onsdag 22 juni 2016

Morgonmys och livet rullar på!

Vecka 38+0 är vad jag skulle ha varit i om jag fortfarande va gravid. Nu sitter jag istället här med en 7 veckor (imorgon) gammal Sixten. Det är fascinerande hur det blir. I måndags var det dessutom 10 veckor sedan jag åkte in för att vattnet gick. Det va verkligen en speciell graviditet och idag ska jag på återbesök till min barnmorska på vårdcentralen. Känns bra att få prata med henne. 

Sitter här i köket med Sixten i famnen. Redan en liten envis kille. Idag tyckte han att jag skulle gå upp klockan 05.30. Han brukar ju äta vid 06 så det var inte så konstigt. Går och fixar mat i köket. Tar upp honom ur sängen. Då har han somnat om och är inte alls sugen på att äta. Suck! Som sagt...redan envis. Efter en del knölande och blöjbyte, så har han i alla fall ätit färdigt vid 07. Jag är vid det här laget inte så trött längre. Så passar på att gå upp och äta frukost i lugn och ro. Gör kaffe och mackor. Har lagom satt mig ner, då jag hör min son gnälla i sängen. Försöker vagga och få honom att somna om, funkar sådär. Nu ligger han här i famnen hos mig och snarkar. En liten sällskapssjuk kille. Kanske var han inte heller nöjd med pappan i sovrummet som dessutom lät en del. Det är slitsamt att vara småbarnsförälder, men samtidigt så värt det. 

Morgon mys!

7 veckor har vi haft Sixten blixten här. Det har varit turbulenta veckor med många känslor. Vi har varit hemma i 1,5 vecka, så vi blir troligtvis utskrivna från neo idag. Det är stundtals svårt att förstå och landa i allt som har hänt. Det är svårt att förklara hur det känns. Vissa dagar är man så trött så det känns som om man skiter i allt. Men man rycker alltid upp sig på något vis. 

Många grimaseroch gester...
 
I lördags morse hade Sixten återigen dragit sonden i näsan, så sen dess är han utan sond. Vi hade dessutom varit inne på fredagkvällen och fått en ny, och även dagen innan. Så det är en klåfingrig herre vi har att göra med. I fredags diskuterade vi om sonden med en av Sixtens kontaktsköterskor. Hon sa att har de väl börjat dra sonden, så är det svårt att få dem att sluta. Så sant. 


I måndags var vi på kontroll på neonatalen. Sixten var 48 cm lång och vägde 2890 gram. Han ligger bra i kurvorna och går upp bra. Men vi upplever att han är mer hungrig, han är ju oftast mer vaken och aktiv. Maten höjs till 80 ml x 8. Så nu hoppas jag att han har gått upp bra till idag. 
BVC var även här på hembesök i måndags. Det var information om BVC, ifyllande av hälsotillstånd, mm. 
Mys...

Så kan vi ju ta det här med amningen igen. Det funkar oftast bra. Det är smidigt att trösta med under tiden som man fixar mat (ersättning). Och han tycker det är både gott och mysigt. Vi provar att erbjuda det så många gånger som möjligt under dagen. Det är olika hur intresserad han är. Vore ju sjukt skönt om det kunde fungera. Jag är inte beredd att ge upp riktigt än. Apropå det, så borde jag lägga pojken i sängen och gå och pumpa lite istället. 

2 kommentarer:

  1. Ger ni ersättning eller utpumpat mån tro.. Har ingen aning om hur ni brukar göra.. Men om det är ersättning så skulle en kunna ha en termos med vatten vid sängen så slipper en gå upp å stöka i köket!

    Så fint att det ofta funkar bra med amningen! :)

    Visst är det kämpigt att va förälder.. och visst blir man lite överraskad av det? Jag blev nog i alla fall det! Av den enorma tröttheten som slog till efter första tidens adrenalinkick och de otaliga nätterna med bruten sömn.

    SvaraRadera
  2. Vi ger både ersättning och utpumpat. På kvällen brukar vi ställa in färdiga flaskor i kylen, som vi sedan bara går upp och värmer i micron.
    Ja man blir överraskad ☺️ men samtidigt är det ju så värt det! Dessutom kan man ju ta sig en sovmorgon med gott samvete ibland!

    SvaraRadera