Shopping och julångest...

Va ute på stan igår för att köpa julklappar. Kom hem med bara kläder till mig. Hmm....

Idag funderade jag över detta och inser att det är mitt sätt att försöka må bra. När jag mår dåligt väljer jag ofta att shoppa för att döva smärtan. Behöver verkligen inte mer kläder. Men det har alltid varit så. När jag inte vet vad jag ska göra med all frustration. Jag är förbannad på livet, på mig, på allt. Va länge sen jag va ute och shoppade och orken har inte funnits. Som sagt så mår jag inte så bra nu. Varje gång jag funderar på att ta mig iväg till gymmet, så blir jag snorig och förkyld igen. Jag orkar inte. Men jag måste på nåt vis ta tag i mig själv. Gå ner de där kilona. Börja träna och äta nyttigt. Jag vet. Men när orken tryter och jag inte vet varken ut eller in. Var ska jag hitta motivationen, orken och lusten? 

 

Julen närmar sig och även ångesten över den. Vill bara att den ska vara över. Funderar på att jobba några extra pass för att slippa känna efter. Jag saknar min Elsa så otroligt mycket. Hon skulle ju vara här och fira sin första jul. Vår lilla Elsa. Istället får jag göra fint vid graven och tända ljus. Det gör så ont. Tårarna rinner. Kan stundtals inte fatta hur orättvis världen är. Vet inte vad det ska komma för gott ur det här. Motivationen saknas till att plocka fram ljusstakar, stjärnor mm. Jag orkar inte. Vet egentligen inte heller om jag egentligen orkar jobba både jul och nyår. Förra året hade jag precis plussat dagarna innan jul. Och även det gör att det känns tungt. 

Vet att jag borde hitta någon att prata med. Visst vi pratar jag och min sambo. Det enda vården som vi blev erbjuden va en kontakt med en kurator. Och vad kunde hon göra? Inte mycket. Jag är trasig, känns som om jag aldrig kommer bli hel igen. 

Lördagsmorgon...

Idag blev jag väckt av min kära sambo. Han puttade på mig och sa att klockan visar tvåsiffrigt. Jag kollade och då va klockan 10.50. Därefter vänder min sambo på sig och somnar om. Och jag ligger klarvaken och inser att jag är kissnödig. Så det är bara för mig att kliva upp...suck! Sånt händer ofta när vi har lediga dagar/ helger ihop. 

Vi pratade igår om att åka på loppis sväng idag. Vi får se hur det blir.. Men tanke på att någon fortfarande sover/ ligger i sängen. 

Idag är det åter en dag med gråväder, men just nu inget regn. Så trött på detta väder, vill ha lite sol. 

Mina händer och fingrar domnar mer igen främst på natten, trots skenorna. Jag är ofta fumlig och tappar saker. Det börjar bli lite tröttsamt. Så det är snart dags att ställa sig i kö för operation av karpaltunneln. Vänster hand är värst. 

Känner mig återigen mer täppt i näsan och i halsen. Hur länge ska det va såhär? Blir så trött. Vill ju komma igång med träningen snart igen. 

Det är lördag och då får man äta lite onyttigt. Blir ett glas fanta och en chokladboll. Måste trösta mig lite. 

Tog ett graviditetstest för att se om det va därför jag är så trött. Självklart negativt. Ville bara veta. Då kan jag ta ett glas vin till kvällen med gott samvete. Borde va dags för ägglossning nu snart. Har glömt att testa i veckan. Blev utslag, men kanske inte fullt. Tycker de är lite svåra att tolka ibland. Och eftersom det är första testet i vecka, så vet jag inte om det blir svagare eller starkare. Men men. Någon gång ska vi väl lyckas bli gravida framöver. 

Trött....

Igår somnade jag och sov ca 1 timme innan jag åkte till jobbet på eftermiddagen. Tog med en kopp kaffe i bilen, insåg att jag hade glömt att dricka det. 

Vet inte om det va därför jag va trött. 

Det är fredag kväll och som vanligt är jag trött. Trots att jag bara har jobbat två dagar denna vecka. Orken är som bortblåst. Börjar fundera på om det är nåt fel på mig? 

Vad kan det vara?

Imorse hade jag en extrem klåda på mina bröstvårtor, va tvungen att smörja in dem. Så trött på att det ska va såhär. Är säkert skengravid, vore så typiskt. 

Ligger nu i sängen och försöker hålla mig vaken.. Dröjer inte länge innan jag sommar. 

God natt världen...!!❤️

Trött och besök på vårdcentralen...

Igår va jag på vårdcentralen och spolade örat. Det va en vaxpropp och då såg de något vitt inne i hörselgången. Idag va jag åter på vårdcentralen, för läkarbesök. Och hon plockade ut en bit tops i örat. Ja vad ska man säga, man ska ju inte använda tops. Men vad ska man göra när det kliar så otroligt mycket. Hade även lite eksem i örat. Så har fått droppar utskrivna. Trumhinnan såg bra ut, va bara påverkad av denna envisa förkylning. 

Åh vad jag längtar efter att vara gravid. Jag vill va det nu! Nu på en gång. Varför ska det vara så svårt att bli det?? Jag vill ha ett syskon till Elsa nu. Det gör ont. Alla andra tycks bli gravida bara av att skaka kalsongerna. Jag vet att det inte är så. Men det är många av mina vänner och bekanta som ska ha eller har precis fått barn. Blir så trött på de som bara gnäller på sina barn. Jag skulle göra vad som helst för att ha min Elsa här. Oavsett om det skulle innebära vaknätter, spyor, mm. Jag saknar henne så det gör ont inom mig. Kan inte förstå varför jag ska behöva gå igenom det här. Fattar inte. Orkar inte. 

Kanske behöver jag gå ner några kilon för att bli gravid, det vet jag. Väger väl nu lite mer än när jag blev gravid för snart ett år sen. Men det känns som om det är något annat fel oxå. Eller vi har ju lyckats bli gravida två gånger tidigare så det borde väl gå nu med. Känner mig frustrerad över att jag inte blir gravid. Försöker att inte stressa upp mig över det. Men det påverkar mer än man kan tro. Jag måste ta tag i mig själv och gå ner i vikt. Måste det bara denna förkylning vill ge sig... I fyra veckor har jag varit förkyld till och från. Jag vet det har sina orsaker. Kanske ska ta tag i det först och främst? 

Beror på motivationen också. Men jag måste göra något. 

Passade sen på att luncha med Holger på stan. Nu har jag precis kommit hem. Är så sjukt trött! Tror nog att jag måste sova en stund innan det är dags att åka till jobbet. Börjar kl.15 idag. Fattar inte att jag är så trött mest hela tiden. Igår kväll somnade jag vid tv:n nån gång efter att han kom från jobbet/skolan. Kan ju delvis bero på den här infektionen som kroppen bär på. Annars vet jag inte varför?! 

Va förbi och tände ljus på Elsas grav också. 

Fortfarande förkyld...suck...

Pratade återigen med vårdcentralen. Är fortfarande inte bra. Är förkyld, har ont i huvudet och nacken. Har fortfarande lock för ena örat. Det är liksom inte kul längre. Är väl sällan det är kul att va sjuk. Är 3:je veckan nu utan full hörsel på ena örat. Jag orkar inte längre. Det fanns inga läkartider varken idag eller imorgon, men jag ska få komma till en sjuksköterska imorgon som ska kolla på örat. Orken är dålig. Jag är trött. Blev att ringa till jobbet och sjukskriva sig idag och imorgon. Hatar verkligen att vara sjuk! 

Igår va det världsprematurdagen. Saknaden av Elsa va mer påtaglig. Jag såg bilder på andra barn som klarat sig från den vecka Elsa föddes i. Det gör ont. Varför fick inte Elsa leva? Varför? 

I söndags kom vi hem från Norrland. Stannade till i Sundsvall och handlade lite på Riotlab. Så sjukt snygga kläder har de. Det är en kompis till Holger som har öppnat butiken nu, har funnits på webben sedan 2004. Kolla gärna in på www.riotlab.se 

Ja det blev lite smygreklam. 

Nej nu ska jag försöka ta mig upp ur soffan. Kanske plocka i ordning lite. Det tar på krafterna att vara sjuk, men samtidigt blir jag så sjukt rastlös. Ja ja man ska ta det lugnt när man är sjuk. 

Lite semester hos svärmor, och massa tankar...

Det har gått ett par dagar sen jag skrev nåt. Orken har inte funnits. Är förkyld, så känner mig lite sliten. 

Är på semester nu till Norrland. Hälsar på lite hos svärmor. Så skönt att bara komma hemifrån ett tag. 

Känns samtidigt konstigt, sist jag va här på besök va jag gravid med Elsa. Vi va här mellan jul och nyår. Jag hade precis plussat och mådde sjukt illa mest hela tiden. Nu kan jag nästan längta efter den tiden. Bara att få bära den lyckan och stora hemligheten att vara gravid. 

Ser att flera av mina änglamammor på Instagram väntar barn. Och självklart är jag glad för deras skull. Jag längtar själv efter att vara gravid. Nån gång framöver vet jag att det blir så. Känner ingen stress just nu över det. Men samtidigt känner jag en besvikelse varje gång mensen kommer och att jag misslyckats ännu en månad. Men som sagt, nån gång blir det... 

Just nu går mina tankar till en vän och hennes familj. De har drabbats av den hemska sjukdomen cancer. Det gör ont och jag är så ledsen för deras skull. Nu håller jag alla tummar och tår för att det går bra. Men det väcker många tankar. Livet är förbannat orättvist, men det visste vi ju redan innan. Hoppas allt går bra och jag tänker på dig vännen♥️♥️

Va förbi och handlade på Hägges fabriksförsäljning. Blev mycket godsaker. Är ju bra när man som jag behöver gå ner lite i vikt. Men men...

6 månader av sorg och saknad

Ibland blir jag lite trött på sjukvården. Har haft lock i örat i över en vecka. Det har knastrat när man trycker på örat osv. Lite ont i örat ibland. Tänkte att det är bäst att ringa till vårdcentralen då. Pratade nyss med en distriktssköterska och det enda de ordinerar är att använda näsdroppar i 1 vecka och tryckutjämna. Jag har tryckutjämnat i veckan, utan resultat vilket jag även sa. Men det ska man tydligen göra 30-40 gånger om dagen. Jo jo, när ska man hinna arbeta då? Alltså tryckutjämna; hålla för näsen och blåsa ut luften i öronen. Sa även att örat är som bortdomnat och att det kliar i örat. Det kunde tydligen bero på förkylning eller en vaxpropp. Jag blir så trött. Hur ska jag orka gå runt en vecka till utan att höra helt och fullt?! Det va även vanligt att det bildades vätska bakom trumhinnan på grund av en förkylning. Sa att jag hade haft ont i huvudet och bihålorna tidigare. Just idag känner jag mig mera täppt, men inte förkyld. Ja ja bara att avvakta då... 

6 månaders dagen då vi förlorade Elsa har passerat. Det va den 5 november. Jag tog mig i alla fall iväg till jobbet, och jobbade. Efter det åkte jag iväg och tränade. Käkade mat med sambon och sen däckade jag i soffan av utmattning. Hade tänkt skriva ett blogginlägg men orken va som vanligt bortblåst. Jag är ständigt trött och inte har det direkt varit bättre eftersom jag inte hör på ena örat. Min älskade lilla Elsa saknaden är så stor. Det gör så ont att jag inte får ha henne här. Det gör ont. Den enda som kan förstå är den som själv har varit med om samma sak. Jag vet att ingen kan förstå exakt hur jag mår. Men det värmer när de som verkligen vågar fråga hur det är. Ibland vet jag inte vad jag ska svara. Ofta blir det ja det får gå. Och visst jag jobbar 100% på gott och ont. Kanske tror man att allt är bra, för att jag kommer till jobbet till varje pass. Men det gör ont. Jag känner mig halv och trasig. Och aldrigheten gör ont. Aldrig mer får jag se min Elsa i livet. Aldrig.. Det barn som jag så länge hade väntat på. Hörde om en bekant som oxå försöker bli gravid, och hon hade ju fått andra funderingar angående att ett barn kan dö. Hon känner en oro över att bli gravid och förlora barnet, så som jag har gjort. Man är aldrig förberedd när ett barn dör. Aldrig! Det händer inte, eller det borde inte hända. Jag trodde aldrig jag skulle behöva uppleva denna smärta och sorg. Trodde att graviditeten med Elsa skulle gå bra. Att allt var lugnt när jag hade passerat vecka 12. Men det va det inte... Nu håller jag tummarna för att graviditet nummer 3 går bra och att jag snart får ha ett litet barn här. Är ju inte gravid än, men hoppas på att bli det snart. Kommer alltid sakna mitt första barn, min Elsa 👼❤️

6 månader sen vi va på neo

För 6 månader sen låg Elsa på neo i Lund. Allt var kaos för oss. Inte nog med att vårt älskade barn hade fötts i vecka 24+1. Jag hade blödningar och värk. Lilla Elsa svävade mellan liv och död. Och jag tror knappt att vi fattade vad som hade hänt. Hon fick blod flera gånger och låg och solade. Vi visste inte om hon skulle klara sig eller inte. De sa att oddsen var bra eftersom hon var en flicka, för de överlever oftare. Men hon va ovanligt liten för sina veckor. Fick reda på efteråt att hon var mer som en som va född i vecka 22-23. Måste verkligen säga att det var helt underbar personal på neo i Lund. De tog verkligen bra hand om Elsa. Gjorde allt för att hon skulle klara sig. Jag försökte få igång pumpningen, det kom max en droppe. Men hon fick mjölk från donation. Jag fick bara med och mata henne med en liten spruta. Hon va så liten och skör, mitt lilla barn. Det gjorde ont att se henne ligga där i kuvösen. Svävandes mellan liv och död. Vi fick höra att de första två dygnen va mest kritiska. Vi fick vara med och byta på henne. Och vi kände lycka när magen kom igång och hon bajsade för första gången. Så små lyckoämnen. 

Men det finns även en sorg över att vi aldrig fick se Elsa öppna sina ögon. Hon såg ut som hon sov. Det gör ont. 

Nu 6 månader senare, så känner jag mig tom. Saknaden är stor. Istället för att gå med barnvagn så tvingas jag gå till en grav. Det gör ont. Livet känns förbannat orättvist. Vi som hade kämpat så länge för att bli föräldrar. Ibland tycker jag att 6 månader har gått fort andra stunden tycker jag tiden står still. Kämpar för att bli gravid igen, men det tycks inte fungera. Längtar efter ett litet syskon till Elsa. 

Saknaden gör så ont. Vet stundtals inte hur jag ska orka vidare. Men på nåt vis så går det. 

Vi valde även att lägga ut en status på Facebook om att vi hade blivit föräldrar. Dock väldigt mycket för tidigt, ca 16 veckor. Det va folk som kommenterade och lyckönskade oss. Bad för oss. Dessutom befann vi oss ca 40 mil söderut i Skåne. Allt blev så fel. 

 

6 månader sen du föddes älskade Elsa

Älskade Elsa hjärtat. 6 månader sen du föddes. Saknaden är så stor! Tänk vad annorlunda det hade varit om du hade varit kvar här hos oss. Det gör så ont och jag saknar dig så otroligt mycket. Detta kom jag på när jag va ute och åkte i bilen på jobbet. Kanske har jag försökt förtränga denna dagen. Jag vet inte... 

Tog mig i alla fall iväg till gymmet idag. Skönt att återigen komma igång med träningen. Idag startade vi även med lchf mat. Dock har jag fuskat lite, då jag ätit frukt. 

Sen hann jag med att tanka bilen och skaffa nytt busskort. Ringt massa viktiga samtal. Promenerade till bussen i spöregn. Efter jobbet lagade jag matlåda till imorgon: korv och blomkålsmos. Nu är jag trött.. Som alltid. Ska strax gå och lägga mig. 

Alla helgons dag och halloweenfest mm.

Igår trotsade vi krogen och åkte hem istället. Så skönt det var att bara slappa i soffan. Va på halloweenfest, med maskerad. Sen resulterade det i att vi båda somnade i soffan och vaknade 02.30. Ja ja det är sånt som händer. Är ju inte så konstigt när det har varit en lång vecka. Blev i alla fall sovmorgon idag. 

Det kändes på nåt vis konstigt att vara på fest. Sist jag träffade många av dem på festen va jag gravid med Elsa. Vi firade då att en kompis fyllde 30 år. Många av dem är jag inte så bekanta med och det kändes på nåt vis konstigt att ingen frågade. För jag antar att alla visste. Sånt gör ont i mammahjärtat. Klart att man kanske inte vet vad man ska säga, men ändå. 

Va till graven och tände ljus igår. Jag och sambon. Det va så vackert med alla ljus. Men smärtan värker i min kropp. Det gör så ont och jag saknar min älskade Elsa. Vi stod där och kollade på graven och ljusen och höll om varandra. Det var någon annan som hade varit där och tänt ett ljus för Elsa. Det värmer i hjärtat. 

Idag har det blivit en lat dag. Va en sväng upp på retromarknaden som va på Kulturhuset. Köpte mig en keramikuggla. Den är egentligen ett pipställ, men går att ha som ljuslykta. Tog en sväng på myrorna. Sen lyxade vi med pizza på mamma Mia. Har känt mig trött och sliten idag. 

Borde sätta fart och göra nåt, men återigen saknas orken. Imorgon börjar nästa långvecka. Kommer bara att vara ledig på torsdag. Om jag lyckas hålla mig frisk, kändes som om jag hade ont i halsen imorse. Vi får se hur det blir. 

Nu ska vi tag tag i det där med maten och träningen. Funderar på om jag ska orka ta mig iväg till gymmet imorgon. 

Älskade Elsa. Saknar dig så sjukt mycket. Längtar så efter att få ett syskon till Elsa. Längtar så det gör ont. Men nu ska jag i alla fall försöka gå ner lite i vikt så det kanske är lättare att bli gravid. För jag måste ju gå ner i vikt om det blir tal om att söka hjälp på fertilitetskliniken. Jag är motiverad nu. Inget ska få stoppa mig. Det måste fungera.