Oj vad klockan är mycket. Borde verkligen gå och sova. Hemma efter att ha träffat mina arbetskamrater, ja vissa av dem. Är trött men samtidigt pigg. Jag vet det kommer bli en seg arbetsdag imorgon, men sovmorgon på fredag.
Klarade mig från att gråta, eller nästan i alla fall. Träffade min arbetskamrat S som efter mammaledighet nu är tjänstledig för att prova annat jobb. Hon kramade om mig och undrade hur det va. Hon hade ju inte träffat mig sen allt det här med Elsa. Tårarna kom upp i mina ögon. Livet är så orättvist. Hennes kompis har dessutom nyss förlorat sitt barn i cancer. Det gör så ont. 6 år blev hon. Hon bad om ursäkt för att hon hade frågat. Men samtidigt är jag glad att hon gjorde det. Lyckades sen samla ihop mig.
Passade på att snusa och hålla i bebisen. Det gjorde ont i mammahjärtat. Saknar mitt älskade barn, min lilla Elsa. Drömmen och längtan efter ett syskon till Elsa blev extra påtagligt. Håller tummarna för att det blir snart!
Nu måste jag försöka varva ner och gå och lägga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar