Samtal med psykologen igår. Det blir redan nedtrappning på samtalen, nästa besök är om 3 veckor. Frustrerad. Det finns de som vill och kan hjälpa mig. Svårt att veta vad man ska ta upp och inte. Främst för att det ska gälla mitt föräldraskap och relationen till min son. Hemläxa till nästa gång. Han uppmanade mig att söka för min yrsel, eftersom jag hade problem med det sist vi sågs med. Det är inget jag minns...förra gången va den 21/7, vilket i så fall gör det till 6 veckor minst. Jag känner att det bara låste sig och jag kunde inte prata med honom angående att amningen inte funkar. Även det gör mig frustrerad. Jag får fortsätta att ta ett steg i taget och hoppas på att jag får hjälp på vårdcentralen...
Angående vårt boende. Känner att jag isolerar mig hemma, för att jag inte orkar ta mig ut. Det är jobbigt att bära vagn och Sixten nedför alla trappor. Tre trappor upp utan hiss är i nuläget inte alls optimalt. Men vi har hittat en lösning på problemet. Och jag tror verkligen att det blir bra. Även om det innefattar en massa tufft arbete av oss båda.
Idag har vi varit på hantverksmarknad. Hann även med en tur till mina föräldrar. God mat och trevligt sällskap.
Känner nu att mina bröst är stenhårda. Borde amma eller handmjölka ur dem. Annars kommer mjölkstockningen som ett brev på posten. Kanske redan är för sent?! Ammingsfrustrationen är återigen här...och jag vet inte hur jag ska göra. Sixten är ju dessutom snorig och täppt, så tror han har svårt att amma. Och omgivningen tror att min bröstmjölk inte är tillräckligt näringsrik. Jag ger upp...fast jag egentligen inte vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar