Valborg...

Får ofta höra nuförtiden att jag är glad och positiv. Det känns ju bra att höra. Men det kanske inte alltid stämmer överens med verkligheten. Jag är tydligen en bra kameleont, som inte visar hur det egentligen är. Samtidigt så ska ju inte mina brukare på jobbet, alltid få ett bra bemötande och en bra vård. Självklart har jag som alla andra bra och dåliga dagar. Kan förstå om folk har svårt att se att jag är ledsen och sörjer eftersom jag inte visar det! Det är för och nackdelar med allt. Samtidigt blir jag så trött på mig själv ibland. Borde kanske visa mer hur det är. Jag vet inte. 

Oron i magen finns kvar. Elsas 1 årsdag närmar sig med stormsteg och jag har ingen aning om hur det kommer kännas då. Oron gnager inom mig. Det värker och skaver i mitt hjärta. Det gör ont. 

Har fortfarande ont i rumpan/skinkan och ryggen. Äter alvedon och Ipren för att minska smärtan. Stelheten och tröttheten i ryggen är också kvar. Jobbar och står i ändå, vill inte vara hemma och va sjuk heller. Skönt att åka till jobbet och skingra tankarna lite. Samtidigt som många tankar kommer när jag är ensam i bilen. 

För ett år sedan var jag gravid och lyckligt ovetande av vad som väntade. Saknar min Elsa och att vara gravid. Vill så gärna att Elsa ska få bli en stolt storasyster snart! 

I mitt halsband runt halsen bär jag bland annat en ängel. När jag snurrade runt halsbandet idag åkte ängeln av och ner i golvet. Hann tänka att det var Elsa som va här. Att hon ville tala om att hon vakar över mig. För jag sa mitt ut i tomma intet; "Elsa jag vet att du är här och vakar över mig". Jag kanske håller på att bli knäpp på riktigt? Man får tro vad man vill. Har ju haft andra "föraningar" tidigare. 

Dags att sätta fart igen. Duscha. Leta vidare efter kartongen med balkong grejer. Förbereda mig för att jobba kväll...