Sankt Lukas del 2...och lite funderingar!

Varit på samtal på Sankt Lukas idag. Ett till samtal som kändes bra. Hon ställde de rätta frågorna och det ena leder till det andra. Och jag berättar om sånt som inte alla vet. Jag känner förtroende för henne och det är stort för att vara jag.  Det känns bra att få reda ut vissa saker. 

Det känns konstigt på nåt vis att jag bara har ett samtal kvar med henne. Sen vet jag inte vad som händer, men min chef tycker inte jag ska fokusera på det nu. 

Vi pratade även om min oro och ångest. Och hur mycket bekymmer jag har med min stress. Huvudvärk, sviktande minne, oro, sömnbesvär mm. 

Nästa samtal är inbokat i augusti. Jag hoppas jag fixar det. 

Nästa vecka har jag mitt avslutningssamtal på landstingshälsan. Jag tänkte då att jag ska öppna mig och verkligen visa hur det är. Jag vet att det är lätt att säga men svårt att göra. Men jag ska verkligen satsa på det. Och även berätta att jag varit på Sankt Lukas. Kanske kan det fungera bättre med landstingshälsan om jag pratar med någon annan. Jag vet inte. Sjuksköterskan jag pratade med där på bedömningssamtalet kändes bra, men jag förstår om hon saknar rätt utbildning. 

Motgångar känns mer påtagliga sen jag förlorade Elsa. Jag har lättare att ramla ner i det svarta hålet. En liten motgång känns som en gigantiskt stor. 

Jag orkar ibland inte med mig själv och inte heller min oförstående omgivning. Klart de inte förstår när jag inte säger nåt. Jag vet jag borde bli bättre på att visa hur det egentligen är. Men så svårt att börja med det nu. 

Igår va jag iväg till gymmet och tränade. Så sjukt skönt att för en stund slippa tänka på allt jobbigt i mitt liv. Känns skönt att pressa kroppen till max. 

Idag efter samtalet blev det först klippning och färgning av håret och sen shopping på stan.