Nu är vi sambos med Sixten 😍❤️

I onsdags blev Sixten sambo med sina föräldrar igen. Vi bor nu i ett samvårdsrum på neonatalen på universitetssjukhuset i Örebro.  Det var med blandade känslor som jag flyttade ihop med mina pojkar igen. Det var ju en viss oro över att något skulle hända. Men nu har det ju gått bara bra. Han har fortfarande syrgas till och från i lagom liten dos. Vi hade syrgasutbildning med en läkare i onsdag. Det är såklart inga konstigheter. Dessutom är vi ju båda undersköterskor. Vi har fått information om hur mycket vi får dra upp och ner på syrgasen. Idag har han mått bättre. Övervaket har mest plingat för att Sixten har haft 100% i syresättning. Och vissa av se gångerna har han haft 0 i syrgas.

Sixtens säng i samvårdsrummet! 

Varje morgon väger vi Sixten. Dagens vikt va 2255 gram. Det är bara plus 5 gram sedan igår. Jag är inte så orolig över det. Han ligger bra i sin vikt kurva. Och kanske har han gått upp mer imorgon. Han börjar ju faktiskt bli en liten knubbis nu. 

Njuter i badet

Sitter nu ute i pentryt och har precis ätit en nattmacka. Hade tänkt ta mig ut och gå en liten promenad idag, men tyvärr har varken orken eller tiden infunnit sig. Ser på klockan att det åter har blivit en ny dag. 

Pratade nyss med en annan mamma här. Hon undrade om man inte pratar med de andra föräldrarna här och om man inte fick fråga om barnet. Egentligen borde vi ju finnas här för att stötta varandra och dela våra upplevelser. Ja mig gör det inget att någon frågar. Så vi stod och småpratade om i vilken vecka våra barn föddes mm. Det är säkert olika hur man är som person också. 

Mys...!!! 

Idag har de gjort ultraljud på Sixtens hjärna. Läkaren sa lite snabbt att det såg bra ut. Men vi har ännu inte hört något skriftligt svar, när vi har frågat sjuksköterskan. Vi får väl avvakta till imorgon och fråga mera då. 

Nähä kanske dags att stänga av mobilen och gå in och se hur mina grabbar har det. Sen är det snart dags att gå och lägga sig, för snart är det dags att gå upp igen och ge Sixten mat. Var tredje timma äter han ju. 

Prat om samvårdsrum..!

Det jag glömde skriva om som vi pratade med personalen M i helgen, var att vi snart kommer få flytta till samvårdsrum med Sixten. Vi har även haft samtal med en av våra kontaktsjuksköterskor L igår. Kände lite frustration då förmiddagens sköterskor inte hade rapporterat något angående Sixten från ronden. Det var knappt så att de hälsade när vi kom på förmiddagen igår. Vi pratade om hur allting går med Sixten. Pratade även om amning och bröstpumpning. Jag sa som det va att det fungerade sådär. Men som L sa så trodde hon på det här med amning. Och att det troligtvis skulle släppa när vi bor med Sixten. Det är ju naturligt att ha sin bebis hos sig. Självklart vore det ju mest optimalt om alla föräldrar kunde få samvårdsrum med sina barn så snart som möjlig. 

Har haft Sixten vid bröstet de gånger han har varit vaken. Oftast i samband med matning. Vi tycker båda det är väldigt mysigt. Nu ikväll så låg han länge och sög, utan att han somnade. 

Så va det det här med samvårdsrum på tapeten idag igen. Igår va det tydligen bestämt att vi skulle få ett rum. Idag var det andra bud, med anledning av nya läkare. De ville avvakta och se om Sixten kunde bli av med syrgasen först. Sen berodde det på bristen av lediga rum. Suck! Ingen framförhållning tyvärr. Ikväll fick vi fråga om vad som hade sagts på kvällsronden. Jag blir så frustrerad.... Nu är det senaste budet att vi ska få samvårdsrum i slutet på veckan, onsdag eller torsdag. 

Det är bara att ta nya tag imorgon....!! 

Helgen... Och en extrem trötthet...!

De senaste två nätterna har jag återigen inte lyckats vakna mitt i natten för att pumpa. Jag blir så frustrerad när det blir så. Alltså jag har ju hört klockan och stängt av den i sömnen. Livrädd för att inte vakna när det blir dags för samvårdsrum och vi ska ha fullt ansvar Sixten och hans matning. Får prova med att lägga väckarklockan länge bort så jag inte når att stänga av den i sömnen....

Nalle Puh förklarar allt så bra...

Tycker till och från att det går bättre med pumpningen och att det ibland kommer mer. Men har ju samtidigt läst att det är olika hur mycket mjölk som kommer olika dagar. 

I lördags bad jag om hjälp för att hitta en bra amningsställning för mig och Sixten. Det har funkat bättre efter det. Fick även ett amningsvårtskydd, som verkligen underlättar. Det hjälper Sixten att suga och har även sett att det rinner till mjölk då. Så så ofta som möjligt ska han få ligga och snutta vid mitt bröst. Det är ju en fördel om han är vaken och intresserad. Men det är även okej att göra det mellan måltiderna. 

Vårt lilla krypin..

Jag vet att det har varit mycket fokus på amning och bröstpumpning de senaste dagarna. Kanske inte så skoj för alla att läsa om, men just nu skapar det mycket frustration hos mig. Vill ju att det ska fungera. 

I lördags hade Sixten passerat 2000 gram. De hade faktiskt vägt honom två gånger, eftersom han hade gått upp 75 gram sedan dagen innan. 

Igår vägde han 2050 gram. Idag ska han även mätas, både huvud och längden. Vägningen görs varje dag. 

Sixten fick ett bad i lördags. Han tycker fortfarande att det är skönt. Nu låg han och blundade och bara njöt. Efteråt blev det en väldigt mjuk och gosig bebis. 

Nybadad Sixten! 

Igår va jag och Holger iväg till mina föräldrar ett par timmar. Kändes lyxigt att bara sätta sig vid ett bord med lagad mat. Har blivit dåligt med det de senaste veckorna. Orken har inte funnits hos någon av oss. Passade även på att byta lite tvätt... För det är sånt som vi tyvärr inte har tid med nu. 

Tankar om amning och bröstpumpning!!

Jag har Sixten abstinens.... Har varit vaken sedan strax efter 06. Nu är klockan strax efter 09. Väntar på att sambon ska vakna. Han är ju så seg på morgonen. 

Åh jag vill vara hos Sixten nu! Saknar honom så sjukt mycket! Jag vet ju att han har det bra på sjukhuset. I helgen jobbar lite känd personal igen. Är lite påfrestande med all ny personal, det här med kontinuitet verkar visst inte vara så viktigt. Sen känns det som om det inte funkar helt hundra med dokumentation eller kanske mer rapporten mellan personal. Någon personal drar igång något, som det känns som ingen följer upp. Nu är det ju inga stora saker. Påverkar absolut inte Sixtens vård och skötsel. Så på det viset kan jag sakna iva-salen på neo. 

Pumpning pågår...

Apropå amning och pumpning, så har jag återigen gjort en stor ansträngning för att få det att fungera. Har under natten varit uppe och pumpat flera gånger. Jag vill ju göra det som känns bäst för Sixten. Och just nu känns det att amning/pumpning är det. Jag vet att det finns vissa som inte fixar det, men jag vill verkligen. Tänkte be personalen idag om hjälp idag för att hitta en bra amningsställning för mig och Sixten. Får ju höra olika förslag hela tiden. Först hörde jag att Sixten ska ligga på tvären, sen ska han ligga åt andra hållet. Nu blir jag inte klok på hur....

