Veckorna rullar på...

12 veckor är Sixten idag. Inser att det trots allt har gått sjukt fort! 3 veckor sedan han var beräknad att komma. De senaste dagarna har det känts som om han har växt otroligt mycket. Våran lille plutt. Blir spännande att se vad han väger bästa vecka på BVC. Förra veckan vägde han ju 3800 gram. 

Mycket yttre påverkan om hur lilleman ska skötas. Känns stundtals som om jag inte själv klarar av det, mest beror det på att någon vet allt bäst. Jag känner mig då osäker i min mammaroll. Jag blir tillsagd att vara tyst. Att lilleman blir orolig när han hör min röst. Att han då hellre vill vara hos mig. Det gör så ont, när det sägs. Jag är ju hans mamma. Jag måste ju få göra som jag själv vill...

Ångesten gör sig återigen påmind. När det känns som om inget jag gör duger. Och dum som jag är backar jag, orkar inte ta konflikten. Orkar inte... Det gör så ont! Och jag vet inte vem jag ska prata med. Har tyvärr inte vett att tiga när jag bör. För det gör förbannat ont, när man inte får göra som man vill...

Glass i Nora...

Många åsikter om amningen. Många säger att det räcker med ersättning, vilket jag vet. Samtidigt mår Sixten bättre på bröstmjölken. Och på nåt vis känner jag mig misslyckad som inte kan amma. Hör vissa som skryter om att när de ammade, så hade de så sjukt mycket mjölk. Jaha och hur hjälper det mig?

Okej jag ger det några försök till. Kanske kan jag få lite hjälp och stöd på BVC? 

Svärmor är här på besök, så orken och lusten har inte funnits för att blogga.