torsdag 2 juli 2015

Besökt graven och samtal på landstingshälsan!

Innan idag satt jag vid din grav älskade barn! Jag saknar dig så otroligt mycket! Tårarna rann och jag önskade så att du var här. Livet gör så förbannat ont! Det värker och skaver. Älskade vän, älskade Elsa...varför??
Imorgon fyller du 14 månader. Tänk om du hade fått stanna i den här världen.... Då hade du säkert sprungit här bredvid mig. Jag hade inte behövt tänka på att gå till din grav och vattna och plantera. Allt hade varit så bra! 
Jag vet att egentligen leder inte dessa tankar till nåt. Men ibland kan jag inte låta bli att snudda vid tanken... Tänk om...

Har i alla fall varit vid graven och planterat idag. Lite rosor och gräs. Det känns bra att jag äntligen har tagit mig iväg. Även om saknaden blir mer påtaglig då... 

Återigen fascinerad över hur vården fungerar. Avslutande samtal på landstingshälsan idag. Där har det mest varit fokus på arbetsrelaterade problem. Det här med att jag har förlorat Elsa har inte varit så intressant. Det är tråkigt att det ska behöva vara så. Visst vi har råkat komma in på Elsa, men hon har inte kunnat veta hur hon ska hjälpa mig. Inte så konstigt att jag inte har känt mig helt nöjd med samtalen. Känns som om hon kunde kläckt ur sig det lite tidigare. 
Förklarade att jag har svårt att öppna mig och svårt att lite på folk. Berättade även att jag har varit på samtal hos Sankt Lukas, upplevde att hon till och börja med blev lite sur över det. Men samtidigt tyckte hon att det var bra att jag hade tagit kontakt och fått hjälp. 
Hon undrade även om jag hade funderat över det här med medicinering angående mina besvär med ångest och deppighet. Nu kan hon klämma ur sig och fråga det. Suck! Jag blir så trött! Det har hon aldrig nämnt förut. Isåfall måste jag vända mig till vårdcentralen och beskriva min problematik. 
Känns ändå som ett bra avslutande samtal. Jag bad om att få en kopia på min journal, vilket hon ska skicka hem till mig. Ska bli en intressant läsning. Kanske är det någon mer som får läsa...
Visst det har inte bara varit negativt att prata med henne. Det har även lett till många insikter. Om hur jag reagerar och fungerar när jag är ledsen och inte mår bra. Helst tyckte hon nu att jag skulle säga inför alla mina arbetskamrater att jag kan vara eller upplevas sur/otrevlig på grind av mitt mående. Känns tveksamt att jag ska göra det.
Hon rekommenderade även mindfullness, de har det på landstingshälsan till hösten. Det va 8-10 gånger, minns inte exakt. Hmm kanske nåt jag skulle behöva...men då gäller det att jag övertygar min chef om det. Vet inte.. Känns som om det nu är tillräckligt med en kommande ivf-start. 

Försöker prata, men känns som om det bara blir fel. Vet inte hur jag ska formulera mig. Sen vet man inte i vilken ände man ska börja... Ja ha det kanske löser sig med tiden...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar