Besök på sjukhuset...

Besök på sjukhuset idag. Ett besök som tog max 5 minuter. Med en förvirrad läkare som inte riktigt hade läst på. Tröttsamt javisst. Och det kändes skönt att jag har frikort, för det hade känts surt att behöva betala för det. Men men håller tummarna nu. 

Sen blev det ca 40 minuters väntetid i väntrummet. Ännu ett läkarbesök som jag inte hade någon aning om innan. De hade försökt ringa mig men inte fått tag i mig. Hmm. Kanske ringde de förra veckan när jag var på operation, för det är typ enda gången jag har haft mobilen avstängd. Det besöket inkluderade en viss planering framöver. Och visst blev vi något klokare. Säkert en väldigt duktig läkare, men hon kändes så stel och torr. Hade säkert jobbat i minst 100 år...

Sen åkte jag iväg till jobbet. Har ju haft en omvårdnadselev, som jag inte har hunnit göra en bedömning på. Så passade på att göra det och även att lämna in sjukintyget till chefen. Inser då att det är fel. Suck! Är bara sjukskriven 2015-12-11 till 2015-12-23. Så startdatumet har blivit fel, det ska ju vara fr.o.m. 12/11. Blir så trött på att det ska strula. Blir lite telefonsamtal imorgon. 

Har inte lika ont i min hand nuförtiden. Men idag tog jag alvedon innan jag åkte till sjukhuset. Värken varierar lite. Beror väl i och för sig på vad jag gör med handen oxå.

Det va kul att träffa mina arbetskamrater och småprata lite. Man blir ju lite knäpp av att bara vara hemma. Även om jag bara har varit hemma en vecka, hur ska jag då orka 5 veckor till?! 

Pratade med våran sjuksköterska om hon ska ta mina stygn nästa vecka. Det känns samtidigt lite omständigt. För om det inte har läkt ordentligt, om sårkanterna inte är fina, om det är infekterat så kan hon inte ta mina stygn. Då måste jag ändå gå till vårdcentralen. Så kanske är lika bra att gå dit från första början? 

Igår lyxade jag med en dusch, det är verkligen lite av en utmaning med handen i förband. Men med plastpåse, gummisnoddar och lite tejp så gick det toppen bra! 

Igår var det Världsprematurdagen. Saknade såklart min älskade Elsa. Det gör ont i hjärtat. På Facebook såg jag många bilder på prematura barn som har klarat sig. Sånt svider ju lite extra. Men men någon dag hoppas jag att jag får ett barn som får leva. Kanske inträffar det under 2016? 

Älskade lilla Elsa....