Besök på BVC idag. Sixten är 58 cm lång och väger 5830 gram. Han har alltså gått upp 630 gram på två veckor. Våran lilla knubbiga kille. Det var dessutom läkarbesök dagen till ära. Allt ser bra ut. De frågade om vi har varit på återbesök på barnkliniken. Vi skulle ju bli kallade 2 månader efter utskrivning, för uppföljning. Nu har det alltså gått 3 månader, så ska väl ringa.
Sixten ligger nu och sover bredvid mig på soffan. Han blev trött efter vårdcentralen. Han va lite snuttig förut och höll på att äta upp min tröja. Så han ammade en liten stund och det kändes bra. Han fortsätter att mysamma lite ibland. Och konstigt nog finns det fortfarande mjölk i mina bröst. Jag är glad för när han vill ha. Och annars så klarar han sig ju bra på ersättning oxå.
Jag vet att många säger saker utan att tänka sig för. Jag är ibland sugen på att göra något annat i mitt liv, söka ett annat jobb osv. Nu ligger ju det på is, med tanke på att jag nyss har fått barn. Men det va någon som tyckte att det var bättre att jag satsade på att skaffa ett syskon till Sixten. Det kändes som ett slag i magen. Så lätt för andra att säga. Vi har ju verkligen kämpat för att bli gravida, så en till graviditet känns verkligen inte som en självklarhet. Och jag vet ärligt talat inte om jag vågar, efter att ha fött förtidigt båda gångerna.
Våran lägenhet ligger nu ute till försäljning. Anledningen är att vi har köpt nytt. En 4:a, på 108 kvm, tvåvånings radhus med en lite gräsplätt. Ska bli skönt, dessutom är det ju tufft att bo tre trappor upp utan hiss. Men vi har så sjukt mycket grejer, så det är ju en del att packa. Behöver ju verkligen rensa. Får satsa på det efter flytten. Ja det är lite bakfram. Men just nu finns varken tid eller ork till det. Förra veckan städade jag och mamma, inför fotograferingen av lägenheten. Tur att hon kunde ställa upp och hjälpa mig. Inte så lätt att hinna med, då Sixten behöver sin mamma till annat. Han är inte så road av att vi packar.
Yrseln känns av till och från. Finns en del som tror att det beror på stress. Och visst det har varit mycket en tid. Kanske är det kroppens sätt att försöka få mig att varva ner och ta det lugnt? Men jag vet inte. Just nu orkar jag inte analysera vad det beror på. Även mitt mående går upp och ner. Inte så konstigt kanske....
Ja just, i helgen som va var vi på barndop. Passade även på att hälsa på sambons bror med familj. Och på hemvägen blev det fika hos min vän som jag känt längst, i över 35 år :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar