Ska snart iväg till min arbetskamrat som fått barn. Det är med blandade känslor jag tar mig iväg. Hon skulle ju ha barn 8 veckor före mig, men det blev tyvärr inte så. Elsa hade ju bråttom ut. Blir den första bebisen som jag träffar efter att ha förlorat Elsa. Det svider och gör ont i mammahjärtat. Saknar mitt älskade barn så otroligt mycket! Varför? Varför fick du inte leva lilla Elsa?
Sist jag träffade min arbetskamrat som fått barn, va när jag va mitt i sorgen efter att ha förlorat Elsa. Det gör ont! Ska försöka att inte gråta. Jag vet att kanske kommer tårarna ändå. Jag ska försöka vara stark. Jag har dessutom valt att ha mascara på mig. Åh det gör så ont! Va så skoj att ha någon att jämföra graviditeten med. Men men, ödet ville nåt annat. För det finns ingen som helst rättvisa och mening med att förlora ett barn. Inget! Det är inte tröstande att höra att du som är så ung kan få flera barn. Men tänk om jag inte kan det?
Älskade Elsa måste åka till din grav snart! Älskade lilla barn, det smärtar mig så att du inte fick leva. Är så trött, så trött på att allt går åt skogen. Trött på att inte bli gravid. Trött på att jag måste bära denna stora sorg. Trött på att vara en av dem som måste förlora sitt barn. Så sjukt trött på allt!
Men ska strax åka, och jag ska försöka göra det bästa av situationen. Jag måste vara stark och stålsätta mig mot mina tankar och känslor. När Elsa dog så dog en bit av mig. Jag kommer aldrig mer vara hel! Saknar dig så otroligt mycket mitt älskade änglabarn Elsa ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar