måndag 19 januari 2015

Förkyld och massa tankar....

I fredags eftermiddag började jag känna mig lite risig. Kändes som om jag hade feber. Sen i lördags morse vaknade jag med ont i halsen och täppt. Började då dagen med en stor kopp te med honung i. Känner mig något bättre nu, men är fortfarande hes. Hoppas att den här förkylningen går över fort. Orken är som vanligt bortblåst. Och jag är trött på att alltid vara trött. Känns inte så konstigt att jag blev förkyld, då mina föräldrar och min sambo varit det de senaste veckorna. Det är även många på jobbet som varit sjuka. Problemet är att jag ofta har svårt att ta det lugnt när jag inte känner mig bra. Blir så sjukt rastlös. 

I lördags va vi på en loppissväng. Det va sjukt mycket folk. Sen blev det en sväng till Ikea, och åt lunch där. Handlade lite annat oxå. 
Igår va vi hos mina föräldrar och åt mat och umgicks. Ibland är det så skönt att inte göra så mycket. 

Har fått höra att bekanta till mina föräldrar har gått runt och pratat om Elsa. Visserligen visste jag att de gjort det tidigare, men inte att det va såhär illa. De har sagt att hon är ett missfall. Det gör mig så arg och ledsen. Hon kan inte vara ett missfall, hon levde i två dagar. Hon levde!! Tårarna rinner. Hur kan man säga så? Jag har fött mitt barn och hon levde i två dagar. Vi döpte henne och vi begravde henne. Hon har en egen grav på kyrkogården. Hon kommer aldrig vara ett missfall...!!!! Jag blir så förbannad på folks okunskap. Hon var en perfekt liten tjej. Men som hade oturen att födas alldeles för tidigt. Kanske är det mitt fel att hon föddes för tidigt, kanske hade jag någon infektion som påverkade. Kanske beror det på en försvagad livmoderhals. Det vet vi inte och kommer aldrig få svar på. Hon skulle lika gärna ha kunnat klara sig. Det finns många barn som klarar sig från den veckan som Elsa är född i. Det gör så ont! Jag blir så förbannad.
Andras olycka måste verkligen vara sjukt roligt att springa runt och sprida rykten om. Och att personen i frågan dessutom kan kalla sig troende, känns som ett slag i magen. Fy vilka människor det finns! Inte konstigt om jag tappar tron på mänskligheten. Jag blir så ledsen och tårarna vill inte sluta rinna. Min lilla Elsa... Mitt älskade barn! 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar