tisdag 19 augusti 2014

Jobbångest och saknad....

Imorgon ringer klockan tidigt. Det är dags att gå tillbaka till jobbet efter 3 veckors semester. Suck! Hela kroppen skriker att den inte vill. Men har inget val. Är trött i kroppen och knoppen. På torsdag är det beräknad förlossningsdag och jag undrar om jag orkar jobba då. Åh vad jag saknar mitt älskade barn, min Elsa. Varför? Den ständiga frågan. 
Mår inte så bra nu, har sjukt mycket ångest. Vet stundtals inte vad jag ska göra med mina tankar och känslor. Känner mig skör och ledsen. Ensam och trött. Borde kanske gå och prata med nån professionell. Men jag vet inte hur jag ska orka ta kontakt. Så svårt att stundtals sätta ord på alla tankar och funderingar. Men det är mycket som snurrar runt i mitt huvud. Igår va jag ute på långpromenad. Så skönt att komna ut. Att tänka på allt och ingenting. Saknar att vara gravid och saknar mitt älskade barn. Undrar såklart om jag kunde gjort nåt annorlunda. Tänker på de människor som jag förlorat i och med allt det som hände med Elsa. Att jag kanske borde ha berättat för vissa att jag var gravid. Men på grund av tidigare missfall va ja livrädd för att berätta. Tänk om något återigen skulle gå fel, och det gjorde det ju. Förlorade mitt barn. Vet att det är svårt att förstå vad vi går igenom. Men inget blir bättre av att man inte frågar. Livet gör så förbannat ont. Just nu sitter många av mina känslor på utsidan. Vet aldrig när jag ska börja gråta och det gör ju inte saken bättre. Det blir ju inte enklare att ta sig iväg till jobbet då. Men det är en del av sorgen och jag måste sörja. Sörja mitt förlorade barn, min Elsa. Suck! Allt känns tungt nu. Har känts så den senaste veckan. Orken finns inte till mycket. Så trött mest hela tiden. Sov länge imorse, visserligen oroligt. Kollade på klockan flera gånger i timman. Undrar hur det ska gå att somna ikväll? 
Lilla Elsa varför hade du så bråttom ut? Saknar dig så otroligt mycket! Hmm funderar på om jag har rätt till att få hennes journal från sjukhuset. Vet inte, kanske inte är mogen att läsa den nu. Men kanske framöver. Måste maila till Lund för att se var korten på Elsa har tagit vägen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar