Utflykt...

Varit på utflykt till Västerås igår med älsklingen. Och var man än går ser man gravidmagar eller nyfödda bebisar. Det gör ont! Och jag saknar min Elsa mer än någonsin! Är så förbannad på livet. Så ledsen över att hon inte får vara här. Det gör förbannat ont och jag vet inte hur jag ska orka. Det värker i mitt bröst och huvudvärken är här som vanligt. Tårarna kommer upp i ögonen. Vill inte. Lyssnade förut på låtar i bilen som får mig att längta efter Elsa. Vårt älskade barn som inte fick leva. Det finns absolut ingen rättvisa och mening med det. Hatar de som säger att allt har en mening. Hatar att det blev såhär. Hatar detta liv. Mitt älskade barn, min Elsa. Det känns tungt. Har inte ork och lust att göra något alls. 

Varit ute och ätit grekisk mat på Efesos ikväll. Härligt att sitta på uteserveringen och bara mysa. Gott va det oxå! En härlig slappar dag idag. Packat några kartonger, inför flytten. Fikat ute med älsklingen. Tagit en tupplur. Sådana här dagar behövs oxå ibland. Så sjukt trött mest hela tiden. 

Vi passar verkligen på att njuta nu de sista dagarna på vår gemensamma semester. Imorgon drar vi åter på äventyr. Tåg och hotell är bokat. 

Saknar mitt älskade barn. Hade två fåglar på besök förut när jag satt på balkongen. De busade och landade på balkonggolvet trots att jag satt max 30 cm bort. Blev ett kort på en av fåglarna på instagram. En kommentar från en som jobbar inom svenska kyrkan skrev att det kan vara en hälsning från andra sidan. Att någon vill visa att den har det bra där. Men att de ändå vakar över oss och finns med oss. Vet inte vad jag ska tro om saken..? 

Har varit många tankar på Elsa de senaste dagarna. En stor sorg och saknad att hon inte finns här hos oss. Mår stundtals som en påse skit. Vet inte vad som är rätt eller fel, upp eller ner. Den här aldrigheten gör ont! Gör ont att jag inte får se min Elsa växa upp. Aldrig... 

Vi ses i Nangijala älskade Elsa.