Veckorna rullar på...

12 veckor är Sixten idag. Inser att det trots allt har gått sjukt fort! 3 veckor sedan han var beräknad att komma. De senaste dagarna har det känts som om han har växt otroligt mycket. Våran lille plutt. Blir spännande att se vad han väger bästa vecka på BVC. Förra veckan vägde han ju 3800 gram. 

Mycket yttre påverkan om hur lilleman ska skötas. Känns stundtals som om jag inte själv klarar av det, mest beror det på att någon vet allt bäst. Jag känner mig då osäker i min mammaroll. Jag blir tillsagd att vara tyst. Att lilleman blir orolig när han hör min röst. Att han då hellre vill vara hos mig. Det gör så ont, när det sägs. Jag är ju hans mamma. Jag måste ju få göra som jag själv vill...

Ångesten gör sig återigen påmind. När det känns som om inget jag gör duger. Och dum som jag är backar jag, orkar inte ta konflikten. Orkar inte... Det gör så ont! Och jag vet inte vem jag ska prata med. Har tyvärr inte vett att tiga när jag bör. För det gör förbannat ont, när man inte får göra som man vill...

Glass i Nora...

Många åsikter om amningen. Många säger att det räcker med ersättning, vilket jag vet. Samtidigt mår Sixten bättre på bröstmjölken. Och på nåt vis känner jag mig misslyckad som inte kan amma. Hör vissa som skryter om att när de ammade, så hade de så sjukt mycket mjölk. Jaha och hur hjälper det mig?

Okej jag ger det några försök till. Kanske kan jag få lite hjälp och stöd på BVC? 

Svärmor är här på besök, så orken och lusten har inte funnits för att blogga. 

Tuff kväll...!

Idag har jag och lilleman varit uppe på stan själva. Vi träffade Malin på Java för en fika. Myspys. Promenerade med barnvagnen. Solen sken och det var varmt och rart. 

Babysitter med vibrationer och ljud...

Så sjukt frustrerad på amningen nu. Vill så gärna att det ska funka. Men idag har varit en sån dag då han knappt ens tar tutten. Och när han skriker hysteriskt är det svårt att bara stå ut. Istället ger jag ersättning på flaska. Frustration deluxe. Jag skiter snart i amningen. Jag orkar inte. Sambon tycker dessutom att vi ska höja mängden ersättning, vilket gör att jag känner mig ännu mer oduglig som mamma. Det gör så jävla ont! Men sen tycker han att jag kan ju pumpa för att öka mjölkmängden, vilket jag inte upplever är ett problem. När väl Sixten snuttar så kommer ju mjölk. Det ser jag ju eftersom jag fortfarande använder amningsnapp. Vet inte hur jag ska göra med allt. Vet inte vem jag ska rådgöra med heller. BVC kanske? Men jag vet inte. Sixtens ordinarie sjuksköterska har semester. Blä. Just nu orkar jag inte...

Kände av ångesten oxå nu ikväll. Det hänger väl ihop. Kände mig yr, huvudvärk och hjärtklappning mm. Det är så sjukt otäckt när det inträffar. Vet inte hur mycket jag ska orka med. Allt känns så himla stort! Får väl ta upp det med psykologen på torsdag. Tårarna rinner ena stunden och jag vet inte var jag ska ta vägen. Känner ett stort obehag i kroppen. Svårt att sätta ord på mina känslor. Jag är glad över min son och sambo osv. Men just nu gör allt så ont. Alla tankar och känslor värker i mitt bröst. 

Sixten är trött nu ikväll. Fasar för hur natten kommer bli. Jag har ju varit uppe två nätter i rad. Kan stundtals ändå inte sova. Kanske har han mycket att smälta från dagens äventyr. Eller så befinner han sig i en utvecklingsperiod. Funderar på om jag behöver väcka honom snart för att ge mat. Oroliga jag har såklart kollat febern, 36,8. Ja ja bara att avvakta...trött måste man ju få vara någon gång med. 

Sixten håller i mig...

Det rullar på...livet alltså...

Jag vill skriva ett par rader men vet inte riktgt var jag ska börja. Just nu är det många tankar och funderingar som far runt i mitt huvud. Det är svårt att få någon rätsida på allt! 

Jag är trött. Lilleman krånglar en del nu. Vill inte sova på natten. Han ligger och gnyr, skriker ibland. Vågar inte samsova med honom. Dels rädd att rulla över honom och rädd att han ska sluta andas. Så det blir att gå upp ett par gånger per natt. Självklart delar vi på det jag och sambon. Men vissa nätter är jag så sjukt trött att jag knappt hör Sixten. Det känns skrämmande. Är väl mitt mående som spökar oxå. 

Just nu sover han i min famn. Vågar inte lägga honom i soffan eller sängen. För då vaknar han. Han är ju väldigt sällskapssjuk och stundtals väldigt mammig. Han vill helst ligga och bli ammad hela dagen. Förstår att han är trött nu, efter att ha legat vid brösten och tuttat. Självklart är det mysigt och jag vill ju få amningen att funka. 

I fredags va vi till mina föräldrar. De hade ju inte träffat Sixten på en vecka. 

I torsdags va vi en sväng till skogen. Det va skönt. Hittade lite svamp och lite bär. Lilleman va inte helt på humör. Han blev akut hungrig och det tog en stund att trösta och lugna honom efter det. Vi hade honom i bärselen och han är inte helt sams med den än. Det är lätt att man glömmer bort att han inte är så stor. 10 veckor, men samtidigt bara 1 vecka. Eftersom han va född 9 veckor förtidigt. Sen åkte vi till Ramsjön och fikade. Sixten fick tutte och vi andra kaffe och fikabröd. 

Vid Ramsjön! 

Hur mår jag? Det går upp och ner. Vissa dagar väljer jag att hitta på en massa saker för att slippa känna efter hur jag mår.  Vissa dagar sitter jag bara inne och får ingenting gjort. Så många tankar och känslor i min kropp. Så svårt att sätta ord på det. Det gör stundtals så ont. Älskar mitt barn! Det känns som det mest viktigaste just nu!! Och jag är så sjukt trött! Saknar orken och lusten. Jag tänker inte låtsas att allt är bra!! Känner en frustration över det som inte funkar. Men vet i nuläget inte hur jag ska göra så att allt blir bra. Orkar inte. Tar en dag i taget! Och jag vet att jag får hjälp om jag bara vågar släppa taget....

En trött och sliten mamma!

Har sedan en tid haft en enorm trötthet. Inte så konstigt när man precis har fått barn. Nu är ju lilleman 10 veckor. Och kanske borde man börja få ordning på tillvaron. Vilket jag oftast har. Men jag är så sjukt trött. Det är en psykisk och fysisk trötthet. 

Så förra veckan vid Sixtens BVC besök fick jag fylla i en självskattningsformulär, EPDS. 

Utifrån det jag svarade och även under samtal med BVC-sköterskan så har jag risk för förlossningsdepression/ postpartum-depression. Så idag har jag varit och pratat med en psykolog. Väldigt givande faktiskt. Va lite skeptisk eftersom jag fick en manlig. Men det kändes bra. Hade funderingar på hur mycket han skulle förstå angående graviditet, amning, förlossning mm. Såklart va det tufft att gå iväg, eftersom det är tufft att prata om sig själv. Samtidigt vill jag ju må bra och vara ärlig mot mig själv och min omgivning. Det har varit en tuff graviditet och en tuff förlossning. Det har varit tufft att få ett prematurt barn som har vårdats många veckor på neonatal avdelningen. Men jag älskar verkligen min son och det är inget som jag ångrar. Men just nu behöver jag fokusera på att få må bra. Så ni får ursäkta mig om jag blir ännu sämre på att höra av mig. För just nu är orken lika med noll. Men snälla ni, vänd mig inte ryggen. Idag kanske jag inte orkar ses, men det finns en dag imorgon oxå! 

Fick ett ryck och tvättade upp lite kläder till Sixten förut! Fick bli handtvätt med y3 tvättmedel. 

Dags för lite kaffe och sambons nybakade sockerkaka! 

Beräknad födelse idag och sjukhusbesök!

Idag är den dag som Sixten va beräknad att komma. 5 juli, inser samtidigt att det har blivit lite fel i räkningen då det bara är graviditetsvecka 39+6.

Detta firar Sixten med att väcka sin mamma klockan 06:30. Han gråter och är ledsen eller något är inte bra i alla fall. Jag tar upp honom och går till köket och värmer mat. Amning känns här inte aktuellt, eftersom vi båda är trötta. Men vet samtidigt att jag behöver erbjuda bröstet om jag ska få det att fungera med amningen. Erbjuder flaskan med ersättning och han vill inte ha. Inser då att han troligtvis redan har ätit. Radion är på och bredvid ligger hans strumpor. Suck! Det kan helt enkelt vara så att han "bara" är sällskapssjuk. Ja ja, ingen idé att lägga sig i sängen igen. Så nu ligger vi här i soffan i vardagsrummet. Funderar på om jag ska lägga ifrån mig telefonen och sova lite mera.

Strumpor och flaska parkerade i fönstret

Vid 08.30 väckte han mig, efter att han har sovit en stund på mitt bröst. Då gick det bättre med mat. Sen blev det även blöjbyte. Så nu ligger han och bubblar lite i liggdelen. Nu har han nog förmodligen somnat för det blev väldigt tyst. Och därefter somnade även jag. Så sjukt trött.. Men beror troligtvis på vissa nattliga bravader. 

Nöjd kille i liggdelen!

Appropå de nattliga bravaderna, i söndags kväll blev Sixten dålig. Han fick en pipande andning och va slemmig i halsen. Han ville varken ha napp, bröst eller flaska. Ringde till 1177, som tyckte vi skulle åka till barnakuten. Vi kom till barnakuten vid kl.20.30. De undersökte honom, kollade puls och syresättning. Vägde honom, 3320 gram. Det såg bra ut. Lite komiskt när de frågar hur gammal Sixten är, svarar som det är att han är 8 veckor. Det blir en del förvånade miner då. Men förklarar att han är född förtidigt. Personalen, sjuksköterskan tyckte inte att andningen var påverkad. Men vi var tvungna att vänta på en läkarbedömning. Vi är ju lite extra oroliga eftersom vi båda har astma och Sixtens symtom liknade det. Det blev en lång natt på akuten. Läkaren kom inte förrän på morgonsidan. En läkare som vi faktiskt har sett på neonatalen. Hon lyssnade, kollade i halsen och undersökte hela Sixten. Självklart så var han inte andningspåverkad, det är så himla typiskt. Det togs prover, crp och blodgas. Dessa prover visade inget. Men läkaren sa att det kan vara en virusinfektion och hon såg att Sixten var slemmig i halsen. Så i måndags morse kom vi hem vid klockan 05 från sjukhuset. Då hade jag nästan varit vaken i 24 timmar. 

Trött kille i väntrummet på barnakuten

Igår och idag är Sixten trött och snorig/täppt i näsan. Äter kanske något mindre än vanligt. Stundtals mer gnällig. Inga problem med pipande andning. Nu hoppas jag att han är på bättringsvägen. Men det verkar som min sambo har lite förkylningssymtom. 

För övrigt så håller vi på och fixar lite hemma. Började med att vi möblerade om i sovrummet. Bytte plats på våran säng och bokhyllan. Kanske lägger upp någon bild när det är klart. Därefter har vi börjat rensa i extra rummet. Så nu ser även vardagsrummet ut som ett bombnedslag. Suck! Det var ju sånt som skulle ha gjorts innan Sixten kom. Men som behöver göras eftersom svärmor kommer på besök snart! 

Dessutom lite nytt på väggen i köket!

Det är soligt och varmt idag, visserligen lite blåsigt. Sitter på balkongen, dricker kaffe och äter glass. Njuter av solens strålar och värme mot min vinterbleka hud. 

Njuter på balkongen...

Sixten 8 veckor och vecka 39+3

Lördag brukar ofta vara detsamma som sovmorgon. Nuförtiden är det inte så. Men vad gör det när man ligger i soffan med den efterlängtade guldklimpen på bröstet. Lyssnar på hans andetag. Känna de små fingrarna som plockar lite på mitt bröst. Det är kärlek det! För honom är jag beredd att göra allt. Så inatt har jag varit uppe vid 05 och 08. Och nu vid 11. Han säger till när det är dags för mat, vilket oftast är var 3:je timme. Han säger även till när det är för blött i blöjan och när han är sällskapssjuk. Våran envisa lille kille. Sixten som för några dagar sedan passerade 8 veckor. Fast egentligen skulle han inte vara född än. Han var beräknad till den 5 juli, så idag är han i graviditetsvecka 39+3. 

Finaste killen ❤️ 

Känner att det börjar kurra i min mage. Inser att jag inte har ätit frukost än. Det blir lätt att man glömmer av det. Det som fokuseras mest på är ju att lilleman ska ha det bra. Och som sjuksköterskan på BVC sa så är det ju ett heltidsjobb. Det är svårt att föreställa sig hur det blir innan man väl är här. Sen ska man ju helst landa i allt som har hänt oxå. 

Så tar vi det här med amningen igen. Det känns som om det går upp och ner med det. Ena dagen funkar det bra och andra dagen sämre. Antar att många andra skulle ha gett upp för länge sen. Vid senaste målet idag provade jag att först ge lite ersättning och därefter ge honom bröstet. Det funkade!

Det gäller ju att han inte är för hungrig och ledsen, för då blir han ju bara arg på bröstet. Arg för att det inte rinner tillräckligt fort. Och då brukar det inte funka tyvärr. Men det gäller väl att prova olika varianter, med säkert olika resultat oxå. Hans sugreflexer fungerar i alla fall bra och ju mer han tränar desto starkare blir han ju. 

Tuttning pågår...

Regnet öser ner utanför fönstret. Hör att det slår mot fönstret. Jag tror nog att vi satsar på en inne dag hemma idag. Finns ju en del saker som borde prioriteras att göra idag. Men just nu struntar jag i det och fortsätter mysa med Sixten.

Mys..