Sorg, saknad, tårar...tankar och funderingar!

Ibland funderar jag på om jag har en fördröjd sorgereaktion. Att jag borde varit hemma längre och verkligen sörjt. Färdig med sorgen blir jag nog aldrig, den kommer alltid vara en del av mig. Men tänk om.. Tänk om jag hade fått träffat en bra läkare, som hade sjukskrivit mig lite längre än 2 veckor. Tror inte på att arbeta löser alla problem. Och dessutom fått prata med någon om allt som hänt, då kanske jag inte skulle må som jag gör idag. Men det är lätt att vara efterklok. Borde nog inte ha gått upp och jobbat på 100% så snart. Helt fascinerad över läkarens bemötande. Att jag hade ju bara begravningen framför mig, att jag hade förlorat mitt efterlängtade barn va det inte tal om.  Problemet är att jag inte störtgrät och va hysterisk. Då kanske jag hade blivit sjukskriven längre. Just nu undrar hur länge jag ska orka kämpa vidare. För det går i hundranittio rätt länge innan kroppen säger ifrån. Vilket den börjar göra nu. 

Ständigt trött oavsett hur mycket eller lite jag sover. Sömnproblem.  Ont på olika ställen i kroppen, klåda och utslag.. Ångest och oro. Dåligt minne.  Ja listan kan göras lång. Nu hoppas jag på att jag ska få någon bra att prata med på landstingshälsan. För det enda stöd vi fick efter förlusten av Elsa, va en kurator kontakt på barnkliniken. Helt sjukt att behöva gå till barnkliniken och se alla lyckliga mammor med nyförlösta barn. Fattar inte att jag fixade det. Men samtidigt va vi då i bubblan. Bubblan av overklighet. Det händer inte mig, kanske någon annan, men inte mig. Men det hände mig. Jag är så förbannad på livet! Det skulle ju inte gå såhär. 

9 månaders dagen närmar sig, på tisdag är den. Inför varje månad när jag närmar mig den 3:je och den 5:e. Så återupplever jag den där lördagen i maj 2014. Tårarna rinner och saknaden är så stor. Just nu finns det väldigt få saker som dämpar min inre smärta. Saker som tidigare dämpat gör varken till eller från. Jag känner mig trött och sliten. Orken är lika med noll. Misstänker att jag kanske har en depression också. Känns så. Jag vet att jag kan nog inte ställa min egen diagnos. Men har gjort några tester på nätet, och de visar att jag inte mår bra i alla fall. Vilket även testet jag gjorde på landstingshälsan visade. 

Haft ont i magen ett par dar, främst långt ner på höger sidan. Hmm...undrar vad jag ska diagnostisera det som? Nej, får väl söka om det inte går över. Funderar på om stämningshöjare skulle hjälpa mig, men då måste jag väl ta kontakt med vårdcentralen. Och frågan är ju om jag får äta det när vi planerar en graviditet snart. Suck.. Så många frågor, men få svar. Kanske blir jag något klokare efter att träffat beteendevetaren på LH??! 

Nu får jag sluta gnälla och sätta fart med nåt.. Snart är sambon hemma. 

Tung dag...

Tårarna rinner trots att jag befann mig på jobbet. Det är en tung dag. Jag önskar jag kunde vara hemma och bara göra ingenting. Känner mig inte hundra procent närvarande i det jag gör. Det gör så förbannat ont. När ingen ser rinner tårarna. Smärtan river i mitt bröst och vill bara ut. Tårar som inte går att stoppa. Saknaden och sorgen är så enorm. Vet inte hur jag ska orka vidare. 

Va förbi graven förut. Älskade barn. Såg att nallen satt kvar trots att den va gömd under snön. 

Ledig dag... Men inget samtal...

Blev inget samtal med beteendevetaren idag (onsdag). De ringde från landstingshälsan igår (tisdag) och sa att hon va sjuk. Hon skulle kontakta mig för en ny tid framöver. Jag blir så trött.. Jag som va så laddad för att äntligen få prata med nån. Skiter snart i allt. Klart man kan bli sjuk, men ändå... Jag vet jag är egocentrisk, men det känns som om det verkligen är dags att prata med någon. 

Ledig idag och sambon med. Vi har varit ute på en loppisrunda, fikat och storhandlat. Passade dessutom på att sova lite längre imorse. Ligger nu i soffan, har inte ro att gå och lägga mig. Känner att tårarna är på gång och ångesten river inom mig. Ingen fattar hur dåligt jag mår. Massa tankar som snurrar, hur länge ska jag orka. På jobbet försöker jag hålla skenet uppe och låtsas att allt är bra.  Kanske är det fel? Jag vet inte. Minnet sviker och jag minns inte saker jag sagt eller hört. Återigen har jag ont i ryggen. Kan delvis bero på vurpan jag gjorde i snön igår. Va vid eldstaden på scouterna. 

Jag känner mig kroniskt trött. Men samtidigt rastlös och har svårt att sova. Funderar på om jag ska orka jobba i helgen. Inget känns längre kul. Jag har en svacka nu, kanske är det för att klockan är mycket? 

I helgen som va, va vi med ledarna från scoutkåren till Loka. Mysigt att komma hemifrån. Äta god mat. Bada bastu, bubbla mm. 

Bebislängtan och saknad...

Käkade pizza med sambon efter jobbet idag. Va så sjukt sugen. Så vi åkte till en pizzeria som inte har så flottiga pizzor. Och det va inte så gott som väntat..tråkigt! Men å andra sidan behöver jag inte äta pizza på ett tag. Nu när förkylningen snart är över så är det dags att ta tag i träningen och maten igen. Måste ner ett antal kilon. Matlusten är inte den bästa just nu. Men det går ju upp och ner. 

Känns som alla har fått barn nu och lägger upp en massa gulliga bebisbilder. Det vill jag oxå göra. Men det går inte... Elsa är inte här och det gör förbannat ont! Jag kan inte visa upp mitt älskade barn. Det svider och värker som sjutton i mitt hjärta. Orkar knappt ens gilla bilderna längre. Det gör för ont! Mitt hjärta gråter... Jag vill oxå.. 

Kämpar för att tårarna inte ska rinna. Varför? Varför var det tvungen att drabba mig? Det finns ingen rättvisa här i världen... Saknaden värker i mitt bröst! Älskade Elsa varför fick du inte leva...??! 

Trött.. Samtal med chefen och landstingshälsan...

Idag efter jobbet somnade jag i soffan. Det kostar verkligen på att jobba när man inte mår helt hundra. Har dessutom haft en tjej med mig idag som gått bredvid. Och då måste man definitivt tänka på hur man är. Första intrycket är viktigt! Så sjukt trött. Trött på att vara trött och snorig. 

Det ringde en beteendevetare från landstingshälsan idag. Jag fick en tid nästa vecka. På onsdag blev det. Jag är ledig då. Hade ju egentligen hoppats på att få träffa en psykolog, men det här hoppas jag blir bra ändå. Hoppas verkligen på att kemin stämmer och att hon kan hjälpa mig. 

Pratade med min chef idag. Berättade lite om vad som händer och vad jag kommer gå igenom. Fertilitetsutredning osv. Tänkte så hon vet om jag är lite frånvarande, eftersom det är mycket som snurrar i mitt huvud nu. 

Sa att jag inte vet om jag orkar jobba 100% när jag börjar prata med någon på landstingshälsan. Men det beror ju på om jag blir sjukskriven osv. Hon sa att jag kanske skulle känna mig piggare då och inte behöva gå ner i tid.. Vi får se hur det känns framöver. När jag pratade med chefen visste jag inte att jag ska till LH nästa vecka. Sa bara till henne i förbifarten att de hade ringt därifrån. Frågade dessutom chefen om hon hade hört något mer att jag var otrevlig. Men hon sa att hon inte hört något. Och tydligen va det bara en specifik händelse som hade orsakat allt detta. Vad för specifik händelse vet jag ännu inte. Kanske försäger hon sig om det med. Jag har ju mina aningar om vem som har skvallrat för chefen. Med tanke på att en av mina arbetskamrater har tagit bort mig som vän på Facebook. Men det känns som om det kvittar. Förhoppningsvis blir det bra att få någon att prata med på landstingshälsan. Jag håller tummarna för att det blir bra! 

Huvudet dunkar och ett samtal som ger hopp...

Huvudet värker och har gjort det under kvällen. Inser att jag glömde dricka kaffe innan jag åkte till jobbet. Så jag tog faktiskt en kopp när jag kom hem vid 22. Jag vet att det är aningens sent att dricka kaffe, men jag tror att huvudvärken lättade lite. Samtidigt är huvudet ju dessutom fullt av snor. Den kombinationen är inte den bästa. Blir alvedon när jag går och lägger mig. Huvudvärken kan ju även bero på allt som händer, alla tankar och funderingar som ständigt gnager inom mig. Och all denna väntan... 

Förra blogginlägget fick många läsare och många kommentarer på instagram. Det gör förbannat ont! Att människor ska bete sig så och dessutom vuxna människor. Men som sagt nu har mina föräldrar satt ner foten. De tänker inte acceptera sånt beteende. Det är tråkigt att det ska behöva gå så långt. Att man till och med väljer att säga upp bekantskapen med såna personer. Tråkigt är bara förnamnet. 

Jag gjorde i alla fall slag i saken och ringde ett jobbigt samtal idag. Jag ringde till fertilitetsenheten på sjukhuset. Sambon och jag har ju pratat om det. Då det har gått ca 6 månader sen vi va på undersökning på kvinnokliniken. Läkaren sa att vi skulle vänta 6 månader innan vi sökte hjälp. Pratade med en trevlig barnmorska. Hon beklagade dessutom att jag förlorat Elsa. Jag/ vi fanns ju med i rullarna sen tidigare, hon kollade i min journal. Hälsoundersökning och blodprover fanns sen oktober 2013. BM skulle prata med doktorn för att se vad/ om vi behövde komplettera med nya blodprov och ev ny hälsoundersökning. Inom 3 månader kommer vi bli kallade för undersökning. 

Så 19 januari kanske blir en bra dag trots allt. Om jag inte hade jobbat kväll ikväll så hade jag dessutom varit på födelsedagskalas. 

Nu kallar sängen! God natt! Och tack för alla kramar och kommentarer ♥️

Förkyld och massa tankar....

I fredags eftermiddag började jag känna mig lite risig. Kändes som om jag hade feber. Sen i lördags morse vaknade jag med ont i halsen och täppt. Började då dagen med en stor kopp te med honung i. Känner mig något bättre nu, men är fortfarande hes. Hoppas att den här förkylningen går över fort. Orken är som vanligt bortblåst. Och jag är trött på att alltid vara trött. Känns inte så konstigt att jag blev förkyld, då mina föräldrar och min sambo varit det de senaste veckorna. Det är även många på jobbet som varit sjuka. Problemet är att jag ofta har svårt att ta det lugnt när jag inte känner mig bra. Blir så sjukt rastlös. 

I lördags va vi på en loppissväng. Det va sjukt mycket folk. Sen blev det en sväng till Ikea, och åt lunch där. Handlade lite annat oxå. 

Igår va vi hos mina föräldrar och åt mat och umgicks. Ibland är det så skönt att inte göra så mycket. 

Har fått höra att bekanta till mina föräldrar har gått runt och pratat om Elsa. Visserligen visste jag att de gjort det tidigare, men inte att det va såhär illa. De har sagt att hon är ett missfall. Det gör mig så arg och ledsen. Hon kan inte vara ett missfall, hon levde i två dagar. Hon levde!! Tårarna rinner. Hur kan man säga så? Jag har fött mitt barn och hon levde i två dagar. Vi döpte henne och vi begravde henne. Hon har en egen grav på kyrkogården. Hon kommer aldrig vara ett missfall...!!!! Jag blir så förbannad på folks okunskap. Hon var en perfekt liten tjej. Men som hade oturen att födas alldeles för tidigt. Kanske är det mitt fel att hon föddes för tidigt, kanske hade jag någon infektion som påverkade. Kanske beror det på en försvagad livmoderhals. Det vet vi inte och kommer aldrig få svar på. Hon skulle lika gärna ha kunnat klara sig. Det finns många barn som klarar sig från den veckan som Elsa är född i. Det gör så ont! Jag blir så förbannad.

Andras olycka måste verkligen vara sjukt roligt att springa runt och sprida rykten om. Och att personen i frågan dessutom kan kalla sig troende, känns som ett slag i magen. Fy vilka människor det finns! Inte konstigt om jag tappar tron på mänskligheten. Jag blir så ledsen och tårarna vill inte sluta rinna. Min lilla Elsa... Mitt älskade barn! 

Sömnproblem...

Natten som va, blev en sömnlös variant. Jag kunde inte få tankarna att sluta snurra. Funderade ett tag på om jag hade någon sömntablett. Vilket jag tror att jag har. Fast jag skulle nog inte våga ta något utan att prata med en läkare.  Dessutom blir jag så sjukt seg i kolan dagen efter om jag skulle ta nåt. Har bara tagit en gång och det va första natten efter att Elsa dog. Ikväll ska jag dessutom jobba kväll. 

Vid 01.30 gav jag upp och satte mig i soffan en stund. Tankarna snurrade runt och tårarna rann. Saknaden var så otroligt påtaglig. Strax före 03 gick jag och la mig igen. Imorse gick jag upp strax efter att klockan ringde, 8.15. Hade dessutom hört min sambo och hans klocka. Tänker ta mig iväg till gymmet. Måste komma igång. Ser att nu snöar det massor utanför fönstret. Blöt, kall snö. 

Nu ska jag nog sätta fart igen. Rastlös? Jovisst!! 

....ännu en ledig dag, träffat en underbar vän...

Träffat en av mina vänner idag. Är så glad över att ha dig i mitt liv. Du finns här för mig i både glädje och sorg. Du orkar lyssna när jag behöver prata. Jag vet att alla inte orkar lyssna... Eller inte ens bryr sig om att fråga. Vi löser de flesta problemen du och jag. 

Illamåendet kom nu ikväll. Jag mår så till och från. Och det finns säkert de av er som läser som tror jag är gravid. Så är det inte. Trots sex på ägglossningsdagen, så blev det ännu en månad av misslyckande. Jag är så förbannad trött på det här. Orkar inte, skiter snart i det. Nu har det gått 6 månader och vi kan söka hjälp på fertilitetsenheten. Just nu vet jag inte om jag orkar det. Många saker som känns tungt nu. Mår ju inte så bra. Det är ingen hemlighet. Orken är som bortblåst. 

Jag har ingen större lust att gå och jobba imorgon kväll. Känner av oron och ångesten. Det är nåt jag alltid bär med mig. Jag hoppas på att jag snart får en tid hos en psykolog. Vet inte hur mycket längre jag orkar må såhär. Det går till en viss gräns, sen blir det bara för mycket. Och dessutom gå till jobbet och försöka vara oberörd av det som händer inom mig. Försöka ignorera taskiga kommentarer och sura miner. Orkar inte engagera mig andras minimala problem. Sen skiter jag i om de anser att jag behandlar dem som luft. Jag har problem med att ständigt vara närvarande här och nu. Ibland blir jag tyst och försvinner iväg. Jag gör det för att orka vidare. Orka gå till jobbet. Jag är inte den samme, kommer aldrig bli. Önskar att det fanns en förståelse i det. 

Ibland funderar jag på om jag gick tillbaka och jobbade för tidigt. Borde nog ha varit hemma längre, men när man inte blir sjukskriven så är det ju inte så enkelt. Däremot är det så sjukt lätt att vara efterklok. Samtidigt va det skönt att jobba för att slippa tänka. Tänka på allt jobbigt. Allt det kommer ifatt mig nu. Och dessutom har jag varit otrevlig på jobbet och sånt straffar sig. Jag vill ju verkligen ingen illa. Men när orken saknas, kanske det blir så. Och det är ju lätt att bemöta andra som man själv blir bemött. 

Samtal....och tankar...

