Funderar vidare på vad som blev fel..,

Har tänkt på det de senaste dagarna. Tänkte på vad det va som gick fel. Jag vet att det är svårt att hitta någon som man verkligen litar på. Jag vet det. Och dessutom har det känts både bra och dåligt efter samtalen med henne på landstingshälsan. Men klart det väcker en massa tankar. Är väl bäst att jag informerar min chef om läget till veckan. Jag blir så förbannat trött! 

Funderar på att maila hon på landstingshälsan... 

Tråkigt att hon pratade om att detta ska prata om nästa gång, men nästa gång blev det inget. T.ex sa hon ena gången att nästa gång ska vi prata om sorgen, om Elsa. Det sa hon den 20/2, men hon tog inte upp det gången efter. Känns som om hon inte va förberedd för samtalen. Att det bara var upp till mig att vara förberedd. Att bara jag skulle komma på vad vi skulle prata om. Borde jag berättat att jag har svårt att öppna mig, vilket beror på gamla erfarenheter. Som tyvärr återigen blev en sanning. Jag vet inte om det skulle leda till något, att maila henne...

Kom på att när jag var på bedömningssamtal så fyllde jag i ett formulär om hur jag mådde, det har det inte varit tal om heller. Inte att jag ska fylla i nåt nytt heller.. Det kanske inte va så viktigt för henne. Funderar på om det va så att hon och jag inte helt hundra klaffade. Vet inte. Ibland när jag försökte prata om jobbiga saker så kändes det som om hon nästan skämtade bort det. Blir så trött på sjukvården. Hmm, funderar på om jag har rätt att få ut min journal därifrån? Vore ju lite intressant att se vad hon skrivit om mig och hur hon har bedömt mitt mående. 

Jag vet att jag alltid kommer bära med mig denna sorg och känslorna över att ha förlorat ett barn. Hade önskat att jag kunnat få hjälp att reda ut många förvirrade tankar. Att få redskap att hantera sorgen. Kanske borde jag träffa någon som är bättre på det här med sorgbearbetning. Jag läser om de olika sorgfaserna och jag vet inte var jag befinner mig nu. 

Vanliga sorgereaktioner i samband av förluster och förändringar är; 

• En känsla av bedövning
• Humörsvängningar
• Koncentrationssvårigheter
• Oregelbunden sömn
• Förändrade matvanor
• Energiförlust

Sorgens faser; 

Chock

När något svårt eller jobbigt händer brukar man först få en känsla av bedövning eller overklighet. Då är man i det som kallas chockfasen. Särskilt chockad brukar man vara om det har hänt något snabbt och plötsligt. Chockfasen brukar man vara i någon eller några dagar, och man kan reagera på olika sätt. Man kan verka oberörd utåt, men ha tankar som rusar runt och känns snurriga och jobbiga. Man kan också få panik och göra saker man annars inte skulle göra.

Reaktion

Den andra fasen kallas reaktionsfasen, och den kan vara från någon vecka upp till flera månader. Under den här tiden börjar chocken gå över och man börjar kunna ta till sig det som har hänt, det känns mer verkligt. Det är vanligt att man är förtvivlad och helt upptagen av sorg och saknad. Kanske behöver man gråta mycket. Man kan också bli arg och tycka att det som hänt är någons fel. Hur man sover och äter kan också påverkas; man kan få svårt att sova eller vilja sova hela tiden, få svårt att äta eller tröstäta.

Bearbetning

Den tredje fasen kallas bearbetningsfasen. Den brukar ta upp till ett år. Då tänker man på det som har hänt och försöker lära sig leva med det. Förtvivlan börjar kännas lite mindre och man kan börja se lite ljusare på tillvaron, även om man fortfarande sörjer.

Leva vidare

Slutligen kommer den så kallade nyorienteringsfasen. Då börjar man kunna känna sig glad och lycklig över saker igen, det svåra tar inte längre över och man lär sig att leva med det man har upplevt. Självklart finns minnena av det som har hänt kvar, men sorgen kring det har minskat.