Frustrerad över uselt bemötande!

De senaste två dagarna (måndag och tisdag) har det hänt en del som har gjort oss väldigt upprörda. Det handlar om hur vi har blivit bemötta. Igår fick jag nog och sa till barnmorskan att jag inte ville ha något mer med den här personen att göra. Det är en läkare. En nonchalant typ, som har bestämt sig att hans åsikt är den enda rätta. Vi har även träffat honom på specialistmödravården och inte då heller varit nöjda med honom. Tråkigt att det ska få ske en sådan sak här sak, man blir liksom less på allt. 

Det började i måndags eftermiddag med att han kom in och sa att dagen därpå kunde jag ju gå hem, dvs bli utskriven. Just då fattade jag ingenting. Tidigare har ju läkarna sagt att jag ska vara kvar här till 30 fulla veckor...minst! Vilket jag även talade om för honom. Såklart så passade det inte att jag hade en annan åsikt än han. Han ställde sig med armarna i kors och gick liksom i försvar. Han menade att jag bodde ju ändå i stan, så jag kunde ju komma varannan dag för provtagning. Dessutom var mina prover bra, ingen feber osv. Och bra ctg så bebis mår bra. Att jag har massa med oro på grund av min tidigare prematur förlossning som resulterade i att jag förlorade mitt barn, min Elsa det var tydligen inget att ta hänsyn till. Jag var så arg ett jag kokade efteråt, är glad att jag hade min sambo vid min sida då. 

I måndags skulle ju även den för vaginal odlingen från cervix/livmoderhalstappen tas oxå. Det blev inte av. Utan sköts upp till tisdagen. På tisdagen informerade barnmorskan om att den här manliga läkaren skulle själv ta odlingen. Då protesterade jag och sa att det vägrar jag. I så fall får någon annan läkare göra det. 

Vilket även gick att lösa en stund senare. Men den läkaren höll såklart den andra läkaren om ryggen. Menade på att så hade han ju inte menat. Fast då får man faktiskt lära sig att uttrycka sig! Det är inte okej! Jag som patient måste få känna mig trygg. 

Som sagt lite för många kockar i denna soppan tyvärr! Det som ändå är lite positivt i sammanhanget är att ett annat par här, även sagt ifrån sig denna läkare. Hon är oxå en långliggare på grund av havandeskapsförgiftning. Till henne hade han sagt ena stunden att hon kunde gå hem och andra stunden att hon skulle få vänta här till v.40. Då skulle förlossningen sättas igång, hon är ändå i v.36+ någonting. Sorgligt hur denna vård fungerar, trots att jag är glad över Sveriges vård! 

Nu försöker jag lägga det där bakom mig och satsa på att allt går bra framöver! Förhoppningsvis slipper jag ha något mer med denna läkare att göra, om inte så åker han ut med huvudet före...!!