Så står man inför att jobba helg. Motivationen är sådär, men det blir nog bra när jag kommer iväg. Heltid blir det ju nu, från och med idag. Hoppas på att jag orkar.
Varit på gymmet och tränat idag. Sen promenerade jag hem 4,4 km. Måste ju gå ner i vikt! Dels för att få ner blodtrycket och för att bli gravid igen.
Åh jag vill verkligen vara gravid, helst igår. Hör människor som klagar på att deras barn inte sover och andra problem. Blir så trött och det gör ont. Mitt barn ligger i en vit liten kista. Hon skulle ju inte ens ha varit född nu. Det gör så ont. Varför? Tårarna rinner.
I väntrummet hos barnmorskan i onsdags hörde jag när en annan barnmorska ringde upp en som precis fått barn. Vill inte höra ett sånt samtal. Hon frågade hur det va med barnet. Och det enda jag tänkte att hon ligger begravd, för det gör ju min Elsa. Sånt gör ont! Hur tänker man när man ringer ett sånt samtal med dörren öppen?
Livet gör ont. Det gör ont att behöva leva vidare. Leva i all denna sorg och saknad. Och jag funderar på varför jag ska behöva gå igenom allt jobbigt. Hur mycket ska jag behöva orka med? Och varför just jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar