För fyra veckor sedan idag var det Elsas sista dag.. Känns konstigt.. Saknade är här mest hela tiden... Vi går fortfarande runt i ett vakuum... Ena stunden orkar man inte göra nåt alls...
På morgonen den 5 maj, blev vi väckta kl.06.20 ca... De hade då ringt upp till avdelningen från neonatalavdelningen. Jag låg ju fortfarande inlagd på avd 44... Och Holger hade en anhörig plats, extra säng i mitt rum.
Va bara att klä på sig och gå ner till neo.
Samtal med läkaren... Markus..tror jag... De hade gjort ultraljud på Elsas hjärna..troligtvis hjärnblödning... Men det va ändå upp till röntgen läkaren.. Åh det va verklig ingen bra läkare att leverera ett sådant budskap.. Han svamlade runt..runt.. Och det handlade bara om bebis... Lilla bebis...bla..bla... Hörde knappt vad han sa.. Ville ställa mig upp och skrika...hon heter ELSA!!! Inte bebis.., kändes som hon bara var en i mängden... Inte vårt barn... Sånt är tragiskt... Suck! Minns inte vad han sa...ev pratade han om en syrebrist..men det är inget som jag minns...
Därefter gick vi in till Elsa.., kände att vi behövde vara nära henne... Hålla om henne... Mitt lilla barn! Mitt älskade barn... Så efterlängtat..!!
Samtal med läkaren kl 11.40. Dubbel hjärnblödning finns inget mer att göra. Lilla Elsa kommer inte att klara sig. Apparaterna ska stängas av. Lilla hjärtat. Älskar dig så oerhört! I snart 48 h har du funnits här hos oss på jorden.. Tårarna rann.. Så fruktansvärt.... Kände att rummets väggar kom emot mig...allt krympte.. Så hysteriskt ledsen...
Är glad att det va den bra läkaren Kristbjörg som gav beskedet..och det var även en sjuksköterska med...
Vi gick upp till avdelningen för att ringa våra föräldrar... Inget lätt samtal... Tårarna rann.. Sen satt vi där i vakuumet...så ofattbart..!!
Vid 14 ringer de från neo...de har kontaktat prästen.. Som ska döpa våran lilla dotter Elsa. Hon kommer upp och vi planerar för Elsas dop.. Kontaktar mina föräldrar... Som kommer och närvarar vid dopet..
Under den här tiden blir det även tal om att jag ska skrivas ut från avdelningen...och att vi ska flyttas till patient hotellet eller Ronald McDonalds hus... Det tråkiga i det är att neo inte pratar med avdelningen, de har ingen aning om att Elsa inte klarar sig..
Nån av vändorna när vi kommer upp på avdelningen ligger ett meddelande från barnmorskan Ingrid ... Ringer på klockan och ber henne komma in...och informerar om läget.. Hon blir chockad...hon kom sen innan hon gick av sitt pass och gav oss båda en kram. Hon var ledsen det såg jag... Om ändå all personal kunde va så...!!
På dopet närvarar mina föräldrar och min moster, läkaren Kristbjörg och en sjuksköterska. Lilla älskade Elsa. Det hålls en dopakt och vi sitter med dig i knät... Jag är samlad.. Inga tårar rinner... Du ligger i min famn...lilla hjärtat... Läkaren tar kort med vår kamera...
Sen får du somna in i våra armar... Vi är sedan med och tvättar dig och lägger dig i en filt.. Det är tungt och jobbigt... Älskade lilla hjärtat..
De informerar att det ska komma en fotograf och ta kort på dig...
Går ut och tar frisk luft... Och Holger skriver en statusuppdateringar på fb om att Elsa inte klarat sig...
Sen upp på avdelningen.. Och packar ihop.. Vill inte vara kvar där mer.. Elsa finns ju inte kvar... Tårarna bara rinner...
Meddelar barnmorskan att vi går hem... Får lite värktabletter och Propavan, för att kunna sova...
Holger går förbi neo och lämnar en chokladask och en liten lapp, där vi tackar och uppskattar vården av lilla Elsa...
Åker till min moster... Hon bjuder på mat.. Men det är inget som smakar... Har inte ätit någon lunch lr middag på sjukhuset under dagen...inget spelar längre någon roll... Allt känns meningslöst...
Tårarna rinner hela tiden... Är så sjukt ledsen... Är i vakuumet..
Går och lägger oss rätt tidigt... Sömnen på sjukhuset har varit sisådär... Tar en propavan för att kunna slappna av och sova... Har lite ont i magen...hela kroppen känns överkörd...
Lilla älskade Elsa...saknar dig så ofantligt mycket!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar