Längtan och ivf...!

Läser just nu; Längtan bor i mina steg av Klara Zimmergren. Den handlar om längtan efter ett barn, och även om ivf. En helt underbar bok, som beskriver det så bra!

Så många liknande tankar och känslor. Och varje månad denna besvikelse. Man tror och hoppas men då kommer mensen som ett brev på posten. 

Jag är rädd för kommande ivf. Rädd för att behöva gå igenom misslyckade försök. Det finns en oro över att de ska ha hittat nåt fel på oss. Sprutor och sånt, känns inte oroande. Vet absolut inte vilken metod det blir. Är dessutom inte än så insatt på de olika heller. Och visst jag längtar efter att vara gravid, samtidigt som det kommer vara en graviditet fylld av oro. Jag har blivit lovad att det ska bli extra kontroller vid nästa graviditet. Jag vill ha ett till barn, så enkelt är det. Fast enkelt tycks det ju inte vara för oss. Många motgångar har det verkligen varit. Tidigare ett sent missfall i vecka 12. Sen kom lilla Elsa i vecka 24+1. Hon fick ju inte leva, och jag blev tvungen att begrava mitt barn. Mitt efterlängtade lilla barn. Det gör ont. Men samtidigt är jag glad att vi har blivit erbjudna att göra en ivf inom landstinget. Men visst kommer det återigen att väcka många tankar och känslor. 

Det har blivit dåligt med träning under semestern. Vill ju inte komma till fertilitetsenheten och få höra att man inte får hjälp på grund av övervikt. 

Saknaden gnager. Saknaden efter Elsa. Min dotter som inte fick leva. Varför var hon tvungen att dö? Varför? Jag fattar inte. Klart jag funderar på om jag har gjort något fel..

Självklart är jag livrädd inför att förlora ännu ett barn. Men min starka längtan efter barn, gör att jag vågar. Vågar hoppas på att få ett barn som får leva. Men hjärtat värker, livet är så orättvist! Älskade Elsa, saknar och älskar dig så❤️