Det snöar idag igen. Det är tydligen sjukt halt ute och frakturmottagningen har fullt upp. Helst skulle man väl stanna inne idag. Men jag måste ta mig ut sen. Idag ska jag till företagssköterskan på landstingshälsan för samtal. 

Va på stan utan att vurpa förut. Dessutom har det regnat under dagen, så det blev ännu mer halt. Samtalet gick bra. Va många frågor, fyllde i audit (om alkoholvanor). Ett annat formulär om hur jag mår. Om man fick många kryss åt höger, så mår man dåligt. Vilket jag även fick. Det var även frågor om sömn, matlust, oro, ångest mm. Hon frågade om jag varit sjukskriven. Jag berättade om bemötandet av läkaren på vårdcentralen. Hon frågade om korttidsfrånvaro, vilket jag bara hade i samband med en seg förkylning. Jag sa att kanske borde jag ha varit hemma mer, men att det är lätt att vara efterklok. Om jag behöver vara sjukskriven framöver får jag vända mig till vårdcentralen, därefter kan de ta över mig. De har inga akuttider hos sina läkare. Det känns skönt att ha det här samtalet avklarat. För det har varit många tankar och känslor inför det. 

Hon sa att det va ett gränsland. Självklart påverkas mitt arbete av det jag har gått igenom. Det kändes verkligen bra efteråt. Kommer bli kallad till en psykolog framöver. När visste hon såklart inte. Min journal ska granskas av en samordnare, som ska bedöma vem jag ska få gå till. Alltså vem som passar bäst för mig. Hon sa även att min chef var orolig för mig. 

Ledig dag...

Känner mig sjukt rastlös.. Har varit ledig idag. Bara varit hemma och plockat. Va en sväng på myrorna förut med sambon, sen va vi och fikade. Vet inte vad som gör mig så rastlös..har inte ro att ligga i soffan och bara titta på tv. Samtidigt slipper jag känna efter hur jag mår, om jag hela tiden håller mig igång. Och dessutom hinner jag inte känna efter och inse att jag egentligen är trött. Känner mig sugen på precis allt... Suck! Skulle ju behöva hålla igen och gå ner några kilon. Pms deluxe eller? Känner mig dessutom uppsvälld. Undrar om jag orkar ta mig till gymmet imorgon? Borde verkligen... 

Sov i alla fall länge imorse. Tror inte jag vågar tala om när jag klev upp, klockan blev visst 11.20. Men samtidigt behövde jag nog sova ut ordentligt oxå. Men trött det är jag ändå om jag känner efter.. 

Zzz... Dax att sova...

Gissa vad jag lyckades med igår kväll (läs tisdag) ... Jo somna i soffan. Hmm...nåt står inte rätt till. Började kolla på Jonas Gardell och mitt enda liv. Kollade max i 30 minuter. Blev väckt vid 23. Sen va det bara att gå och lägga sig igen. Så sov väl 1,5 h i soffan. 

Jobbat 7-16 idag (läs onsdag) Fortfarande trött.  Har inte somnat i soffan än. Har mått illa till och från idag, kan ju bero på att jag är så sjukt trött eller så är det nåt annat? Kanske pms? 

Nu kallar sängen! Hoppas jag kan somna... 

Fortfarande trött...😴

Trött dag idag med. Höll på att somna i bilen idag. Jag vet det låter inte bra. Men vissa dagar är det så. Självklart va det lite svårt att somna igår kväll. Sen vaknade jag vid 02.30. Suck! Fortfarande trött, vilar lite i soffan. Har diskat sen jag kom hem. 

Sambon är på möte, skönt med lite egen tid oxå. Ska strax sätta fart och göra lite nytta igen. Om jag håller mig vaken? Jobbar 7-16 imorgon med. 

Mamma hade varit på julspel idag i kyrkan och då hade hon tänt ett ljus för Elsa. Det värmer i hjärtat. Men det gör förbannat ont. Saknaden är så stor!! Lilla älskade Elsa ❤️ 

Funderar på om jag ska fråga en arbetskamrat imorgon, om det är så att jag är sur och otrevlig. Om hon har upplevt att jag är sån. Vore ju lite intressant att veta om det snackas om mig eller inte. Fast vill jag verkligen veta det? Jag vet inte. Känner mig inte trygg, vet inte vem som ska skvallra på mig. Men samtidigt försöker jag verkligen tänka mig för vad och hur jag säger saker. Bär ständigt med mig en oro. Oro för vad som kommer hända. Om det blir en bra eller dålig dag. 

Funderade på att sluta med en av mina laster idag. Men när jag läste hur man kan må då, så insåg jag att det inte är en bra idé just nu. Finns risk för att mina känslor av oro och ångest ökar då. Man kunde även få yrsel och huvudvärk. 

När man går/ har gått igenom en kris så sitter känslorna ofta på utsidan. Man har liksom tentaklerna på och känner av stämningen i ett rum. Ibland stämmer ens känsla och ibland inte. Idag fick jag för mig att en arbetskamrat undvek mig. Att hon inte ville se och prata med mig. Kan vara inbillning från mitt håll. Träffade bara personen en snabbis på eftermiddagen. Ska känna av situationen imorgon oxå. 

Det är märkligt att vissa personer aldrig kan fråga hur det är? De är bara intresserade att vädra sina egna problem. Sånt gör mig trött. Men samtidigt kanske man är rädd för att fråga eftersom man aldrig vet hur jag ska reagera. För tänk om jag blir ledsen och gråter. För ibland känns det hemskt att man ska behöva fundera på om man vågar visa hur man egentligen mår. Och med allt som har hänt så har jag lättare att börja gråta, det vet jag. Det gäller bara att trycka på de rätta knapparna och även visa lite empati. 

Trött... Och åter trött...!

Trött dag idag... Jobbade till 16. Sen åkte vi och handlade lite på city gross. Va hemma vid 17:45. Under tiden som sambon fixade mat, så somnade jag i soffan. Sov ca 30 minuter. Gick upp och käkade lite. Sen somnade jag igen och blev väckt efter ca 1,5h. Ligger i sängen och är.....trött!! Usch vet inte hur jag ska orka? Vad är det för fel på mig? Hur kan jag vara så sjukt trött? Finns många orsaker till att det är såhär kan jag tro. Ryggen värker och hela kroppen känns sliten. Har ont i svanken. Nähä dags att sova lite igen, jobbar dag imorgon med! 

Förresten idag är det 8 månader sen Elsa lämnade oss. Lilla hjärtat saknar dig så! 

Ledig helg... Ny vecka...

God morgon! Lämnar en lång ledig helg bakom mig. Har varit ledig i 3 dagar. Skönt! Nu är det åter måndag och en ny arbetsvecka. Är bara ledig på torsdag. 

Igår kväll när jag skulle somna mådde jag lite illa, vilket jag även gör nu. Tror inte att jag är magsjuk, för då borde jag ju ha spytt vid det här laget. Kroppen försöker väl säga ifrån eller så är det nåt annat. 

Igår va jag och fikade med en vän som jag inte träffat på länge. Trevligt! 

Annars har vi mest varit hemma. Va iväg och handlade lite i lördags. 

Känner en oro och ett obehag i magen. Kanske är det bara inbillning och beror på alla tankar och känslor inom mig. Jag vet inte. 

Ska verkligen tänka mig för vad jag säger idag, det måste jag alltid tänka på. Även om inte allt är mitt fel. Men just nu är det jag som är syndabock. Jag vet att jag har gjort fel. Men ändå. Motivationen är sisådär. Men det får gå. Jag är trött och sliten. 

Känner mig tankspridd och glömmer saker. Jag vet inte varför det är så. 

Kroppen och knoppen mår inte så bra i allt som sker. Ibland kanske jag tänker för mycket. 

Har klåda och får utslag på kroppen. Kan ju vara en sorg/ krisreaktion. Jag ver inte. Kroppen är ju ofta smart vad det gäller sånt. 

Nej nu är det snart dags att åka till jobbet. Håller tummarna för att det blir en bra dag. Det måste det bli, trots att orken är som bortblåst.