Hud mot hud och måendet....

God morgon... God natt! Vet knappt länge vilket det är. Har precis pumpat. Det är slitsamt att pumpa var 3:je timme. Måste ställa klockan och även kliva upp på natten. Ringde nyss på natten för att de skulle gå med mjölken till neo. Men det passade tydligen inte, för denna mjölk skulle bara till kylen. Och där va jag ju nyss...ja ja bara de inte skyller på mig sen.,,men samtidigt tycks det vara lugnt på avdelningen nu. Va ju uppe och tassade, det enda som sågs eller hördes var någon bebisskrik...

Igår (8/5) fick Sixten komma upp/ ut pch liggs hud mot hud. Så mysigt. Varje gång han är ute så så blir det oftast i 2,5-3 timmar i sträck. Så sjukt mysigt.,

Sixten och jag.,,

Igår pratades det även om att jag ev ska skrivas ut idag, måndag. Känner mig inte helt överens med tanken. Det blir en frustration när det bestäms saker över mitt huvud. Men det skulle diskuteras mer idag. 

Kände av den stora hormon omställningen igår. Visst va ju glad emellanåt. Men samtidigt kände jag att tårarna hela tiden ville rinna. Frustration, oro, prestationsångest mm. Känns som om man hela tiden måste prestera bra. Det ska vara så mycket mjölk som möjligt varje gång. Men det är inte så lätt. Det låg ett stort orosmoln och ständigt en massa irritationsmoment. Kändes som om ingen förstod.... 

Tog i alla fall tag i mig och pratade med barnmorskan. Om smärtan i bröstet, vilket ledde till att jag fick en trave med fetvadd, 2 alvedon och 1 diklofenak. Kände nu att smärta har minskat. 

Kanske är dags att sova en stund till.....

 

När jag tänker på mitt mående så är det inte konstigt. Som sagt kan ju vara allt som kommer ifatt mig. Svårt att greppa allt som har hänt. Dessutom va det ju dag tre..,