Trött, sorg, saknad...

I veckan har jag känt mig trött. Sömnen har varit både bra och dålig. Vissa kvällar har det varit svårt att sova, vilket har resulterat i att jag sovit mer kvällen därpå. Det sliter på en att inte kunna sova som man ska.. Nu har jag varit ledig i 2 dagar och sovmorgon idag med. Känner mig nog rätt utvilad nu. Återigen är det dags att jobba helg. Inte super motiverad, men det får gå. Ryggen/skinkan gör fortfarande ont till och från. 

Känner en oro i magen. Det sägs ju att man ska lita på magkänslan. Just nu vet jag inte vad oron beror på.. Det vet man ju sällan. Kanske beror det på att Elsas årsdag närmar sig. Jag är ledig på hennes födelsedag och har sökt semester på hennes dödsdag. Kan tro att första årsdagen är värst. Sen menar min terapeut att man ska försöka gå vidare. Så otroligt lätt för någon annan att säga. Ibland har jag svårt att beskriva hur jag känner och mår, borde nog berätta det för M. Ibland är det lättare att skriva ner mina tankar. 

På gott och ont har jag ibland svårt att visa mina känslor, ibland svårt att visa att jag är ledsen. Ibland svårt att gråta. Jag förstår nu att vissa då har svårt att förstå att jag sörjer. Att hjärtat värker och att tårarna aldrig vill sluta rinna. Livet gör förbannat ont! Det värker. På grund av tidigare erfarenheter i mitt liv, så är jag van att stänga av mina känslor. Det är en försvarsmekanism, jag vet. Men samtidigt blir det ett problem för mig. Det finns stunder då jag borde va ledsen och gråta, men allt fastnar inom mig. 

Denna låt med Peter LeMarc förklarar det så bra; 

Peter LeMarc 

"Gråt"

"Vad har du varit med om, vad är det som har hänt

Hela du är stel av rimfrost, ditt ansikte är spänt

Du kan inte bära det inom dej länge till

Du kan inte tysta det hur gärna du än vill

Så låt det falla ner, låt det få ett slut,

låt dej svepas med, låt det forsa ut

Som gråt, gråt, bara gråt,

låt det strömma du kan aldrig glömma

Du har försökt fly undan, låst in dej i en borg

Men vem som helst kan se ditt hjärta, ditt bröst är fullt av frusen sorg

Ingen kan leva sitt liv på en öde ö

Pressar du ner allt igen kommer du att dö

Så låt dej sköljas bort du har lidit nog,

tina upp denna, denna frusna flod

Gråt, gråt, bara gråt,

låt det strömma du kan aldrig glömma, bara gråt

Kom i min famn och låt allting brisera

Du bär på en värld och du förmår inte mera

Låt regnet falla, låt vågorna svalla,

gråt alla sår från helt bortglömda år

Bara gråt, bara gråt, gråt,

låt det strömma du kan aldrig glömma"

Jag kommer aldrig glömma mitt älskade barn, min Elsa. Hon va tuff men inte tillräckligt tuff för denna världen. Det gör så ont! Tårarna vill aldrig sluta rinna... Älskade barn! Varför??!