Frustration och irritation...!!

Nu är jag ledig i 2,5 dagar. Det känns välbehövligt efter en snurrig helg på jobbet. Jag känner mig trött och sliten. Känt mig stressad mest hela tiden. 

Vi lyxade med lite pizza till middag. Det va sjuk gott, men onödigt. Vi försöker ju båda hålla igen så därför va det inte helt optimalt. Sen köpte vi även smågodis. Inte bra, får ta nya tag imorgon med maten och träningen. Godiset va sjukt sött. Så hoppas att jag slipper känna suget efter mer godis. Blä för godis...

Jag är en otrolig klump rumpa! Suck! Har lyckats tappa min iPhone i vatten. Och det som gör mig mest ledsen att däri finns de flesta korten på Elsa. Suck! Försökt torka den med ris. Haft den i frysen och torkat den med hårtorken. Inget funkar så bra. Blir så förbannad på mig själv...!! Telefonen är fortfarande randig och det går inte att synka med iCloud och iTunes. Suck, pust, stön... Orkar inte.... Nu får det snart vara slut på allt skit som händer i mitt liv. Varför kan inget vara enkelt?? 

Orosklumpen finns kvar i magen. Jag orkar inte... Sov ca en timme på soffan förut. Borde snart gå och sova igen. Ångesten bränner i bröstet. Jag vill bara skrika ut all frustration..! Är så sjukt trött på allt! Tårarna bränner innanför ögonlocken. Jag är trött på att ha det såhär. När ska jag må bra..?? Blir så sjukt frustrerad på allt just nu! Irritationerna hopar sig i mitt bröst. Jag vet inte längre vad jag ska säga för att det inte ska bli fel. Men ändå känns det som om precis allt blir fel! Jag orka inte. Orkar inte hålla upp en glad fasad. Någon gång och någon stans måste jag få vara sur, ledsen, arg, frustrerad. Känner mig ibland ensam med alla dessa tankar. Det gör ont! Livet gör förbaskat ont just nu! Just nu känns allt hopplöst, fast det finns saker att vara glad för. Jag kan just nu inte se dem. Kanske är det som psykologen säger att många av dessa tankar och känslor kommer ifrån det att jag var mobbad? Jag kan just nu inte tänka positivt...det sa hon att jag ska göra! Kanske blir det bättre att sova på saken...??

Jobbar helg...

Lördag idag och jag jobbar helg. Idag va det en delad tur. Efter kvällspasset blev det en glass och kaffe på McDonalds. Inte kanske det bästa att avsluta dagen med...men men. Kände att det blivit lite dåligt med kaffe under dagen. Drack lite imorse, men blev bara en ljummen skvätt på frukost. 

Sambon är iväg på Bråvalla festivalen över dagen idag. Det hade ju varit skoj att följa med. Men jag jobbar ju och det är ingen större idé att försöka söka semester mitt i semesterperioden. Det brukar sällan bli beviljat då. 

På de lediga timmarna va jag hemma och käkade lite. Passade även på att pyssla lite på balkongen och vattna. 

Apropå det där med den individuella brukartiden, som just nu mäts på jobbet. Så känns det helt plötsligt mycket bättre. Förra veckan fick jag en brukartid på 56%. Jag såg på staplarna att det va den näst högsta. Så nu behöver jag fundera över vad jag gjort för speciellt, och sen återkoppla till min chef. 

Idag har jag varit sjukt trött på mina händer. Har tappat både det ena och det andra idag. Började imorse med att jag tappade jobbmobilen i golvet. Den liksom bara gled ur min hand. Hmm..tröttsamt är bara förnamnet. Mobilen klarade sig bra. Sen hemma hos brukarna tappade jag oxå diverse saker, som t.e.x ett antal brödskivor, smörknivar, ägg, frukt. Troligtvis beror det på karpaltunnelsyndromet. Man kan ju då få minskad känsel i händerna/fingrarna och en ökad fumlighet. 

En av gubbarna undrade vad jag hade hållit i inatt? Är nåt man säger om man tappar saker. Det har jag hört förut. 

Börjar bli dags att gå och lägga sig. Jag är inte riktigt redo för det än. Kanske beror det på att jag drack kaffe förut? Fast det brukar sällan påverka. Blir att gå och lägga sig själv. Vet inte när sambon kommer hem inatt. 

Imorgon ska jag jobba 7-16.30. Sen är jag ledig i 2 dagar. Ska bli skönt! Är inte helt motiverad att jobba nu, men det får gå i tre veckor till. Sen blir det äntligen lite semester! 

Sankt Lukas del 2...och lite funderingar!

Varit på samtal på Sankt Lukas idag. Ett till samtal som kändes bra. Hon ställde de rätta frågorna och det ena leder till det andra. Och jag berättar om sånt som inte alla vet. Jag känner förtroende för henne och det är stort för att vara jag.  Det känns bra att få reda ut vissa saker. 

Det känns konstigt på nåt vis att jag bara har ett samtal kvar med henne. Sen vet jag inte vad som händer, men min chef tycker inte jag ska fokusera på det nu. 

Vi pratade även om min oro och ångest. Och hur mycket bekymmer jag har med min stress. Huvudvärk, sviktande minne, oro, sömnbesvär mm. 

Nästa samtal är inbokat i augusti. Jag hoppas jag fixar det. 

Nästa vecka har jag mitt avslutningssamtal på landstingshälsan. Jag tänkte då att jag ska öppna mig och verkligen visa hur det är. Jag vet att det är lätt att säga men svårt att göra. Men jag ska verkligen satsa på det. Och även berätta att jag varit på Sankt Lukas. Kanske kan det fungera bättre med landstingshälsan om jag pratar med någon annan. Jag vet inte. Sjuksköterskan jag pratade med där på bedömningssamtalet kändes bra, men jag förstår om hon saknar rätt utbildning. 

Motgångar känns mer påtagliga sen jag förlorade Elsa. Jag har lättare att ramla ner i det svarta hålet. En liten motgång känns som en gigantiskt stor. 

Jag orkar ibland inte med mig själv och inte heller min oförstående omgivning. Klart de inte förstår när jag inte säger nåt. Jag vet jag borde bli bättre på att visa hur det egentligen är. Men så svårt att börja med det nu. 

Igår va jag iväg till gymmet och tränade. Så sjukt skönt att för en stund slippa tänka på allt jobbigt i mitt liv. Känns skönt att pressa kroppen till max. 

Idag efter samtalet blev det först klippning och färgning av håret och sen shopping på stan. 

Tränat idag...!!

Idag efter jobbet tog jag och sambon oss iväg till gymmet. Jag va inte jätte motiverad och det kändes tungt. Men så skönt det va efteråt. Träningsvärken infinner sig säkert imorgon. Förresten så är värken i skinkan/ischias värre igen. Suck! Blir väl så att jag måste boka ett naprapat besök igen. Så sjukt trött på att det aldrig blir helt bra. Fast sist jag var där va ju visserligen i början av maj. Misstänker att jag kanske har tagit i för hårt eller gjort någon felaktig övning på gymmet. Det är i alla fall på samma sida som förut. 

En arbetskamrat undrade idag om jag var gravid. Med tanke på min känsliga näsa, fast sen kom hon själv på att det luktade väldigt starkt. Ja ja. Gravid är jag troligtvis inte. Kan ju testa för säkerhetsskull. Men har precis haft mens. Finns ju de som är gravida trots blödningar. Har ju inga andra känningar heller, vilket jag hade sist. 

Snart dags att gå och sova. Blev lite dåligt med sömn inatt. Men va ändå inte lika trött som igår. 

Midsommar och ny vecka...

Så sjukt trött idag. Efter jobbet blev det lite handling. Men sen va jag tvungen att sova lite middag. Va länge sen jag va så trött... Sov i ca 1,5 timme. 

Midsommar firades med god mat hemma hos mina föräldrar. Resten av helgen har varit lugn. Städat och plockat inför att svärmor är här på besök. 

Känt av oro, ångest, hjärtklappning och huvudvärk de senaste dagarna. 

Idag kom äntligen kallelsen. Kallelsen som skapar en massa tankar och oro. Men det kommer bli bra. Snart kommer även jag vara gravid. Jag längtar. Besöket ligget ca 1,5 månad framåt i tiden. Under sista semesterveckan. Känns skönt då vi båda är lediga då. Så nu får det bli hårdkörning med träningen och maten. Så jag kan gå ner några kilon till. 

Nu ska jag försöka varva ner och gå och lägga mig. 

Samtal...träning...funderingar..mm

Dagen idag har delvis varit fylld med frustration, oro, ilska och ångest. 

Så efter jobbet passade jag på att köra ett hårt pass på gymmet. Sjukt skönt! Kanske lyckades jag skingra tankarna lite i alla fall. 

Uppföljning med min chef idag. Berättade att jag tagit kontakt med Sankt Lukas och även varit där på samtal. Sa även att det kändes bra och att jag vågade öppna mig. Jag trodde att hon skulle bli förvånad att jag redan hade ringt. Men hon sa att det hade låtit som om jag skulle ta tag i det snart, vilket jag ju även gjorde. Berättade att jag fortfarande väntar på kallelse till fertilitetsenheten. Och att jag har ställt mig i kö för operation av karpaltunnelsyndromet, ska få tid i september/oktober. Hon behöver ju veta när jag får kallelsen, eftersom det krävd planering inför en sjukskrivning på 6-8 veckor. Ny uppföljning angående Sankt Lukas kommer göras efter semestern. 

Blir så förbannat trött vad jag än gör så blir det bara fel... Varje vecka får vi personlig brukartid. Det är något nytt som chefen börjat med. Nytt meddelande hade kommit idag, angående förra veckans brukartid. Jag hade 4% sämre än veckan innan. Så nu ska jag fundera på varför det blev så, och därefter återkoppla till min chef. Som om jag skulle hinna med det dessutom. Jag blir så trött, och stressad. Allra helst ska vi ha en brukartid på 54% eller högre. Jag blir då frustrerad på det. Men visst förstår att det är viktigt, allt handlar om ekonomi. 

Måndag idag....

Allt jag drömde om va att få ett barn. Kunde aldrig tro att det skulle vara så svårt. Längtar så sjukt mycket. Vad har jag gjort som gör att jag inte förtjänar ett barn? Varför?? 

Folk frågar hur det är. Ofta säger jag att det är bra. Men sanningen att det är inte bra, inget känns bra sen du lämnade mig, älskade barn, älskade Elsa. 

Upplever att jag är mer känslig för vad folk säger. Att saker som egentligen inte är så allvarliga, känns som ett hårt slag i magen. 

Ångest och oros känslan finns med mig dagligen. Ibland känns det mer påtagligt. Då vill jag bara skrika och gråta. Men jag behärskar mig. För så kan man inte bete sig, tex på jobbet. 

Har mått lite illa idag, men det beror säkert på mitt psykiska mående. Eller att jag ätit något konstigt. Oron kan väl oxå ge illamående. Hoppas såklart på en graviditet, men samtidigt vågar jag inte hoppas på det! 

Varit till gymmet idag. Motivationen va lika med noll, men glad att jag ändå tog mig iväg. Efter träningen mådde jag sjukt illa. Så blev lite nötter för att stilla det. Insåg då att jag ju hade ätit tidig lunch idag, vilket det ofta blir då man jobbar dag. Väl hemma slängde jag ihop en nudelwok. Mums! 

Nu blir det soffmys med älsklingen. Kanske orkar vi se ett avsnitt av "orange is the new black"... Ny säsong! 

Helgen som varit...och funderingar...

Den lediga helgen är redan över. 

Igår hade vi städdag med bostadsrättsföreningen. Det avslutades sen med grillning och lite vin. Sjukt trevligt! 

Idag har vi varit hemma och plockat i ordning. Städat, och packat upp några kartonger. Har dåligt samvete över att det inte har blivit av tidigare. Ska bli skönt när allt är färdigt! 

Det regnar nu, men det har även varit soligt idag. 

Tankarna finns alltid här. Tankar som tänk om... Jag vet att det egentlig inte tjänar något till att tänka så. Saknaden är ständigt här. Och frustrationen. Frustrationen att det blev såhär och att inte bli gravid igen. Är så trött på allt. Mitt älskade lilla barn, min Elsa. Varför?? Smärtan river i mitt bröst. Livet gör ont! 

Imorgon är det en ny dag och en ny vecka. Jag ska ta tag i träningen, ta tag i mitt liv. Vissa saker kan jag inte själv göra något åt. Den bollen ligger hos andra. Funderar varför vi inte har hört något mer från fertilitetsenheten, det har gått 3 månader sen vi va där sist. Suck! Jag vill ju bara bli gravid och få ett levande barn. Även om en graviditet skrämmer mig. Kommer bli en ständig oro. 9 månader av oro. Kanske är jag redan gravid? Hoppas såklart på det. Men ibland orkar jag inte ens hoppas, men rädsla för att återigen bli besviken när mensen kommer. Vågar inte känna efter hur det känns i kroppen. Undrar hur många bakslag jag ska klara av? 

Torsdag...& orken är som bortblåst!

Idag är en sån dag då orken inte tycks vilja infinna sig. Jag är hemma men får inte så mycket gjort. Jag börjar jobba kväll kl.15.45. Kanske är det alla spänningar från gårdagens samtal som släpper? Jag känner en oro i magen. Jag känner så ibland, det är inte alls säkert att det betyder nåt för det. Men den känslan är jobbig. Har ändå orkat plocka lite, försöker rensa. Så trött på att aldrig komma i ordning i lägenheten. 

Jag borde ha tagit mig iväg till gymmet. Har inte varit där i veckan, tyvärr har inte tiden räckt till. Förhoppningsvis finns tiden och orken imorgon. Är väl egentligen bara att bestämma sig. 

Solen skiner ute idag och det känns varmt. Tyvärr så blåser det även idag. 

Hmm kanske dags att fixa i ordning lite lunch. Inte så hungrig. 

Har varit med pappa på sjukhuset idag. Vi passade på att fika lite efteråt, blev en räkmacka och kaffe. Just därför borde jag oxå träna...

Besök och samtal på Sankt Lukas!

Inte nog med att gårdagen va lång. Igår firade vi min pappa hela dagen. Även dagen idag kändes lång. Idag har jag jobbat. Kompade lite på em för ett samtal på Sankt Lukas. Ringde ju förra veckan, och blev uppringd samma dag. Fick en tid idag, alltså ca 1 vecka senare. Lite snabbare handlingstid än på landstingshälsan. Det kändes bra att prata med henne på Sankt Lukas. Och jag vet vad ni tänker....jag fixade faktiskt att öppna mig. Hon va leg. psykolog och leg. psykoterapeut. Är väl det jag behöver. Vi pratade mest om Elsa. Hon ställde en del frågor, som jag svarade på. Samtalet tog ca 45 minuter. Vi bokade även in en ny tid..om 2 veckor. Vet att jag bara har tre samtal där, sen vet jag inte vad som händer. Kanske blir jag åter slussad till landstingshälsan. Men det lät som om vi då kunde ett gemensamt samtal med både Sankt Lukas och landstingshälsan och mig, för att planera framtida samtal. Vet att Sankt Lukas är sjukt kompetenta på det de gör. Och den känslan har jag ju inte direkt fått av landstingshälsan. Men kan tro att jag kanske pratat med fel person där, att hon jag pratat med har  saknat kompetensen. Hon på Sankt Lukas sa att jag haft "otur" med de jag tidigare pratat med, och då inkluderas även kuratorn på barnkliniken. 

Ska återkoppla till min chef, snarast tänkte jag. Så hon vet vad som händer och sker. 

Samtal med Sankt Lukas!

Pratat med Sankt Lukas imorse. Ringde via telefonjouren som min arbetsgivare är ansluten till. Hon jag pratade med, va så sjukt sävlig och seg. Kändes lite jobbigt. Hon tyckte att jag behövde prata med någon på mottagningen. Så de ska kontakta mig. Frågan är ju bara när de gör det? Känns jobbigt att ständigt behöva vänta. Orken är som bortblåst. Vissa dagar orkar jag inte med mig rsjälv. Hon sa att förlusten av ett barn är det värsta man kan uppleva. Ja det va ju inget nytt. 

Samtalsstöd via telefon pågår normalt max 45 minuter...står det i broschyren. Mitt samtal tog 10 minuter!!! Betyder det att jag har problem eller inte?? Kanske va jag ett solklart fall? Att min sorg påverkar mig och min omgivning. Tre samtal kan man få på mottagningen. Sen kan man bli slussad till företagshälsovården eller samhällets allmänna resurser. Hmm... Så det kan hända att jag hamnar på landstingshälsan igen. Suck! Så trött på allt. 

Funderar på att maila hon på landstingshälsan och förklara mig lite. Skulle även vilja ha en kopia på min journal för att se vad hon skrivit om mig. Om hon överhuvudtaget har någon aning om vad hon höll på med. Samtidigt skulle jag ju egentligen kunna fråga om att få en annan samtalskontakt där med. Men jag känner mig så besviken på det bemötande och de samtal jag haft där att det känns som om det kvittar. Visst företagssköterskan som jag träffade, kändes bra att prata med. Samtidigt vet jag ju att en del av problematiken ligger hos mig som har svårt att lita på folk och öppna mig. Jag vet det. Men jag hävdar ändå att någon borde kunna se bakom masken och våga ställa de rätta frågorna. Min chef lyckas ju med det, så någon mer borde väl kunna. Fast å andra sidan så har ju hon känt mig i x antal år och vet hur jag fungerar. 

Va och tränade på förmiddagen. Tredje passet denna vecka. Jag är så sjukt stolt över mig själv. Hoppas på att kunna hålla i träningen framöver. Hon på landstingshälsan tjatade ju om att jag skulle ta mig iväg å träna. Det skulle få mig att må så mycket bättre. Tror inte att det bara är så enkelt i mitt fall tyvärr. Känns som om det har gått för långt med alla deppiga tankar och funderingar. Men vad vet jag? 

Nu ska jag hoppa i kläderna och ta mig upp på stan. Ska träffa en vän och hennes barn. 

Samtal med chefen...

Inser efter att ha pratat med min chef idag att hon känner mig bättre än jag trodde. Och det känns faktiskt bra på nåt vis. Hon tyckte att hon på landstingshälsan inte va så professionell, med tanke på vad jag berättade. Och det kan jag ju hålla med om. I problemet ligger det att jag har svårt att visa hur jag känner och mår. Och ofta visar upp en glad mask/fasad. Jag har tyvärr svårt att öppna mig. Hon uppmanar mig att kontakta Sankt Lukas, för annan samtalskontakt. 

Ikväll har sambon och jag varit på gymmet. Undrar om jag kan gå imorgon? Tränat två dagar i rad. Det känns bra! 

Ny vecka, ny månad...och ny energi eller??

Idag tog mig äntligen iväg till gymmet. Skönt att köra ett pass. Sen har jag jobbat ikväll. Motivationen va inte direkt på topp. Men jag tog mig iväg. Värken i skinkan/ischias har återigen blivit värre. Beror nog delvis på träningen. Kanske måste boka in ett naprapatbesök igen. Suck! Jag blir så trött. 

Så nu sitter jag och väntar på att bli pigg och må bra av träningen. Det ska man ju göra. Har varit sjukt trött ikväll. Deppigheten ska ju minska. Håller väl tummarna om att det ska funka. Jag tror inte helt och fullt på att det är så enkelt. Jag är tyvärr en komplicerad person... Usch jag är så sjukt trött på allt. 

Hon på landstingshälsan tjatade ju om att det var så viktigt att träna. Att jag skulle må så bra av det. 

Har sjukt dåligt minne oxå. Det är ju inte så bra. Tycker att det har blivit värre i samband och efter den stora sorgen. Den stora sorgen som jag verkligen inte vill att någon annan ska behöva uppleva. 

Kanske hinner jag prata med min chef imorgon? Hon skulle komma till jobbet efter lunch. Det känns som det ligger över mig som ett stort orosmoln. 

Oron i magen finns kvar oxå, den är visst min ständiga följeslagare nuförtiden. Så trött på att ha det såhär. Orken som aldrig vill infinna sig... 

Sovdax är det sedan länge..tror jag ska göra ett försök nu. De senaste nätterna har det ju varit bristande kvalité och längd på sömnen!