....ännu en ledig dag, träffat en underbar vän...

Träffat en av mina vänner idag. Är så glad över att ha dig i mitt liv. Du finns här för mig i både glädje och sorg. Du orkar lyssna när jag behöver prata. Jag vet att alla inte orkar lyssna... Eller inte ens bryr sig om att fråga. Vi löser de flesta problemen du och jag. 

Illamåendet kom nu ikväll. Jag mår så till och från. Och det finns säkert de av er som läser som tror jag är gravid. Så är det inte. Trots sex på ägglossningsdagen, så blev det ännu en månad av misslyckande. Jag är så förbannad trött på det här. Orkar inte, skiter snart i det. Nu har det gått 6 månader och vi kan söka hjälp på fertilitetsenheten. Just nu vet jag inte om jag orkar det. Många saker som känns tungt nu. Mår ju inte så bra. Det är ingen hemlighet. Orken är som bortblåst. 

Jag har ingen större lust att gå och jobba imorgon kväll. Känner av oron och ångesten. Det är nåt jag alltid bär med mig. Jag hoppas på att jag snart får en tid hos en psykolog. Vet inte hur mycket längre jag orkar må såhär. Det går till en viss gräns, sen blir det bara för mycket. Och dessutom gå till jobbet och försöka vara oberörd av det som händer inom mig. Försöka ignorera taskiga kommentarer och sura miner. Orkar inte engagera mig andras minimala problem. Sen skiter jag i om de anser att jag behandlar dem som luft. Jag har problem med att ständigt vara närvarande här och nu. Ibland blir jag tyst och försvinner iväg. Jag gör det för att orka vidare. Orka gå till jobbet. Jag är inte den samme, kommer aldrig bli. Önskar att det fanns en förståelse i det. 

Ibland funderar jag på om jag gick tillbaka och jobbade för tidigt. Borde nog ha varit hemma längre, men när man inte blir sjukskriven så är det ju inte så enkelt. Däremot är det så sjukt lätt att vara efterklok. Samtidigt va det skönt att jobba för att slippa tänka. Tänka på allt jobbigt. Allt det kommer ifatt mig nu. Och dessutom har jag varit otrevlig på jobbet och sånt straffar sig. Jag vill ju verkligen ingen illa. Men när orken saknas, kanske det blir så. Och det är ju lätt att bemöta andra som man själv blir bemött.