Annars är det ju tal om att Sixten ska börja få ersättning och bröstmjölk (mamma mjölk). Och vi ska ta beslut om jag ska hel eller delamma. Med tanke på att mjölken inte vill rinna till, så lär det väl bli delamning. 

Sixten två veckor...och frustration, känslor...

En sådan dag då känslorna sitter på utsidan. Tårarna vill bara rinna. Jag fattar inget alls och ingen annan heller. Jag vet inte varför. Mycket hormoner, mycket känslor. Mycket frustration. Ena stunden känns situationen overklig och andra stunden verklig. Det frågas och tjatas om hur jag mår. Får höra att jag ser ledsen ut och det undras varför. Jag vet inte, måste man veta?! Jag har ingen ork kvar. Jag är trött och sliten. Sover antingen oroligt eller klubbad så att jag har svårt att höra väckarklockan. Personalen säger att jag ser trött ut. 

Två veckor är Sixten idag. Vägde imorse 1905 gram. Han börjar bli en stor pojke nu. 

Frustration för att det inte funkar med pumpningen. Men måste ge det tid och inte ge upp. Jag vill att det ska komma mer mjölk så att Sixten "slipper" donerad mjölk eller ersättning. Så jävla frustrerad. Och ju mer frustrerad jag är, desto sämre går det. Man ska ju bara tänka positiva tankar. Sen ska det vara lagom dos med mat, vätska och sömn. Kanske ska fixa en mp3-spelare med avkopplande musik. Kanske kan det hjälpa till att få mig att slappna av...och stänga ute allt som stör...

Eftersom det verkligen har varit en toppen dag idag, med tanke på hur jag har mått. Så startade inte bilen när vi skulle åka från sjukhuset. Det blev istället en promenad hem, så får vi ta tag i det problemet imorgon.  Sen har det ju varit en bra dag, eftersom vi har delat den med världens bästa Sixten! Har haft han vid mitt bröst, snuttande. Och det är ju då det känns mer riktigt på något vis. Det va ju så det skulle vara. Va till och börja med inte inställd på ännu en prematur. Men nu har det ju gått bra än så länge och det kommer det att göra denna gången! Det finns inget annat alternativ men visst finns oron här mest hela tiden....

Älskade Sixten...världens sötaste!

I söndags när vi kom till Sixten på sjukhuset så hade de tagit bort hans cpap på prov. Sen dess har han inte behövt någon andningshjälp. Han dippar ibland, eftersom han "glömmer" att andas. Våran lilla kille. Så sjukt svårt att fatta. Nu är han pigg och de första dygnen mådde han jätte dåligt! Är nog tur att han har fått både mammas och pappas envishet! 

Badande Sixten. 

I måndags fick Sixten sitt första bad. Personalen M sa att det är något de antingen gillar eller inte. Och ni som följer mig och Holger på Facebook och instagram har ju sett bilden på den badande pojken. Ja han trivdes väldigt bra med att bada. 

Torkning pågår.

I måndags eftermiddag fick han dessutom flytta ut från iva-salen. Efter 11 dagar på iva så kändes det lite konstigt för oss föräldrar. Men samtidigt är vi ju glada över att han är så pass mycket piggare. Det blir ju även att  vi byter personal. Nu är det ju så att de flesta i personalgruppen går ju i båda salarna. Så vi lär nog träffa några av våra favoriter ändå. 

Familjebad. 

Sixten äter nu var tredje timme. De rekommenderar att jag lägger honom till bröstet så att han får suga lite innan och i samband med mat. Är för att Sixten ska förstå sambandet med bröstet och mättnad i magen. Det är såklart super mysigt. Men tråkigt för Holger, för att matningen läggs över på mig. Fast samtidigt blir det väl mer naturligt eftersom jag ska amma Sixten framöver. 

Sondmatning och mys vid mitt bröst! 

Pumpningen funkar okej. Har inte i nuläget tillräckligt med mat så Sixten får även donerad mjölk. Går fortfarande upp på natten och pumpar. Inatt orkade jag inte. Prioriterade att sova lite extra istället. För inte nog med att man ska pumpa var 3:je timme, man ska även dricka och äta ordentligt samt sova. Just nu hade det varit bra om dygnet hade några fler timmar. Sen vid själva pumpningstillfället så ska man ju försöka va lugn och avslappnad. Annars släpper inte kroppen iväg mjölken. Det är inte bara inte...

Mys med mamma 

Och mys med pappa! 

Ingen rast och ingen ro...

Åh nej...idag försov jag mig. Vaknade vid 06 och insåg att jag inte vaknat av väckarklockan vid 04. Ja det är ett ständigt pass att gå upp och pumpa oavsett tidpunkt på dygnet. Hade ju varit bra om man kunde legat kvar i sängen och pumpat. Vaknade och var super svettig, insåg även att det var ett stort läckage av bröstmjölk i sängen. Suck! Ja ja, är bara att gilla läget. Jag vill ju kunna amma Sixten när han blir större och starkare. Och han mår ju dessutom bäst av min bröstmjölk. 

Pumpen...

Flasktvätt! 

Igår hade stackars Sixten magknip. Han var gnällig och det va få saker som kunde trösta. Men trots allt passade han på att ligga hud mot hud, självklart med blöja på. De började berika hans mat/bröstmjölk med protein och multivitaminer igår så det påverkade säkert. Sen har han ju penicillin oxå. 

Vi åkte en sväng till Mariebergs köpcentrum igår. Och det va nästan så att vi ångrade oss, när vi väl var där. Det va så sjukt mycket folk. Inte konstigt med tanke på att det både var helg och regnigt. Så mycket folk va länge sedan jag såg. Det blev väldigt många intryck, speciellt för mig som har legat inne på sjukhus i över en månad. Men nu är det avklarat. Inhandlade amnings bh-ar, amningslinnen och ett par brallor. Köpte även te som ska hjälpa till med att öka mjölkproduktionen, med smak av anis och fänkål. Köpte även amningsinlägg eftersom det läcker till och från. 

Sprang även på min vän Sara. Så skönt att se ett bekant ansikte. Och bara kunna prata lite om allt och ingenting. 

Ny bh.

Nytt te...

Häromdagen letade jag på lite information som vi fick när Elsa vårdades på neonatalkliniken i Lund. Så skönt att slippa googla runt om allt. Det är sån där bra och pedagogisk info. 

Lite information

I fredags hade min barnmorska från vårdcentralen ringt och pratat in på mobilsvar. Hon ville ju gratulera till vår lille son. Då fungerade det ju i alla fall, att hon skulle få meddelandet om Sixtens ankomst. Ja det har verkligen varit två tuffa och annorlunda graviditeter. Men jag är sjukt nöjd över att ha haft samma barnmorska båda gångerna. Får väl ta kontakt med henne framöver, för efterkontroll och jag behöver även ta cellprov. Sen får jag väl ta diskussionen om preventivmedel oxå. I nuläget känns det inte optimalt med en till graviditet. Är positiv till en ny graviditet framöver men samtidigt livrädd, eftersom jag inte tycks kunna behålla bebisen i magen till fullgången tid. 

Nähä snart dags att se om Holger är vaken. Vi tänkte vara på sjukhuset lite före 10, för att pyssla, tvätta och mata Sixten. Det blir långa och tuffa dagar på neo. Men igår va vi faktiskt hemma redan strax efter kl.21. Det va skönt! För det sliter på kroppen och knoppen att vårda sitt älskade barn. Och vi vill ju såklart göra så mycket som möjligt. 

Lördagsmys.. Kebabtallrik.. 

Sixten en vecka och jag utskriven från BB!

I onsdags fick Sixten flytta ur kuvösen. Han bor istället i en värmesäng. Han solar fortfarande, men bara när han är i sängen. Han har cpap som hjälp för andningen, med lite syrgas inställt! Det känns skönt att han blir bättre och bättre. Vi sitter med honom hud mot hud och bara myser. Det märks fortfarande att han är en kvällspigg bebis. Han va ju redan väldigt pigg när han var i magen. Efter att man har haft honom på bröstet så ligger han länge och tittar när han kommer tillbaka till sängen. 

Från förra veckan i kuvösen... 

Har ju glömt att berätta att i onsdags eftermiddag blev jag äntligen utskriven från BB. Ja äntligen...från och med i måndags var jag laddad att gå hem. Det krävs ju en tid för inställning. När barnmorskan frågade mig i lördags så kände jag bara panik inför hemgång. Men det slog mig några dagar senare, att i lördags var det dag 3. Dag 3 efter förlossningen kan verkligen vara hemsk. Mycket hormoner i omlopp. Dessutom hade jag ju ont i mina bröst i samma veva. Sen hände det lite andra saker som oxå gjorde att jag bara ville mer och mer hem. Vad tänker jag inte skriva då de inte är bearbetade och utredda. 

Det var i alla fall barnmorska A som hade utskrivnings samtal med oss. Henne har jag träffat mycket under dessa 4 veckor på sjukhus. Och jag trivdes väldigt bra med henne. Hon kollade även i mitt underliv och det såg bra ut. Hade ju ett stygn trots att det var en liten herre som kom ut och även lite bristningar. Hon sa även att nu när jag blir utskriven från BB, så ser min barnmorska på vårdcentralen det och att jag har fått barn. 

Även läkaren A hade ett samtal med oss. Jag kommer bli kallad till uppföljning på specialistmödravården om 4-8 veckor. Hon rekommenderade oss att vänta minst ett år innan vi försöker bli gravida. Och vid ny graviditet så ska jag troligtvis bli halvt sjukskriven fr.o.m. graviditetsvecka 22. Just bara för att jag har ett "tungt" jobb och dessutom två prematura förlossningar. Känns lite knäppt att ens tänka på en ny graviditet, sådär en knapp vecka efter förlossningen. Jag ska tänka på att ta det lugnt och inte överanstränga mig de närmsta 2 veckorna, eftersom jag haft en infektion. Dessutom har jag ju tappat både kondition och muskler efter att ha varit inneliggande så länge. 

Tycker trots allt att det har varit sjukt lärorikt att vara patient istället för att personal. Jag har lärt känna många trevliga personer på BB, men även träffat den andra sorten. Samtidigt har det varit nyttigt för mig att verkligen vara patient och känna efter hur jag mår och dessutom vara tvungen att berätta det...

Glömde ju att skriva att igår fyllde Sixten en vecka. Känns som om det har gått rätt fort trots allt! 

Det rullar på...en dag i taget...

Onsdag morgon..klockan är strax efter 04. Har precis pumpat och varit iväg med det till kylskåpet. Helt plötsligt känner jag mig pigg, är väl hormonerna som spökar. Ja ja får ta igen det senare. Nästa pumpning är vid 06. 

Pumpningen av mjölk fungerar fortfarande inte helt bra. Lite frustrerande är det ju. Gäller att försöka tänka bort det. Behöver ju inte känna mig ännu mer misslyckad. Gäller ju att koppla av så att mjölken släpps ut. Fick Syntocinon, som nässpray, innehåller oxytocin som ska hjälpa till att mjölkproduktionen kommer igång. Detta läkemedel får även livmodern att dra ihop dig. Vilket jag även märker av då jag får mer rödaktiga blödningar med en del klumpar i, får även mer ont i magen. Så det kanske är bra det med. 

I måndags firade vi att vi varig inlagda i 4 veckor!! Wiihoo.. Va ju tal om hemgång i helgen. Frågade bm A om det i måndags kväll. Hon visste inget och tog upp det på ronden igår. Inte aktuellt som igår att bli utskriven i alla fall. De ville fortsätta kolla min temp x 2. Känns lite märkligt. Kan ju vara något mer oxå, vet inte vad måndagens prover visade eller om provsvaret för förra veckans vaginala odling är färdigt. 

Livet på BB...

Pratade med barnmorskan A i måndags. Hon kom ju och gratulerade till att jag fått barn. Och så sa hon med glimten i ögat, att det va ju typiskt att jag skulle gå och föda barn när hon var ledig. Sen sa hon att det var tur att vi hade litat på min intuition och även lyssnat på Holgers oro gällande att jag skulle vara hemma själv. Det känns bra när hon sa det. Det var ändå ett slags erkännande att det är viktigt att lyssna på patienten. Jag hoppas verkligen att de har lärt sig något angående mitt "fall". 

Sixten "blixten" mår ju i alla fall mycket bättre nu. Igår kväll satt jag med honom på bröstet i ca 4h. Han trivdes så bra med det och även jag. Till att börja med la de honom mot mitt ena bröst. Så han låg där och snuttade en stund. Vet inte om han lyckades få fram någon mjölk, men det känns som ännu ett steg i rätt riktning. Och just nu gör han många framsteg och sen kanske det står mer stilla. Men det är vi ju förberedda på. 

Vi har fått en kontaktsjuksköterska som är helt underbar. Hon passar oss väldigt bra. Lugn och trygg med glimten i ögat. Ja de flesta på neonatalen är toppen, men med vissa känns det bara sådär extra bra. Hon (M) ska stå närmast och föra vår och Sixtens talan vid teammöten osv. Hon passade även på att ta ett nytt foto på Sixten, ett tillfälle då han var vaken med ögonen öppna. 

Pumpning pågår...

Idag ska H iväg till vårdcentralen. Så jag sitter nu och pumpar och lyssnar på hans väckarklocka. Och har Spotify i öronen. Passar även på att skriva några rader till bloggen. Tycker det är svårt att dubbelpumpa, vilket de rekommenderar. Jag har väl inte fått in den rätta tekniken än. Samt att jag tycker det läcker mer under tratten om jag kör dubbelt. Så just nu tar pumpningen dubbelt så lång tid...

Hud mot hud och måendet....

God morgon... God natt! Vet knappt länge vilket det är. Har precis pumpat. Det är slitsamt att pumpa var 3:je timme. Måste ställa klockan och även kliva upp på natten. Ringde nyss på natten för att de skulle gå med mjölken till neo. Men det passade tydligen inte, för denna mjölk skulle bara till kylen. Och där va jag ju nyss...ja ja bara de inte skyller på mig sen.,,men samtidigt tycks det vara lugnt på avdelningen nu. Va ju uppe och tassade, det enda som sågs eller hördes var någon bebisskrik...

Igår (8/5) fick Sixten komma upp/ ut pch liggs hud mot hud. Så mysigt. Varje gång han är ute så så blir det oftast i 2,5-3 timmar i sträck. Så sjukt mysigt.,

Sixten och jag.,,

Igår pratades det även om att jag ev ska skrivas ut idag, måndag. Känner mig inte helt överens med tanken. Det blir en frustration när det bestäms saker över mitt huvud. Men det skulle diskuteras mer idag. 

Kände av den stora hormon omställningen igår. Visst va ju glad emellanåt. Men samtidigt kände jag att tårarna hela tiden ville rinna. Frustration, oro, prestationsångest mm. Känns som om man hela tiden måste prestera bra. Det ska vara så mycket mjölk som möjligt varje gång. Men det är inte så lätt. Det låg ett stort orosmoln och ständigt en massa irritationsmoment. Kändes som om ingen förstod.... 

Tog i alla fall tag i mig och pratade med barnmorskan. Om smärtan i bröstet, vilket ledde till att jag fick en trave med fetvadd, 2 alvedon och 1 diklofenak. Kände nu att smärta har minskat. 

Kanske är dags att sova en stund till.....

 

När jag tänker på mitt mående så är det inte konstigt. Som sagt kan ju vara allt som kommer ifatt mig. Svårt att greppa allt som har hänt. Dessutom va det ju dag tre.., 

Välkommen älskade Sixten!

Det har varit ett tufft dygn. På kvällen den 4 maj blev jag akut dålig, fick frossa och därefter feber, tror klockan va runt 22.30 då. Nattens barnmorska hade problem med termometern och sa att jag bara hade 36,8 grader. Det kunde verkligen inte stämma kände både jag och sambon kände att jag var kokhet. Infektionsprover togs i alla fall. Ctg-kurva kopplades på lill*n. Hade redan då även en molande värk i nedre delen av magen samt ryggen. Fick alvedon och råd om att vila. Hon trodde att det var förvärkar. Såklart låg infektionsproverna högt. Och helt plötsligt låg tempen på 38,5 grader, inte bra. Fick tätare värkar. Bytte om till nattskjorta och sambon packade ihop lite grejer. Förlossningen kontaktades och innan det jourläkaren såklart. Vi fick besked om att om 10 minuter skulle vi bli hämtade till förlossningen. Det va långa 10 minuter. Blev utkörd i korridoren liggandes i sängen. Värkarna kändes mer påtagliga och jag började nog förstå var detta skulle sluta. Klockan hade passerat midnatt och jag var nu i graviditetsvecka 31+1. 

Äntligen kom barnmorskan från förlossningen, en person som jag tidigare hade träffat på natten här på BB. Det kändes tryggt. Va nere på förlossningen tror klockan va 01:15. Vet inte längre i vilken ordning saker och ting hände. Fick en infart i handen och antibiotika. Va uppe på toa, akut bajsnödig. Påverkad av värkarna var jag och kände att det även tryckte på neråt/bakåt. Vaginal undersökning gjordes och får då höra att jag är öppen, ingen aning om hur många centimeter. Blir akut illamående, kräks lite. Barnmorskan frågar mig om smärtlindring, vilket jag vill ha. Minns att hon säger att jag kan få samma som vid fullgången graviditet. Läkaren kommer in och en till barnmorska. Denna barnmorskan träffade vi när vi kom till förlossningen när vattnet hade gått, ca 3 veckor tidigare. Värkarna kommer och går...

Den 5 maj kl. 02:34 kommer lilla Sixten ut. Sixten som även går under namnet blixten. Han väger 1820 gram och är 40 cm lång. Han läggs upp på min mage och självklart är det kärlek vid första ögonkastet. Han får ligga där en stund. Han skriker och det känns skönt! 

Grattis Elsa på 2-års dagen...!!

Vårt änglabarn Elsa fyller 2 år idag. Det värker i hjärtat att vi inte får ha henne här. Men på nåt vis så vet jag att hon vakar över oss. 

Jag vill inte tänka tankarna som innehåller.... Tänk om. Men gör det ändå... Ja tänk om hon hade varit här levande med oss. Då kanske vi inte hade varit gravida nu. Men jag vet att hon är en stolt storasyster. Och jag hoppas för allt i världen att hon gör allt för att skydda lill*n i magen! 

Efter att sambon slutade jobbet idag så blev jag upphämtad och vi åkte till graven. Han hade köpt blommor och gravljus. Mamma va vid graven förra veckan och planterade penséer. Så istället för att fira med tårta och paket. Så blev det blommor vid graven. Det gör ont och saknaden blir mer påtaglig. Tårarna rinner.... Älskade Elsa, våran ängel! 

På en av gravarna låg denna and och spanade. Mamma sa att den låg på ägg. Den låg och spanade ut över Elsas grav. 

Så för två år sedan låg jag på BB i Lund. Oviss om vad som skulle ske. Idag ligger jag på BB i Örebro. Det är ca 50 mil som skiljer. Det är även ett visst antal graviditetsveckor som skiljer. Elsa föddes i vecka 24+1, lill*n är nu i vecka 30+6. Det är mycket som hinner hända på de veckorna. Elsa vägde 585 gram och vi vet att lill*n vägde 1652 gram förra veckan. Det är över ett kilo som skiljer.

Det finns även en del likheter mellan de olika graviditeterna, som att vattnet gått för tidigt. Men just nu ligger fokus på att se till så att lill*n ligger kvar i magen ett bra tag till. 

Permission i helgen som va, 3 veckor på sjukhuset nu!

I fredags började läkaren här prata om att jag kunde få gå på permis under helgen. Till en början kände jag mig skräckslagen inför bara tanken. Men efter diskussion med min sambo och mina föräldrar kom vi fram till att det ändå var en bra idé. H va ju dessutom ledig hela helgen, och han vågar inte lämna mig själv hemma. Han är rädd för att något ska hända när jag är ensam hemma. Och det är ju inte bara med tanke på att vi bor tre trappor upp utan hiss. Dessutom har vi ju bara en bil, så skulle nåt hända så kan jag inte ta mig till sjukhuset. 

Ctg kurvan 

I lördags blev det en lång sovmorgon här på sjukhuset. Barnmorskan ville inte väcka mig och sambon. Så jag lyckades somna om på morgonen efter att ha varit uppe och kissat. Vaknade inte förrän vid 10.30. Skönt att få sova ut ibland. Klev upp, käkade sen frukost och sen blev det ctg-kurva. 

Sen blev det en ständig väntan. Väntan för att höra om det var okej för läkaren att jag skulle få gå på permission. Efter några turer fram och tillbaka, så blev det bestämt att jag fick gå på permis. Den stackars barnmorskan på min sida hade haft fullt upp. Men vid 15.30 så blev det klart att jag kunde åka, men att jag var tvungen att vara tillbaka på söndagsmorgonen kl.09. Lite väl tidigt kan ju tyckas. Men det skulle då tas prover och ctg. Vi åkte en sväng hem till mina föräldrar och åt lite mat. Sen handlade vi på Ica maxi och sen blev det soffmys. Så skönt att få ligga i sin egen soffa och bara njuta. 

Njuter hemma i soffan...

Så i söndags morse var vi åter på sjukhuset. Jag tror klockan var 9.20. Det togs ctg och blodprover. Vid lunchtid kom barnmorskan och sa att vi fick gå på permission igen om vi ville. Vi åkte iväg och käkade pizza. Kanske inte världens bästa mat för mig, men ändå något jag längtat efter. Sen tog vi en sväng på retromarknaden på Kulturhuset. Det blev lite småprylar som följde med hem. Gick även en snabbis på myrorna, men jag kände plötsligt att jag inte orkade. Ryggen värkte och även magen gjorde ont. Typ träningsvärk kan jag tro. Kan tro att det berodde på alla trappor jag var tvungen att bestiga. Just nu känns det inte helt optimalt att bo 3 trappor upp utan hiss, men det gick ju bra! 

Sov även hemma denna natt mot måndagen. Skönt att sova i sin egen säng, men tufft att komma hem till kaoset hemma. 

Lyxfrukost hemma! 

På måndagen blev det tidig uppstigning... kl.05.40. Det va länge sedan jag va uppe så tidigt. Eller ja det va väl 3 veckor sedan. Så mestadels av måndagen spenderades sovandes i sängen på sjukhuset. Det tar verkligen på krafterna att ha permission. Många nya intryck och massa frisk luft. Det väcker ju även många tankar och funderingar. 

Dessutom insåg jag att det krävs en del planering för att få till det med maten, blodsockermätningen och insulinet. Hade ju såklart en del höga värden. Men samtidigt måste man ju få unna sig något gott ibland oxå. 

Förresten igår va det 3 veckor sedan jag kom akut till förlossningen för att vattnet hade gått. Vi satsar fortfarande på en dag i taget. Och imorgon går jag och bebis in i en ny vecka. Håller tummarna på att bebis vill ligga kvar på ruvning ett tag till!