Livet går vidare...

Inatt vaknade vi av att Sixtens andningslarm pep och därefter tjöt. Shit vilken hjärtklappning man får efter det. Vet inte om han hade andningsuppehåll eller bara låg för långt från plattan i sängen. Han har ju dille på att snurra runt i sängen som en liten propeller. Hade lite svårt att somna om efter det. Är så rädd att förlora honom....

Älskade busunge...

Samtal med psykologen igår. Återigen tufft! Det finns saker som jag måste ta tag i för att det ska funka. Fick fylla i ett test oxå. Helst ville han att jag skulle tänka högt och berätta hur jag resonerade kring de olika frågorna. Resultatet skulle skrivas in i min journal. Jag fick inte veta det, men jag misstänker att det inte var så bra tyvärr.

 

Sixten!

De senaste veckorna har jag mått allt sämre psykiskt. Det har varit tufft att orka med allt. Oron, ångesten och deppigheten har blivit värre. Jag är tyvärr en person som ibland har svårt att prata om hur jag känner och mår. Det har sina orsaker och är inget jag tänker gå in på här. Jag vet att jag sårar mina nära och kära genom att inte prata med dem. Det är så sjukt tufft och jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Jag har saker inplanerat framöver som jag hoppas ska få mig att må bättre. Har bokat tid hos barnmorskan för diskussion angående byte av preventivmedel. Har inte heller orkat blogga. Så trött och sliten. Är ledsen och frustrerad, men tårarna vill inte rinna. Jag är så förbannad på att må såhär. 

Solnedgång idag...

Förra veckan va jag iväg till gymmet och tränade vid två tillfällen. Känns så skönt att jag äntligen tog mig iväg. Psykologen tyckte även att det va bra, eftersom det på sikt påverkar mitt mående positivt. Den här veckan har det varken funnits tid eller ork tyvärr.  Ska försöka satsa på att ta mig iväg imorgon bitti....

Gymmet...

Packat ett par kartonger idag. Känner stress och ångest över flytten. Så mycket som behöver göras. Men samtidigt längtar jag till när allt är klart. 

Kanske orkar fixa lite mer nu efter "så mycket bättre". Lilleman sover. Han vaknade förut (för 1,5h sen) och var jätte ledsen på gränsen till otröstlig. Ingen aning om vad som var fel..?! Tröstade och sen somnade han 

om...

Så ligger han gärna när han ska somna..

Fredag...och tidig morgon..

Idag va jag uppe med tuppen. Ställde väckarklockan för att kunna skjutsa sambon till jobbet och sen ha bilen. Så 06:15 ringde klockan. Sixten vaknade även då och var hungrig. Perfekt tajmning. 

Morgonmys...

Efter att H va avlämnad på jobbet så åkte jag hem till mina föräldrar. Min moster och morbror + fru var där och hälsade på. De hade ju bara sett Sixten på kort så va ju kul att visa upp honom. Han mår fortfarande inte helt hundra. Han är gnällig/grinig. Har svårt att koppla av och sova. Sen påverkar det ju med en massa nya människor och intryck oxå. Ingen feber idag heller. Men känns som om han har haft ont. Ena stunden är han hungrig och andra stunden är han mätt, har gått lite olika lång tid mellan målen. Han har kräkts en del. Känts svettig och klibbig. Han va även ledsen och svårtröstad. Hoppas på en bättre dag imorgon. 

Hade tid hos psykologen idag. Avbokade tiden imorse. Orsaken va en hängig Sixten och brist på barnvakt. Jag orkade inte prata, samtidigt som jag vet att jag behöver. Så förvirrat i mitt huvud nu. Så mycket frustration, oro och ja tyvärr även ångest. Borde väl snart söka vårdcentralen för det. Vet ju att mina mellanpiller kan påverka mitt mående oxå. Så kanske ska starta med ett besök hos barnmorskan. Behöver dessutom ta det där hemska cellprovet oxå. Är ju verkligen inte nåt som jag tycker är skoj. Trots alla dessa gynundersökningar och vaginala ultraljud under senaste graviditeten så är det fortfarande jobbigt. Har trots allt en bra och förstående barnmorska. Har haft samma de två senaste graviditeterna. 

Är så tacksam. Hjälp kan verkligen komma från oväntat håll. Fick ett meddelande på messenger idag som värmde mitt hjärta. Någon som läst min blogg. Har inte haft orken att svara idag. Och jag vet inte vad du kan hjälpa mig med. 

Sixten är fortfarande sådär så han sätter i halsen till och från. Minst en gång om dagen. Ikväll va det två gånger inom en kort stund. Jag blir så sjukt rädd när det händer... Dessutom ser man paniken i hans ögon när han inte får luft. Vet inte om det är slem, saliv, mat, sura uppstötningar som gör att han liksom sätter i halsen? Får höra med läkaren på barnkliniken nästa månad då vi ska dit för neouppföljning. 

Trött...

Nähä ska nog vattna blommorna och snart är det sovdags.

Har börjat känna av ett sug att ta tag i träningen igen..men säg inget till någon... Sugen på att ta mig iväg till gymmet. Motiverad att bli av med gravidkilona nu!

Nu satsar vi på nya tag imorgon...

Fortfarande en hängig liten kille...

Det är fortfarande en trött och sliten pojke. Man märker att han även är lite extra grinig. Slår om väldigt snabbt från att vara glad till att vara ledsen. Inte lätt att vara liten. Igår förmiddag hade han feber, 38,2 grader. Så då fick han en supp alvedon och sov rätt många timmar i rad. Det blev en pyjamasdag. 

Idag hade han ingen feber, imorse va den 36,3 grader. Känns som om han är på bättringsvägen. 

Bäst att hålla hårt i mamma...

Jag får inte så mycket gjort här hemma eftersom han vill vara nära sin mest hela tiden. Det är nu det hade varit bra med en bärsjal eller en bärsele. Men men... huvudsaken att Sixten har det bra, det andra får vara. 

Han roar sig i alla fall med att mumsa massor på sina händer. Funderar på om det redan är tänder på gång?! 

Det finns just nu en frustration som ligger och gnager under ytan. Det finns frågor som borde ställas, men orken finns inte. Ingen som frågar hur jag mår. Lite frustrerande att bara vara inne i två dagar. Har varken haft bil eller barnvagn hemma, så har känt mig lagom isolerad. Tycks visst vara svårt att förstå. Jag orkar inte säga nåt, det blir bara sura miner. Min ork är just nu slut. Jag är trött fast lilleman sover hela nätterna. Men det är mycket annat som ska fixas. Och just nu känner jag en sjuk inre stress. Så mycket som ska fixas. Det är dop som ska planeras, dukning och vad vi ska bjuda på. Korten ligger i alla fall färdiga. Adresser och frimärken ska fixas. Har dessutom en kronisk oro och ångesten ligger under ytan. Motivationen är lila med noll och jag vill bara lägga mig ner och gråta. Dessutom ska man hinna med att packa. Sen ska vi flytta. Och fixa i nya lyan. Och nu har vi inte varit där sedan i måndags. Pust! 

Det finns ju de som hävdar att man kan få hjälp och avlastning när man ger ersättning. Just nu känns det inte så. Känner mig bara frustrerad på allt. Och BVC som ständigt frågar om jag fortfarande ammar. Det är så sjukt stressande. Det är ju ändå de som sagt att jag måste ge ersättning för att Sixten ska gå upp i vikt. Suck! Blir inte klok på det. Konstigt nog har jag fortfarande mjölk i brösten. Ja ja det är en ny dag imorgon. 

5 månaders vaccin = feber...!

5 månaders vaccin har Sixten fått på BVC idag. Han blev ledsen när hon stack honom, två sprutor (en i varje lår). Efter det har han varit trött och extra gnällig. Gråter så det blir massa slem, som gör att han blir ännu mer hysterisk. Stackarn. Nu på kvällen kändes han varm...feber såklart 38,5 grader. Funderar på om jag ska ge alvedon eller inte. Han verkar just nu vara pigg ändå, ligger i soffan och pladdrar. Kanske ger lite alvedon till natten sen? 

Trött pojke...

Frågade på BVC om vad det beror på att Sixten ibland inte får luft. Man hör att han liksom kämpar för att få luft, skulle kunna tro att han sätter nåt i halsen. Kanske bara är slem? Det hände senast igår kväll och man blir ju så sjukt rädd. Hon tyckte att vi skulle ta upp det med läkaren, men inte så lätt att komma ihåg allt. Sen kanske det har blivit värre i samband med Sixtens envisa förkylning/infektion oxå? Vet inte....

Vägning och mätning för Sixten idag oxå, 59 cm lång och 6470 gram. 

Nyfiken pojke...kollar på tv:n...

Pladderpojke....

En stund senare tar jag tempen igen...39,2 grader. Gav då flytande alvedon. Vilket inte va jätte lätt, eftersom en del åkte ut igen. Dels för att han är slemmig och sen tror jag inte att det smakade så gott heller. Kontaktade även 1177. De tyckte vi skulle ge alvedon supp om 4h om han fortfarande har feber. Eftersom det är bättre, då man vet att han får rätt dos. Suck! Så H fick åka till Apoteket på andra sidan stan. Blir så trött! Berättade även om att han är slemmig och då inte får luft. Fick inget bra svar på vad vi skulle göra åt det... Känns som om det kommer bli en lång och orolig natt. Känns lite tryggare med att vi har andningslarmet i alla fall...,

Fortsättning följer....