Borde sätta fart och klä på mig. Samtalet är kl.11. Tänkte att jag ska gå upp på stan. Skönt att slippa fundera på parkering. Dessutom har det varit frost under natten, så bilen är isig.
Har fortfarande ont i nacken/skuldran, så funderar på om jag fixar att jobba. Får väl prova ikväll och eventuellt vara hemma imorgon. Vi har ju apt idag, och det är bra att va med så man får info om vad som händer.
Känner mig nervös inför samtalet. Vet inte hur jag kommer känna och må. Kommer jag bli ledsen eller inte. Har ju bara pratat med personen i telefonen, så har ingen aning om vem hon är. Om hon är gammal eller ung.
Hjärtklappning har jag nu. Inte så konstigt. Och det är ju inte bara att släppa ut allt som jag bär inom mig. Så många tankar och känslor. Jag ska verkligen försöka göra mitt bästa. Sen får jag se hur mycket och vad jag berättar för min chef. Jag vet att jag inte behöver berätta nåt alls egentligen. Funderar på hur jag kommer må framöver, när allt ska upp till ytan igen.
Älskade lilla Elsa. Saknar dig så otroligt mycket! Mitt älskade lilla barn. Återigen har en av min mammas vänninor sagt att du är ett missfall. Vilket du definitivt inte är. Det gör så ont när jag får höra att folk säger att du är det. Du levde ju i två dagar. Älskade vän. Jag vet att du fick en tuff start i livet. Du va så liten min älskade ängel. Tårarna rinner. Varför fick du inte leva? Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar