Jag kämpar vidare...!

Modifast dieten fortsätter, idag är det dag 5. Fick ett akut blodsockerfall idag. Kände mig skakig och yr. Turligt nog va jag hemma. Kastade i mig en påse med hallon shake. Sedan kändes det bättre efter en stund. Men det kändes obehagligt. 

Invägningen imorse kändes bra, på fastande mage. Nu va det inte lika upplyftande, ja ja vågen lär väl pendla en del. Nu va jag dessutom påklädd. 

Har varit till gymmet både idag och igår. Så skönt att röra lite på sig. Ser faktiskt lite förändringar på kroppen. Och jag tänker inte ge upp. Måste fixa detta. Känner redan av träningsvärken i benen. 

Pratade med mamma idag och sa att vi går på diet nu. Hon tyckte att det va ju verkligen något vi båda behöver, vilket är sant. Hon sa att det är ju så lätt att äta skräpmat när man inte mår bra och man har mycket omkring sig. Ibland är hon klok min mamma. 

Idag har vi inhandlat urin-stickor för att testa hur vi ligger till i ketosen. Ska bli spännande att testa. Men det va inte så lätt att hitta dessa stickor. Vi va på två olika apotek, innan vi hittade stickorna. Och det va en sådan sak som de har bakom disken. På första Apoteket visste de knappt va vi pratade om. De kunde ju beställa det. På det andra Apoteket undrade de om vi va diabetiker eftersom vi ville testa ketoner i urinen. Testet visar även på glukos i urinen. 

Jag hade ju hoppats på att vara gravid. Som jag ju gör varje månad. Men igår morse kom mensen. Så skönt på nåt vis oxå. Visst finns det en viss besvikelse med i tankarna, men vi får ta nya tag. Dessutom kommer vi ju få hjälp med ivf inom en snar framtid och det känns ju bra. Men man kan ju verkligen undra varför mensen va så sjukt sen? Det va ju 43 dagar sedan förra mensens start. Hmm..det är i alla fall bra med en app som håller ordning på ungefär när det är dags i alla fall. 

Imorgon är det återigen arbetsdag. Jag ska försöka hinna få tid att prata med chefen i veckan. Svårt ibland att hinna med, då vissa dagar är väldigt stressande. Det är ju en ständig jakt på att ha så mycket brukartid som möjligt. Och ibland känns planeringen väldigt tajt. 

Funderar på vad sista målet mat ska bli idag.  Blir nog en varm soppa, med lite extra krydda. Är sjukt sugen på nåt salt. Va och handlade förut och kände verkligen suget efter nåt onyttigt, som tex chips. Men det blev inget sånt. Köpte Loka vatten, citronsaft och lite kryddor. 

Jobbar helg...BMI, modifast mm..,

Dag 3 på modifast. Idag har det jag jobbat 7-16.30. Det har varit svårt att veta när jag ska klämma in att äta. Ska väl helst gå ett visst antal timmar mellan påsarna. Och helst ska de intas vid samma klockslag varje dag oxå. Hm inte lätt. Det kändes tufft idag, och har känt mig sugen på precis allt. 

När jag kom hem från jobbet tog jag en hallonshake. Hade tänkt att jag skulle gå ut på stan idag för att kolla på Pridetåget. Men jag däckade i soffan och sov i ca 2 h. Ja ja. Trötthet va ju oxå något som jag skulle känna. 

Det märks ju att man är en vaneperson. Hos en av mina tanter, så brukar jag ofta provsmaka på några bär i hennes trädgård. Och ja det blev några vinbär som slank ner, inte helt okej. Men men det kunde ha varit värre. Det sägs att dag 3 och 4 ska kunna vara tuffa. Just nu vill jag ge upp... Men jag ska fixa några dagar till i alla fall. Nu vore det sjukt gott med en pizza! Så ikväll blev ett potatis och purjo soppa, med lite extra krydda. 

Sjukt knepig i magen, den är inte alls överens om att mitt matintag är bra. Är sjukt lös i magen. 

Och kroniskt kissnödig på grund av allt vatten. 

Igår på väg till bussen, mötte jag en person som betytt mycket för mig tidigare. Hon har varit en samtalskontakt som gett mig otroligt mycket stöttning. Saknar henne på nåt vis. Nu har jag dessutom hejat på henne 2 gånger inom loppet av några veckor. Kanske betyder det nåt? Innan det har jag knappt sett henne alls, trots att vi bor i samma stad. 

Diskuterat med arbetskamraterna idag angående BMI och viktminskning. De sa att det är många som är överviktiga om man räknar BMI, jo tack det vet jag. Senast jag hade ett normalt BMI, då va jag sjuk. 

Men om man inte kan bli gravid på egen hand, då blir man på nåt vis livegen. Man har inte så mycket själv att säga till om. Nu känns det som om jag måste gå ner för att få någon hjälp. Många tankar om mat, vikt, äta mm nu. Många gamla tankar och känslor som återkommer. 

Besök på sjukhuset x 2...

Imorse va jag på sjukhuset för lite mer provtagning. Fastande va jag tvungen att vara oxå. Ja det gick ju bra. Promenerade till och från sjukhuset.

Alltså vissa borde nog sluta jobba i vården. Va värsta surtanten som stack mig idag. Sa knappt hej när jag kom in och så. Blir så trött på såna. 

Igår va jag ju på sjukhuset. Jag har ju tidigare sagt att jag ska vara med i en studie. Denna studien handlar om att man ska gå ner x antal kilo i vikt innan man gör ivf. Så nu ska jag bara äta modifast pulver i 12 veckor. 4 påsar om dagen, som helst ska intas vid samma klockslag varje dag. Vilket jag sa att det kan bli svårt, med tanke på mitt arbete med oregelbundna arbetstider. Lär väl hinna tröttna på det. Idag är det dag 2. Känns rätt så okej än så länge. Visst har ju huvudvärk och känner mig hungrig. Ska även dricka minst 2,5 l vatten. Får även dricka kaffe, the, mineralvatten. Igår när jag kom från träffen med sjuksköterskan och dietisten kände jag att jag skiter i det här och går direkt på ivf-behandling. Känner mig så frustrerad över att jag inte fixar att gå ner i vikt på egen hand. Känner mig på nåt vis misslyckad. Att jag inte fixar en så enkel sak. Under de här 12 veckorna så får jag inte heller träna fullt ut, eftersom man då bryter ner musklerna. Suck! Därför känns tränings motivationen som bortblåst. Men igår va vi iväg till gymmet jag och sambon. Samtidigt är det bra om jag rör på mig dagligen, som tex promenader. Men visst får jag gå till gymmet, men inte lägga på mer vikt på mina övningar. 

Förresten sjukt många roliga biverkningar som man kan få av denna diet oxå, dvs vlcd. Huvudvärk, yrsel, illamående, diarré, förstoppning, torr hud, frusen, håravfall, menstruationsrubbningar, mm. Självklart kan man få humörsvängningar också, jippi!! 

Apropå mensen, så är den fortfarande som bortblåst. Hm, känns väl inte så jätte bra. Kanske får kontakta ferten på måndag om den fortsätter att utebli. Fertilitetsenheten kallas tydligen för ferten av vissa, va ett nytt ord som jag lärde mig av sjuksköterskan jag träffade igår. Mina bröst ömmar fortfarande, men gårdagens test va ju negativt. Jag fattar just nu inte vad min kropp håller på med. 

Dag 2 på modifast. Nu blev det en kaffesmak till lunch. Denna passade jag på att värma och även ha i lite Nescafé pulver. 

Faktiskt helt okej, än så länge. Kommer vara vissa smaker som man tröttnar på. Men kaffe tycker jag ju annars om. Men idag kände jag mig hungrig mellan frukost och lunch. 

Håller tummarna för att jag ska orka igenom alla dessa 12 veckor, dvs 84 dagar. Men samtidigt kanske vi inte orkar psykiskt, utan barnlängtan tar över. Ja ja...vi får se hur det går! 

Skengravid???

Jag hade verkligen bestämt mig att den här gången skulle jag vara gravid. Det tror min kropp också eftersom jag får en massa konstiga symptom. Men på testet är det fortfarande minus. Suck! Jag vet egentligen inte varför jag plågar mig med att testa överhuvudtaget. Men ändå måste jag. Hoppas väl på att slippa kommande ivf och viktminskningsprogram, men inte. Därför kändes det där minuset återigen som ett slag i ansiktet. 

Jag har fortfarande inte fått nån mens, brösten ömmar, har huvudvärk mm. Men jag kanske har lyckats bli skengravid? 

Snart kommer väl mensen som ett brev på posten, det brukar den göra när jag har testat. Funderar på hur länge man ska vänta innan man kontaktar sjukvården om mensen fortsätter utebli? 

Vet ju att äggblåsorna såg bra ut för ca 2 veckor sedan. Då var det alldeles för tidigt för att kunna se en graviditet. Så klart håller ju tummarna för att jag ska vara gravid, men samtidigt vågar jag inte hoppas. 

Kan ju vara oron inför allt som händer nu som gör att mensen är frånvarande.

Idag blir det ett besök på sjukhuset. Känner mig lite nervös som alltid. Men hoppas på att det ska gå bra. Blir samtal med sjuksköterska och dietist. Uppdatering om det kommer senare. 

Vad har hänt sen sist...?!

Den lediga helgen som va gick såklart jätte snabbt. På lördagen roade vi oss med en auktion. Och såklart va det en del saker som följde med hem. Fyndade två nya sängbord i ljus teak för 50kr. Va på en annan auktion i sommar och då såldes två liknande för ca 800kr. Köpte några ljuslyktor oxå, men det är ingen bristvara här hemma. Blev såklart lite annat smått och gott som följde med hem oxå. Tycker det är så sjukt skoj att åka på auktion och loppis. Dessutom är det ju extra kul att köra på retroinredning eftersom lägenheten är från 40-talet. 

Igår va jag till frissan och färgade och klippte håret. Skönt att få lite ordning på det igen. 

Har tjuvstartat lite med modifast pulvret. Har fått smakprov så det är bäst att sköta sig. Den som hittills inte va så god, va vaniljpuddingen. Ja ja är väl bara att vänja sig. Tänkte att det kan vara bra att börja vänja kroppen lite oxå. 

Men idag blev det onyttigheter. Efter jobbet åkte jag och sambon till Mariebergs köpcentrum. Vi åt Kina mat. Sen åkte han iväg och jobbade natt. Blir ännu en ensam natt här hemma.

Inatt sov jag rätt dåligt. Först somnade jag i soffan. Vaknade vid 0.30 och sen när klockan va 01.10 gick jag och lade mig i sängen. Vaknade 03.45 och 05.00, så ni kan ju gissa att jag va trött imorse. Men upp kom jag och iväg med bussen. Självklart har jag känt mig trött under dagen. Men men.. Är fortfarande vaken, och har inte tagit någon tupplur. 

Har haft huvudvärk till och från idag. Inte så konstigt med tanke att det har varit sjukt kvavt idag. Blev lite bättre när regnet kom nu ikväll. Sen gör ju tröttheten sitt oxå. 

Dessutom är det så sjukt stressigt på jobbet nu. Det finns så mycket man borde göra, men som man inte hinner med. Frustrerad är bars förnamnet. Men huvudsaken är att jag gör ett bra jobb och inte visar för kunderna att jag är stressad. 

Har fortfarande inte hunnit med att prata med min chef. 

Fortfarande ingen mens. Visst känner jag mig orolig över det. Samtidigt vet jag ju att oro kan göra att den hoppar över. Hoppas ju på att det ska bero på att jag är gravid. Känner jag efter så har jag massor med symtom. Mensen är nu 8-10 dagar sen, beror på vilken av apparna man ska tro på. Har inte vågat testa denna vecka. Testade 2 gånger förra veckan, i måndags och fredags. Ska testa i slutet av veckan om mensen inte kommer innan. Vore ju så sjukt typiskt om vi skulle ha lyckats själva igen. Men vill inte ropa hej innan jag vet. 

I söndags tog vi oss iväg till Nora och åt lite glass. Sen åkte vi till Ramsjön. Tog massa fina bilder på solnedgången. Vi tog även ett kvällsdopp. Så härligt! 

Nu börjar jag känna mig lite trött.. Borde snart gå och sova! 

Det går framåt... 1 år sedan Elsa va beräknad!

Idag är den dagen som Elsa va beräknad att födas fast för 1 år sedan. Så fort men ändå så sakta detta år har gått. Så mycket som har hänt, men ändå så lite. Saknar dig älskade lilla Elsa. Du som inte fick leva. 

Borde ha varit med lite blommor till din grav idag, men orken har inte funnits. Och det väcker så otroligt mycket känslor och tankar. Tänk om du ändå hade fått stanna kvar i den här världen... Älskade Elsa! 

Fortfarande ingen mens och dagens graviditetstest visade minus. Vet inte varför mensen är sen. Kanske beror det på all stress inför allt det nya som kommer framöver. 

Hämtade idag ut mina provpåsar med modifast pulver och puddingar. Det är det som jag kommer leva på de närmaste 12 veckorna. Men först blir det ett besök på sjukhuset med en sjuksköterska och en dietist. Hade ju från början fått en tid om ca 3 veckor. Vilket kändes alldeles för långt iväg. Men fick efter lite påtryckningar en tid redan nästa vecka. Bara för att barnmorskan från fertilitetsenheten ringde och sa att ett av mina blodprov behövdes tas om. Då passade jag på att ta upp det med henne. Och en timme senare ringde de upp och sa att de hade en tid åt mig nästa vecka. Känns bra att starta upp det så snart som möjligt. Kommer säkerligen bli tuffa veckor framöver, men det ska jag nog fixa. Känns i alla fall skönt att allt är på gång. Får väl ta nån dag och i alla fall unna mig lite godis, innan dieten startar. 

Idag har jag varit och lunchat med en kompis på stan. Blev en god sallad från gröna grodan. Så kände mig ändå rätt så nyttig. 

Nu väntar en ledig helg med sambon. Imorgon blir det nog en tur på en auktion och loppis, för att eventuellt kunna hitta något fynd. Förra året kom vi hem med stolar till köket. Men man vet ju aldrig vad man hittar. Det ska i alla fall bli kul! 

Tisdag...och telefonsamtal...

Telefonsamtal hit och telefonsamtal dit. Suck! Förändrade planer inför framtiden. Men men, får skylla mig själv som ställer upp i studien. Det tar på krafterna inför allt som ska fixas. Jag blir så trött eftersom inget tycks vara enkelt. Frustrerad är bara förnamnet. Imorgon tänkte jag roa mig med ännu mer samtal. Både telefonsamtal och ett avslutande samtal hos Sankt Lukas. 

Sov sjukt dåligt inatt, så va inte särskilt pigg när klockan ringde. Va en halv snurrig dag på jobbet. Efter jobbet blev det en liten tupplur i soffan. Sen drog jag och sambon iväg till gymmet. Sjukt segt va det och jag kände mig trött. Nu har jag åter landat i soffan, och är nöjd med att jag tog mig iväg. Och jag känner mig till och med pigg! Visst det finns ju något som verkligen motiverar mig nu. Måste ju gå ner i vikt! Känns som om jag har ett tvång att träna och äta nyttigt. Det går väl sådär. 

Trött som sjutton,tror att jag går och lägger mig snart! 

Besök på sjukhuset...

Jag vet att det är många som håller tummarna för oss. Dagens besök på sjukhuset resulterade i ca 8 rör blod, urinprov, blodtryckskontroll, längd, vikt mm. Och graviditets testet var självklart negativt. Inget tycks visst gå som vi vill. Men jag blev i alla fall antagen till studien. Så har fyllt i diverse formulär. Så nu väntar några tuffa veckor för mig framöver. Närmare bestämt 12-15 veckor. Men även det ska jag väl fixa. Något positivt är att jag hade i alla fall gått ner i vikt sen förra veckan. 

Nu väntar jag på att de ska höra av sig så jag kan starta! Motivationen är just nu på topp! 

Ikväll har jag jobbat. Första passet efter 4 veckors semester. 

Ny vecka och nya utmaningar..

Imorgon (måndag) blir det ett till besök för mig på sjukhuset. Jag ska vara fastande vid besöket. De sa inget om från vilket klockslag, så jag utgår från att det är från midnatt. Jag ska ta med urinprov, och det ska tas en del blodprover. Formulär ska fyllas i och sen ska det lottas om jag ska vilken grupp jag ska vara med i, angående studien. Nu är jag helt inställd på att deltaga, och håller tummarna för att det blir i rätt grupp. 

Fortfarande igen mens i sikte. Men det kommer säkert snart! Om vi inte lyckats pricka in sex på ägglossning, dvs att jag skulle vara gravid. Graviditetstest tas på sjukhuset imorgon. Vi får se vad det visar. Vore ju verkligen typiskt om vi skulle ha lyckats bli gravida, när vi ska få hjälp på fertilitetsenheten. Troligtvis är mensen bara lite sen. Inga ömma bröst, ingen pms än. Men känner mig flottig i håret och har mer finnar. Ja ja...bara att avvakta som vanligt! 

Va och tränade på gymmet idag. Så skönt att komma iväg. Man känner sig duktig när det är avklarat. 

Veckan hittills..många tankar...

Det känns verkligen som höst nu om kvällarna. Semestern börjar nu ta slut. På måndag kväll börjar allvaret igen. Jag behöver prata med min chef. Informera om vad som händer och verkligen se till att hon håller på sin tystnadsplikt. Jag vill verkligen inte att hon säger nåt, absolut inte till vår driftledare. 

Jag har inte orkat blogga på några dagar. Läkarbesöket i tisdags skapade en massa tankar och funderingar. Mer svar kommer jag troligtvis att få på måndag. Får se vad det blir helt enkelt. 

Suck. Känner mig mer påverkad av vad folk säger just nu. Blir liksom berörd och ledsen av det de säger. Va någon som kommenterade att jag var så bred om rumpan. Jag vet att jag borde väl ha gått ner mina graviditetskilon nu. Borde.. Hatar ibland det ordet. Bara att ta tag i maten och träningen. Vissa dagar går det bättre och andra dagar sämre. 

Idag (lördag) har vi varit upp på stan. Örebro fyller ju 750 år. Sprang på en god vän M och hennes familj. Trevligt! 

Vi passade även på att geocacha lite. Sen kollade vi på när Magnus Uggla spelade vid slottet! Blev över 21 000 steg på stegräknaren. Tummen upp! 

Saknar Elsa så sjukt mycket. Saknade värker i mitt bröst! Älskade barn. 

Ont i magen idag. Visst ligger en del oro i magen. Men nu tror jag det är dags för mens igen. Och ännu en misslyckad månad... Men som sagt vet ju inte än. Men jag vågar nog inte hoppas på att jag är gravid...

Tankar inför framtiden...

Sista semesterveckan är påbörjad. Ännu har inte jobb ångesten infunnit sig, vilket är skönt. Visst kan det bli skönt att komma tillbaka till rutiner och vardag igen. Idag har vi bara haft en slapp dag hemma. Sov länge imorse. Packat upp det vi har inhandlat från roadtrippen. 

Vet att det kommer bli en händelserik höst. Många utmaningar som vi står inför. Håller tummarna för att allt ska gå bra! Det kommer krävas mycket styrka av oss och jag hoppas att vi orkar med det. Ibland känns det som om vi klarar allt, vissa dagar klarar jag ingenting. Men tillsammans är vi starka. Vi har förlorat vårt älskade barn och det är verkligen en tuff resa. Den sorgen kommer vi alltid att bära med oss. Den sorgen som väldigt få kan förstå. 

Imorgon tar vi ett nytt steg på den nya stigen. Det känns tufft. Och just nu har jag en orosklump i magen. Jag känner mig nervös inför morgondagen. Men hoppas på att allt går bra. Försöker samla ihop alla tankar och funderingar. 

Idag har sambon klagat på att jag tycker att det är mycket som luktar illa. Han undrar om jag är gravid. Vilket jag inte vågar hoppas på. Har inga test hemma heller. Så får leva i ovissheten. Troligtvis kommer mensen snart som ett brev på posten. För när jag börjar hoppas och tro att jag kanske kan vara gravid, så brukar den komma. PMS och tidiga graviditets symptom är ju ofta väldigt lika. Och med en oregelbunden mens, så är det ju svårt att veta exakt när ägglossningen inträffar. Ja som vanligt handlar många mina tankar om att bli gravid. Den längtan är så stor inom mig. Ni andra som oxå kämpar känner nog igen er. 

Nu är det dags att gå och sova. Det blir en tidig dag imorgon. Och ni håller väl tummarna för att allt går bra?! 

Längtan och ivf...!

Läser just nu; Längtan bor i mina steg av Klara Zimmergren. Den handlar om längtan efter ett barn, och även om ivf. En helt underbar bok, som beskriver det så bra!

Så många liknande tankar och känslor. Och varje månad denna besvikelse. Man tror och hoppas men då kommer mensen som ett brev på posten. 

Jag är rädd för kommande ivf. Rädd för att behöva gå igenom misslyckade försök. Det finns en oro över att de ska ha hittat nåt fel på oss. Sprutor och sånt, känns inte oroande. Vet absolut inte vilken metod det blir. Är dessutom inte än så insatt på de olika heller. Och visst jag längtar efter att vara gravid, samtidigt som det kommer vara en graviditet fylld av oro. Jag har blivit lovad att det ska bli extra kontroller vid nästa graviditet. Jag vill ha ett till barn, så enkelt är det. Fast enkelt tycks det ju inte vara för oss. Många motgångar har det verkligen varit. Tidigare ett sent missfall i vecka 12. Sen kom lilla Elsa i vecka 24+1. Hon fick ju inte leva, och jag blev tvungen att begrava mitt barn. Mitt efterlängtade lilla barn. Det gör ont. Men samtidigt är jag glad att vi har blivit erbjudna att göra en ivf inom landstinget. Men visst kommer det återigen att väcka många tankar och känslor. 

Det har blivit dåligt med träning under semestern. Vill ju inte komma till fertilitetsenheten och få höra att man inte får hjälp på grund av övervikt. 

Saknaden gnager. Saknaden efter Elsa. Min dotter som inte fick leva. Varför var hon tvungen att dö? Varför? Jag fattar inte. Klart jag funderar på om jag har gjort något fel..

Självklart är jag livrädd inför att förlora ännu ett barn. Men min starka längtan efter barn, gör att jag vågar. Vågar hoppas på att få ett barn som får leva. Men hjärtat värker, livet är så orättvist! Älskade Elsa, saknar och älskar dig så❤️

Mys i Halmstad..!

Imorse bestämde vi oss för en dag till i Halmstad. Så vi kollade med campingen och bokade en natt till. Skönt att slippa packa ihop ett blött tält oxå, efter nattens regnande. Sist vi va i Halmstad va det bara på genomresa, vi tog då bara några geocacher.

Jag lyxade med en dusch imorse. Min moster hade problem med varmvattnet, så ville inte låna duschen där. 

Först åkte vi till ställe i närheten, som campingen tipsade om. Där passade jag på att äta lite italiensk glass. Sambon tog chokladtårta. När vi va på väg därifrån mötte vi en kändis, nämligen Anders Bagge, med hunden. Sjukt kul! 

Häromdagen såg vi Love Antell! 

Så idag har vi gått runt lite inne i Halmstad. Shoppat lite, måste rensa ut i garderoben när jag kommer hem. Käkat pizza. 

Sen åkte vi ner och promenerade på stranden i Tylösand. Vi gick längs strandkanten och plockade med en massa snäckor hem. Solen sken och det var helt underbart. Badkläderna hade vi glömt i bilen, ja ja, får ta det imorgon. Det är så skönt och härligt med semester. Så skönt att bara ta det lugnt och slippa gå upp tidigt på morgonen.

Saknaden av Elsa kommer över mig till och från. Den saknade kommer jag nog alltid bära med mig. Det är så mycket saker jag skulle vilja visa henne. Och nästan var vi än är så ser jag gravida kvinnor. Det gör ont och den stora saknaden gör sig återigen påmind. Älskade barn..varför? 

Jag längtar till att också vara gravid. Suck! Men blir så trött på omgivningen ibland, va en tant på en camping, som ville gratulera till att jag var gravid. Jag vet att jag fortfarande är lite rund, men det kändes som ett slag i magen. Då har man lust att verkligen berätta hela historien, men jag orkade inte.. Jag bara sa att det är jag inte. 

Lite uppdatering om vår roadtrip!

Semester har vi fortfarande och inte än har vi hittat hem. Vi har besökt Västervik, Oskarshamn, Kalmar, Öland, Karlskrona, Karlshamn...mm. Nu känner vi oss färdiga med ostkusten. Vädret har varit rätt så bra faktiskt. Mest sol och blåst. Det hat regnat lite eller mycket då vi suttit i bilen eller under någon natt. Har bara badat fötterna i havet än så länge. 

Så kom vi in i Skåne i lördags. Skåne som jag alltid tyckt om, dels för att jag har mycket släkt här. Men samtidigt hugger det i hjärtat. Det var här som Elsa levde. Först i min mage och sen i två dagar. Åh det gör så ont! Jag har inte besökt Skåne sedan i maj förra året (2014). Jag tror att jag har försökt undvika det. Jag vill minnas men ändå inte. Åkte i utkanten av Lund, nära sjukhuset. Det kändes konstigt, även vägen hem till min moster. Den vägen till och från Lund, som tar ca 10 minuter att köra. Den väg som jag åkte med värkar, ovetande om vad som skulle komma att ske. Älskade lilla barn, älskade Elsa! Det värker i mitt bröst!

Jag kan just nu inte sova.. Alla tankar far runt. Tänk om... Tankar tänks som inte får tänkas. Livet gör så ont! 

Detta skrev jag i lördags kväll...

Och då var det återigen den 3:dje. Datumet som Elsa föddes på. 15 månader skulle hon vara idag... Så lång men ändå så kort tid! Igår åkte vi en sväng till emporia utanför Malmö och shoppade lite. Sen blev det ett kvällsdopp och mys vid en vacker solnedgång. Försöker ladda batterierna för att orka med allt som ska hända framöver. 

Idag den 4/8 har vi turat mellan Helsingborg och Helsingör. Passat på att shoppa lite. Ätit gott och bara myst. Härligt att kunna göra så. Nu ligger jag vi i tältet på en camping i Halmstad och lyssnar på regnet och åskan utanför.