Fortfarande trött...😴

Trött dag idag med. Höll på att somna i bilen idag. Jag vet det låter inte bra. Men vissa dagar är det så. Självklart va det lite svårt att somna igår kväll. Sen vaknade jag vid 02.30. Suck! Fortfarande trött, vilar lite i soffan. Har diskat sen jag kom hem. 

Sambon är på möte, skönt med lite egen tid oxå. Ska strax sätta fart och göra lite nytta igen. Om jag håller mig vaken? Jobbar 7-16 imorgon med. 

Mamma hade varit på julspel idag i kyrkan och då hade hon tänt ett ljus för Elsa. Det värmer i hjärtat. Men det gör förbannat ont. Saknaden är så stor!! Lilla älskade Elsa ❤️ 

Funderar på om jag ska fråga en arbetskamrat imorgon, om det är så att jag är sur och otrevlig. Om hon har upplevt att jag är sån. Vore ju lite intressant att veta om det snackas om mig eller inte. Fast vill jag verkligen veta det? Jag vet inte. Känner mig inte trygg, vet inte vem som ska skvallra på mig. Men samtidigt försöker jag verkligen tänka mig för vad och hur jag säger saker. Bär ständigt med mig en oro. Oro för vad som kommer hända. Om det blir en bra eller dålig dag. 

Funderade på att sluta med en av mina laster idag. Men när jag läste hur man kan må då, så insåg jag att det inte är en bra idé just nu. Finns risk för att mina känslor av oro och ångest ökar då. Man kunde även få yrsel och huvudvärk. 

När man går/ har gått igenom en kris så sitter känslorna ofta på utsidan. Man har liksom tentaklerna på och känner av stämningen i ett rum. Ibland stämmer ens känsla och ibland inte. Idag fick jag för mig att en arbetskamrat undvek mig. Att hon inte ville se och prata med mig. Kan vara inbillning från mitt håll. Träffade bara personen en snabbis på eftermiddagen. Ska känna av situationen imorgon oxå. 

Det är märkligt att vissa personer aldrig kan fråga hur det är? De är bara intresserade att vädra sina egna problem. Sånt gör mig trött. Men samtidigt kanske man är rädd för att fråga eftersom man aldrig vet hur jag ska reagera. För tänk om jag blir ledsen och gråter. För ibland känns det hemskt att man ska behöva fundera på om man vågar visa hur man egentligen mår. Och med allt som har hänt så har jag lättare att börja gråta, det vet jag. Det gäller bara att trycka på de rätta knapparna och även visa lite empati.