Är hemma och packar upp efter lägret. Borde ta mig iväg och tvätta oxå. Men känner att orken inte finns här. Igår va jag sjukt trött och sliten, orkade inte göra knappt nåt alls. Sov nästan hela dagen. Skönt att det finns möjlighet att göra det oxå ibland. Det har ju varit en intensiv vecka. Träffat gamla och nya bekantskaper. Och sömnen har inte varit den bästa. Men samtidigt skönt att komma hemifrån och tänka på lite annat.
Dagen som du skulle födas på närmar sig lilla Elsa. Suck...tårarna rinner. Känner mig så tom. Varför? Saknaden är så otroligt stor. Hur ska jag orka? Orka utan dig, Elsa. Livet gör förbannat ont! Och det är förbannat orättvist!
Och så kom mensen, återigen en misslyckad månad att bli gravid. Suck! Känns som om jag aldrig kommer lyckas bli gravid igen. Vet att jag inte bör tänka så, och att man inte ska tänka för mycket på att bli gravid. Men just nu är det min högsta önskan. Det är så svårt att inte tänka på det. Känner ibland en stress över att jag inte blir gravid. Jag vet att det inte har gått så lång tid. Men eftersom jag inte är jätte ung längre så känner jag ju den biologiska klockan ticka. Jag vill ju dessutom ha flera barn. Suck! Ingen bra dag idag, många tankar som far runt i mitt huvud. Och jag är trött, trött på att vänta. Trött på att må som en påse skit, så förbannat trött.
I fredags kväll mådde jag konstigt, va sjukt yr i mössan. Vet inte om det berodde på vätskebrist?
Ca 1,5 vecka kvar av semestern. Vet inte vad vi ska hitta på. Kanske åker vi iväg på nån dagstur någonstans. Dessutom ska vi ju flytta, så har ju några lådor att packa. Kontraktet är skrivet fr.o.m. 1/9. Ska bli skönt med en större lägenhet. Även om jag kommer sakna denna. Den är mysig men aningens trång för två personer. Och nån gång i framtiden kommer vi dessutom bli tre i familjen. Just nu känns det avlägset, men jag har inte gett upp hoppet!
Hittade hit av en slump och det jag har läst här har gjort så det värker i hjärtat. Jag hoppas så innerligt för din och din sambos skull att ni blir gravida igen och får känna lycka i livet. Jag hoppas också att sorgen efter er lilla Elsa kommer att kännas lättare att bära snart, även om den aldrig kommer försvinna. Jag känner er inte men jag ska sända er goda tankar och önska lycka på vägen. //Frida
SvaraRadera