Många av dagarna här är väldigt lika. Och vissa av dagarna är väldigt tuffa. I slutet på förra veckan stängde de av Sixtens övervak, det som mäter syresättning och puls. Först blev det svart skärm för oss, personalen såg hur han låg. Därefter stängdes det av helt. Det skulle däremot vara på på natten. Detta görs för att vi ska lära oss att se när Sixten mår dåligt genom att titta på honom. Med övervaket på så blir det lätt att man bara litar på det. Det va såklart skrämmande, men det gick bra. Vi tog oss även ut på en promenad utan övervak.
Natten till igår vid matning så dippade han rejält i syresättningen, han blev blå på läpparna och slutade andas. Vi blev såklart jätterädda! Ändrade läge på honom, satte på "svansen" med syrgas. Han hämtade sig snabbt, men vi blev ändå sjukt oroliga. Ringde på personalen, hon hade även uppfattat att han hade dippat en annan natt då hon hade matat. Efter det så har han övervaket på dygnet runt. I nuläget vet vi inte hur länge det blir så.
Igår va vi i alla fall ute på promenad en stund utan att ha övervaket på. Det gick ju bra.
I söndags va vi iväg och köpte en vagn till Sixten. Jag har ju varit inne på att köpa en begagnad vagn, men nu blev det faktiskt en från babyproffsen. Det där med vagn är ju verkligen en djungel. Vi köpte en Brio Smile, både ligg och sittdel följde med. Till det chassit funkar det även att fästa babyskyddet. Babyskyddet har vi köpt begagnat av en bekant. Men det är ju verkligen inte billigt, det är mycket som behöver köpas in. Vi åkte även och hämtade vaggan.
I slutet av förra veckan pratade de om att vi skulle få åka på permission från sjukhuset denna vecka. Visst det känns skönt att få komma hem, men just nu känner jag mig livrädd inför tanken. Jag är rädd att Sixten ska dö. Rädd för att vi inte ska klara av det. Rädd för att han ska få andningsuppehåll och att det inte går att rädda honom. Det är en oro som är sjukt tuff att bära. Borde väl prata med någon om det. Men var ska jag vända mig? Är det till kuratorn, eller dagens ansvariga sjuksköterska eller kanske läkaren?? Inte enkelt det här. Beror ju helt på vem som jobbar. Tror inte att en sjuksköterska som är ca 15 år yngre än mig kan peppa mig och säga att det kommer ordna sig. Men men...avvaktar ett tag...
Idag är Sixten i vecka 35+6. Vägde igår 2515 gram och var 46 cm lång. Idag har vi inte hunnit med vägningen än. Det görs innan kl. 09 målet. Ibland kommer personalen in och hjälper till med det, och passar då även på att tala om att det är den som har ansvar för Sixten idag. Vi får se hur det blir idag. Hör att Sixten ligger och knorrar lite till och från i sängen. Är han vaken så får han komma upp och äta om en liten stund. Idag vägde han 2520 gram, bara 5 gram upp från igår. Så nu blir maten höjd, trots att han var både nykissad och bajsad.
Igår var det 8 veckor sedan jag åkte in till förlossningen på grund av att vattnet hade gått. Det känns så sjukt länge sedan. Har hunnit avverka några veckor på BB innan Sixten bestämde sig för att titta ut. Ett snabbt besök på förlossningen. Har ju även hunnit med några veckor på neonatalavdelningen. Har träffat mycket personal, vissa har man trivts bättre med och andra sämre med. Igår träffade jag en av barnmorskorna från BB ute i hisshallen. Småpratade en stund, hon undrade hur det var med mig och min son. Hon tyckte att jag såg piggare ut nu. Träffade henne även senare när vi tog en tur med Sixten och nya barnvagnen, så då passade hon på att spana på Sixten oxå.
Imorgon ska jag på ett läkarbesök på specialistmödravården. Borde vara det där uppföljningsbesöket, men jag vet inte vad det blir. Troligtvis blir det väl en gynundersökning och samtal. Får fundera ut några kluriga frågor....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar