Mors dag!

Har mycket bekymmer med mina handleder nu. Imorse vaknade jag med svullna händer, trots att jag hade skenorna på. Fingrarna och handlederna värker. Och de domnar i tid och otid. Det är så sjukt jobbigt. Känns bra att det bara är ca 1 vecka tills jag ska till handkirurgens mottagning, för att återigen bedömas av en läkare. Hoppas såklart på operation, för nu är jag trött på det här. Och jag vet ju att när jag blir gravid, så kommer det bli mer problem. 

Apropå det där med att bli gravid så väntar vi fortfarande på kallelse från fertilitetsenheten. Har nu väntat i lite mer än 11 veckor, så det känns som om det är dags. Jag vet att det är upp till 3 månaders väntetid. Sen ska de ju ha semester stängt på kliniken oxå.  Är inställd på att få vänta till efter sommaren. Bara att vänta och se vad som händer. Tänkte i alla fall ta tag i träningen, eftersom både ryggen och förkylningen är bättre. 

Funderar lite.. Min chef sa ju åt mig tidigare att jag skulle kontakta Sankt Lukas. Vilket jag inte då fixade att göra. Tänker på när man är mitt i sorgen så är det svårt att ta tag i något själv. Svårt att veta vad man ska säga. Jag säger absolut inte att det är hennes fel. Det ligger helt på mig. Men samtidigt. Om hon hade varit påläst vad det gäller sorg och hur man bemöter människor i sorg, då kanske utgången blivit något annat. Hon sa även att jag inte bjöd in till samtal, utan sa att allt var bra. Visst kanske borde svarat att det inte va det. Just nu är det ju inte det. Och samtidigt om man är ovetande om att man har ett dåligt bemötande, då är det ju svårt att ändra på sig. Ja ja. 

Idag är det mors dag. Tänker på Elsa som inte är här. Sitter i blåsten på balkongen och funderar. Då kommer det en lite fågel och landar på stolen bredvid mig. Den hoppar sedan upp på räcket. Den sitter och tittar en liten stund och flyger sen iväg. Det finns de som säger att det är en hälsning från andra sidan. Och att det är någon som säger att den har det bra. Jag vet inte vad jag ska tro om det. Har ju suttit på balkongen förut och det har inte hänt då. 

Mors dag, känns extra tungt när jag har ett barn, en dotter som inte syns. En dotter som inte fick leva. Jag hade hoppats att denna mors dag skulle jag ha ett barn här eller i alla fall ett påväg. Inget av det har jag. Det gör ont! Jag känner en frustration över att det är så svårt att bli gravid. 

Förra mors dag fick jag en litet hängsmycke, en liten ängel. Den ängeln bär jag alltid med mig runt halsen. Den betyder mycket för mig. Första mors dag var en tung dag! Sorgen och saknade värkte så i bröstet, och det gör den än. 

Idag ska vi åka till mina föräldrar och fira min mamma. 

Önskar alla en trevlig mors dag!