oxå..

Besök på BVC idag. Sixten är 58 cm lång och väger 5830 gram. Han har alltså gått upp 630 gram på två veckor. Våran lilla knubbiga kille. Det var dessutom läkarbesök dagen till ära. Allt ser bra ut. De frågade om vi har varit på återbesök på barnkliniken. Vi skulle ju bli kallade 2 månader efter utskrivning, för uppföljning. Nu har det alltså gått 3 månader, så ska väl ringa. 

Glad kille! 

Sixten ligger nu och sover bredvid mig på soffan. Han blev trött efter vårdcentralen. Han va lite snuttig förut och höll på att äta upp min tröja. Så han ammade en liten stund och det kändes bra. Han fortsätter att mysamma lite ibland. Och konstigt nog finns det fortfarande mjölk i mina bröst. Jag är glad för när han vill ha. Och annars så klarar han sig ju bra på ersättning oxå. 

Trött kille

Jag vet att många säger saker utan att tänka sig för. Jag är ibland sugen på att göra något annat i mitt liv, söka ett annat jobb osv. Nu ligger ju det på is, med tanke på att jag nyss har fått barn. Men det va någon som tyckte att det var bättre att jag satsade på att skaffa ett syskon till Sixten. Det kändes som ett slag i magen. Så lätt för andra att säga. Vi har ju verkligen kämpat för att bli gravida, så en till graviditet känns verkligen inte som en självklarhet. Och jag vet ärligt talat inte om jag vågar, efter att ha fött förtidigt båda gångerna. 

Våran lägenhet ligger nu ute till försäljning. Anledningen är att vi har köpt nytt. En 4:a, på 108 kvm, tvåvånings radhus med en lite gräsplätt. Ska bli skönt, dessutom är det ju tufft att bo tre trappor upp utan hiss. Men vi har så sjukt mycket grejer, så det är ju en del att packa. Behöver ju verkligen rensa. Får satsa på det efter flytten. Ja det är lite bakfram. Men just nu finns varken tid eller ork till det. Förra veckan städade jag och mamma, inför fotograferingen av lägenheten.  Tur att hon kunde ställa upp och hjälpa mig. Inte så lätt att hinna med, då Sixten behöver sin mamma till annat. Han är inte så road av att vi packar. 

Yrseln känns av till och från. Finns en del som tror att det beror på stress. Och visst det har varit mycket en tid. Kanske är det kroppens sätt att försöka få mig att varva ner och ta det lugnt? Men jag vet inte. Just nu orkar jag inte analysera vad det beror på. Även mitt mående går upp och ner. Inte så konstigt kanske....

Ja just, i helgen som va var vi på barndop. Passade även på att hälsa på sambons bror med familj. Och på hemvägen blev det fika hos min vän som jag känt längst, i över 35 år :-) 

Långa dagar och korta nätter....

Ligger på sängen och lyssnar på Sixtens andetag. Vet att jag egentligen borde sätta fart med något. Samtidigt är inte motivationen och orken så stor just nu. Magen och ryggen (svanken) värker. Antagligen har jag burit något tungt som gör att ryggen inte vill vara med. Är väl hög tid  att träna upp både mage och rygg. Men jag vet just nu inte var jag ska hitta tiden till det. Jag trivs verkligen inte med min kropp, känner mig tjock och fet. Gravidkilona sitter stenhårt kvar på min kropp. Hur ska jag orka göra något åt det?! 

En timme senare ligger jag kvar i sängen. Även jag har sovit en stund. Jag är så sjukt trött. Borde i alla fall ta mig upp och fixa i ordning ersättning till lilleman till natten. Ta på pyjamas & byta blöja. Jag samlar kraft för att orka ta mig upp. 

Så mycket som behöver fixas och göras. Imorgon väntar ännu en lång dag. Men jag tror att även detta blir bra till slut och att det verkligen är värt allt slit! 

Älskade barn❤️❤️❤️ 

Klockan hann som vanligt passera midnatt, som de flesta andra kvällar. Men nu är sänggåendet nära. Hoppas på att Sixten sover gott inatt trots att han fortfarande är täppt i näsan. 

Nya gardiner uppsatta! 

Fredag...viktigt möte!

Idag tog jag och Sixten en promenad upp på stan för att möta H. Han hade varit på seminarie med jobbet. Därefter var vi på ett viktigt möte. Papper skrevs på och nu är bollen i rullning. Tror att det blir bra. Hoppas det! Men först krävs det mycket jobb av oss båda. Och hoppas vi fixar det. Mycket som vi ska hinna med att fixa kommande vecka. Sixten tyckte att det var skönt att komma ut. Både han och hans pappa sover nu i soffan. Planen va väl att göra något mer ikväll. 

Lyxade med att äta när vi va på stan oxå. Provade käk, rapparen Petters ställe i saluhallen. Goda burgare men lite överreklamerat. Shoppade även lite på röda korsets secondhand. Blev body till Sixten, klänning till mig, gardiner och en cd-skiva. Alltid kul att kolla på loppis. 

Vad händer annars då? Ja livet rullar på. Jag har fortfarande bekymmer med min yrsel. Sjukt jobbigt! Får hela tiden tänka mig för när jag reser mig upp. Och inte göra några hastiga rörelser. Är ju livrädd att jag ska svimma. Och ännu värre tappa lilleman. Hoppas på att jag snart får kallelsen till yrselmottagningen och att de kan utreda vad som är fel! Kanske beror det på stress eller mitt psykiska mående? Eller något annat? Jag vet ärligt talat inte..,

Borde ta tag i mig själv och gå ner i vikt. Lättare sagt än gjort. Saknar både motivationen och tiden. Lite svårt eftersom H jobbar oregelbundet och jag därför inte har barnvakt. Kanske blir det enklare med träningen sen? Det är dessutom jobbigt att till och med gå på långpromenader. Bara för att vi bor tre trappor upp utan hiss...och det är bökigt att släpa vagnen upp och ner. Visst kan ju ta Sixten i sjalen oxå. Men då gäller det ju att han har lust med det oxå. 

Läkarbesök och BVC besök!

I måndags tog jag mig i kragen och ringde till vårdcentralen angående min yrsel. Lyckades få en telefontid samma dag. Bara det är ju ett stort plus. Förklarade att jag hade problem med yrsel sedan 3-4 veckor tillbaka. Han menade på att det kunde ju bero på lågt blodsocker. Förklarade att jag inte är diabetiker men att jag hade graviditetsdiabetes under slutet på graviditeten. Dessutom vet jag hur ett blodsockerfall känns, och det är inte det som utlöser min yrsel. Efter några diskussioner hit och dit så fick jag faktiskt även en tid hos läkare samma dag. 

Det var en äldre herre, väldigt förstående. Ställde många frågor. Kollade hur jag följde en penna med blicken. Kontrollerade blodtrycket, som låg lite i överkant 145/90. Det togs även blodprover och urinprov. Dessa prover visade såklart ingenting, vilket ju både känns bra och dåligt. Han skulle däremot skicka remiss till yrselmottagningen på öron/ näsa/ hals. Känns ändå bra att blivit tagen på allvar och blivit kollad ordentligt. Kanske kan det bero på kristallerna i örat? Det var inget som han kollade. Men det beror nog på att jag inte har karusellyrsel. Yrseln kvarstår i alla fall i nuläget, får avvakta och se vad som händer. 

Besök på BVC för tillväxtkontroll med lilleman idag. Han vägde 5200 gram och 56 cm lång. Det va en viktuppgång på 570 gram på två veckor. Det va både jag och sköterskan nöjd med. Hon frågade även om amningen, och sa att det är bra att jag fortsätter att delamma. Det är bra med all bröstmjölk som han kan få. Det är bara för mig att inse att jag får amma på Sixtens villkor. 

Nyammad och glad kille...

Hon frågade även hur det fungerar med psykolog kontakten. Jag sa som det va att sist kändes det mindre bra eftersom vi bara ska prata om föräldrarollen. Hon sa att man borde ju se till hela människan och inse att allt påverkar. Men jag får ge det någon gång till. Kanske funkar det bättre om jag byter person att prata med? Samtidigt tyckte hon att jag nog behövde ha en samtalskontakt kvar. Ja ja vi får se hur det går med allt... Hon trodde förresten att min yrsel kunde bero på stress...

Trött som sjutton. Borde gå och lägga mig. Väcka Sixten och ge han mat. Förbereda ersättning till natten. Ja det va visst inte riktigt dags att sova än...

Förvirrad och trött är bara förnamnet. Hittade detta i köket förut...

Sixtens pyjamas på vift☺️

Trött, tröttare och tröttast...zzz...

Tröttheten börjar göra sig påmind. Har varit uppe sen 05:30 imorse. Okej hann sova en liten stund i soffan förut, ca 15 minuter. Ingen sovmorgon längre när man är småbarnsförälder. Men är så glad för vår kille Sixten, så det är värt det. Fast man kan ju gå och lägga sig och sova på dagen när lilleman sover. Yrseln känns fortfarande av till och från. Vet inte vad det beror på. Kan vara den ständiga sömnbristen, ångesten, oron, blodtrycket, blodbrist eller kanske en depression? Men det är inte upp till mig att avgöra vad det beror på. Blir kontakt med vårdcentralen på måndag. Nu känner jag även av huvudvärk, lite halsbränna. Många diffusa symtom. Och är dessutom så sjukt trött. Stundtals känns det som allt ansvar bara ligger på mig. Mycket som man ska hålla ordning på när man har barn.

Vackert imorse...

Som de flesta nätter...

Samtal med psykologen igår. Det blir redan nedtrappning på samtalen, nästa besök är om 3 veckor. Frustrerad. Det finns de som vill och kan hjälpa mig. Svårt att veta vad man ska ta upp och inte. Främst för att det ska gälla mitt föräldraskap och relationen till min son. Hemläxa till nästa gång. Han uppmanade mig att söka för min yrsel, eftersom jag hade problem med det sist vi sågs med. Det är inget jag minns...förra gången va den 21/7, vilket i så fall gör det till 6 veckor minst. Jag känner att det bara låste sig och jag kunde inte prata med honom angående att amningen inte funkar. Även det gör mig frustrerad. Jag får fortsätta att ta ett steg i taget och hoppas på att jag får hjälp på vårdcentralen...

Pigg pojke.

Trött pojke..

Angående vårt boende. Känner att jag isolerar mig hemma, för att jag inte orkar ta mig ut. Det är jobbigt att bära vagn och Sixten nedför alla trappor. Tre trappor upp utan hiss är i nuläget inte alls optimalt. Men vi har hittat en lösning på problemet. Och jag tror verkligen att det blir bra. Även om det innefattar en massa tufft arbete av oss båda. 

Idag har vi varit på hantverksmarknad. Hann även med en tur till mina föräldrar. God mat och trevligt sällskap. 

Dagens fynd till Sixten...

Känner nu att mina bröst är stenhårda. Borde amma eller handmjölka ur dem. Annars kommer mjölkstockningen som ett brev på posten. Kanske redan är för sent?! Ammingsfrustrationen är återigen här...och jag vet inte hur jag ska göra. Sixten är ju dessutom snorig och täppt, så tror han har svårt att amma. Och omgivningen tror att min bröstmjölk inte är tillräckligt näringsrik. Jag ger upp...fast jag egentligen inte vill...