Förbannad på livet....

Jag är så förbannad på livet! Jag är trött på att må såhär. Trött på allt! Jag skulle ju gå hemma och vänta på att lilla Elsa skulle komma ut. Inte behöva jobba och sörja i värmen. Blir så arg på allt! Varför?? 

Och vi har inte planerat något för semestern. För jag skulle ju mest ta det lugnt och vänta på vårt barn. Vi skulle åka på dagsutflykter och bara mysa. Men nu blev det ju inte så. Det gör ont. 

Istället jobbar jag heltid nu. Och jag är trött. Det finns allt för mycket tid i bilen för grubblerier. Men jag tycker om mitt jobb. Tycker om att hjälpa mina brukare. Men vem ska hjälpa mig? Jobbar 2,5 veckor till, sen blir det semester. En semester som jag inte vet vad jag ska fylla med. 

Lilla Elsa. Saknar dig så otroligt mycket! Du va tydligen liten för din ålder, vad kommer det sig? Har jag gjort något fel under graviditeten? 

Blir så trött på alla frågor. Vet inte om vissa frågor någonsin kommer få ett svar. 

Har inte haft orken och motivationen att blogga på ett tag. Antar att mycket av min energi går till att bara ta sig iväg till jobbet. Många funderingar angående obduktionen. Hoppas på att få träffa en bra läkare på specialistmödravården om tre veckor. Kanske kan jag få några svar då?