Vänner...sorg, saknad...

Jag vet att jag är dåligt på att höra av mig till mina vänner. Förstår inte var tiden tar vägen. Samtidigt mår jag ju ofta inte så bra. Många tror kanske att jag oxå har gått vidare med mitt liv. Inte att jag har glömt, men eftersom de går vidare i sina liv. Ibland känns det som om jag fortfarande är kvar på ruta ett. Jag går ju just nu i terapi eller jag pratar med någon i alla fall. Det är tungt och många jobbiga tankar och känslor som kommer upp till ytan. Kanske borde jag ha börjat prata med någon tidigare... Men lätt att vara efterklok...

Det sägs att första året i sorg är värst. Jag vet inte....

Orken är som bortblåst. Det tar mycket energi med att inte må bra. Jag vet det. Men samtidigt förstår jag inte. Jag vet inte hur jag ska orka jobba ibland. Samtidigt gör osäkerheten på vem eller vilka som talar skit bakom min rygg mig trött. Försöker verkligen att tänka mig för vad jag säger och gör. Men samtidigt är det verkligen jag, är jag mig själv när jag gör så? Trött på att någon/några inte har förståelse för att jag inte alltid orkar vara på topp. 

Självklart vill jag finnas där för mina vänner och att de ska finnas här för mig. Det är en ömsesidig relation, ett givande och ett tagande. Nu svider det i hjärtat för att jag kanske inte har funnits där. Jag vet att det är svårt att möta någon i sorg och kris. Det är svårt att veta vad man ska fråga eller säga. Tyvärr är jag inte alltid på topp. Jag är ledsen och besviken över att livet är orättvist och att jag inte fick behålla mitt barn. Frustrationen är just nu stor. Känns som om jag inte fixar något alls. Jag saknar mitt barn och jag saknar mina vänner. Jag vill att allt ska bli bra igen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag förstår om många är trötta på min sorg. Jag vet att jag försöker hålla skenet uppe, rätt eller fel det kan ju diskuteras. Jag hoppas mina vänner kan förlåta mig. Allt kan tyvärr inte bli som förr.. Jag kommer alltid få bära med mig en sorg och en glädje över mitt lilla änglabarn Elsa. 

All kärlek och kram till er alla som orkar finnas här för mig!