Idag frågade min chef hur jag mådde efter helgen. Jag sa att det är ju lite blandade känslor. Hon sa att hon hade hört om det men ville gärna att jag skulle berätta, vilket jag oxå gjorde. Jag tänkte dessutom på att hon sa vid medarbetarsamtalet att jag inte bjuder in till vidare samtal när hon frågar något. Men det kändes skönt att prata om det igen. Hon undrade hur det kändes att göra HLR på någon. Hon sa även att man aldrig vet vad man möter, vilket är väldigt sant. Jag va tvungen att fylla i sjukanmälan i dator oxå. Självklart gjorde jag det. Att min arbetskamrat blivit hemskickad vid det liknande fallet berodde på att hon va vikarie och inte utbildad. Sen beror det ju på hur man reagerar också.
Berättade även om att de fortfarande inte hört av sig från landstingshälsan. Hon sa att det ska de göra, även om jag inte kan få en tid förrän i januari. Hon hade ju gett dem ett uppdrag och det måste de fullfölja. Hon trodde återigen att Sankt Lukas skulle ge mig bättre hjälp att det skulle hjälpa bara att prata med någon. Det är ju dessutom via telefon och lättare att prata med någon så än ansikte mot ansikte. Jag vet inte. Jag tycker ofta det känns bättre med ett personligt möte. Även om det är förbaskat jobbigt.
Efter jobbet blev det en tur till mariebergs galleria eftersom någon va tvungen att köpa julklappar i sista minuten. Sen klädde vi julgranen och la under lite klappar.
Så sjukt trött nu, det har jag varit till och från hela dagen. Har varit många långa dagar. Känner mig sliten i kroppen och knoppen. Oj klockan är jätte mycket. Borde ta tag i mig själv och hoppa i duschen. Julafton imorgon känns overkligt. Är inte motiverad för fem öre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar