Nu blev det i alla fall ett bra samtal. Vi pratade om jobbiga saker, såna känslor som är svåra att sätta ord på. Om oron, skulden och skammen. Om sorgen över att ha mist ett barn. Obehagskänslan i bröstet har efter samtalet känts mer påtaglig. Men det beror nog på att många tuffa känslor och tankar är påväg upp till ytan. Det liksom bubblar under ytan. Känslor som påverkar mig och gör att jag reagerar på ett visst sätt! Men den här gången ska känslan inte få knäcka mig. Tårarna har också velat rinna. Och jag inser att dessa känslor måste få komma ut. Jag måste släppa ner fasaden...det kommer definitivt vara tufft, men jag ska fixa det!
Yrseln har stundtals känts mer närvarande. Så kanske är det min oro och ångest som i botten gör att jag får yrsel?! Jag vet inte...
Kanske är det så att jag trots allt behöver ha lite antidepressiva och även ångestdämpande? Jag avvaktar väl och känner efter hur det känns...
Idag och imorgon är det barnmässa på conventum. Jag ska dit imorgon. Råkade gå förbi innan det öppnade idag. I kön stod en tjej som låg inne på neo samtidigt som oss. Så kul att prata med henne. Vi har ju en del gemensamt. Och lite kul att jämföra våra barn. Nu va ju inte Sixten med, men ändå skoj! Hon bar sin dotter i en vävd sjal. Jag är sugen på att prova det. Har bara provat trikåsjal och visserligen varit positiv. Så imorgon på mässan ska jag prova..(har frågat en av utställarna)... Känns spännande.
Skulle ju hämta sambon efter jobbet förut. Då spöregnade det igen, och ja mitt pucko hade glömt regnjackan och en annan jacka i bilen. Underbara förvirrade småbarnsförälder jag är :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar