Vad enkelt det vore om någon kunde tala om för en hur man ska göra. Många val som vi står inför. Vore intressant om vi visste redan nu hur utgången blir. Visserligen måste man våga chansa för att kunna leva fullt ut. Men jag vet inte.
Tänk om vi i inte blir beviljade lån, vad gör vi då? Visst vi kan ju ev fortsätta hyra här. Men det lät som det främst gällde de med små lägenheter. Alltid dessa olika val som måste göras.
Ibland ser jag i flödet på fb om folk vara barn klarar sig från den veckan Elsa är född i eller tidigare. Sånt gör ont i mammahjärtat. Varför klart sig de barnen och inte min Elsa? Varför? Eller va det något mer som va fel? Det gör ont. Livet är så förbannat orättvist. Hur mycket ska jag orka gå igenom? Vet att när jag blir gravid, blir det en riskgraviditet med massa kontroller. Någon gång ska jag väl lyckas bli gravid. Känns samtidigt lite skrämmande. Tänk om något skulle gå fel ännu en gång? Jag vet man kan inte tänka så. Då kan man inte leva vidare. Men oron finns ändå här.
Är så otroligt trött. Sovmorgon idag med, precis vad jag behöver. Gick och la mig strax efter 23 igår och klev upp vid 10 idag. Börjar misstänka att allt inte står rätt till. Men vad det är undrar jag. Visst är ju vanligt att vara trött om jag nu skulle vara gravid. Fast då borde det ju ge utslag på testet. Har inte testat idag, utan tänker på gårdagen. Hmm...knepigt. Måste inhandla fler graviditetstest. Fortfarande ingen mens i sikte. Lite oroande känns det ju, men tydligen inget man utreder om det inte har gått minst 6 månader. Det känns som att så länge kan jag inte vänta. Men samtidigt är vi ju tvungna att vänta 6 månader innan vi söker hjälp på fertilitetskliniken, fr.o.m. att vi va på specialistmödravården i juli. Så vänta, det vet vi vad det innebär. Och som vi hade väntat på att bli gravida med lilla Elsa. Det var många månader av besvikelse, som tillslut resulterade i en graviditet. Nu gick det ju inte som planerat, och hon kom alldeles för tidigt. Men är förbaskat trött på att vänta. Nu hoppas jag snart att det vänder, så vi får lite tur med oss.
5 månader och några dagar sen jag förlorade Elsa. Min älskade lilla Elsa. Tiden går så sakta och så fort. Saknade är så otroligt stor. Smärtan river i mitt bröst. Vissa dagar kan jag inte fatta att hon är borta, att hon aldrig kommer tillbaka. Fattar inte, vill inte förstå.
Flera i min omgivning som ska ha barn snart. Det värker i hjärtat att det inte är jag. Är självklart glad för deras skull. Men jag längtar så otroligt mycket efter att vara gravid och få ett litet syskon till Elsa.
Ska jobba kväll ikväll, motivationen är inte på topp. Men det får gå, det måste gå. Bäst att sätta lite fart igen då. Duscha, diska, fixa matlåda, laga lunch mm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar