Samtal med chefen... Igen. Jag sa till henne att jag hade tänkt ringa mig sjuk idag. Återigen får jag höra att jag är stark som går till jobbet trots att jag mår som jag gör. Jag känner mig inte stark. Så rädd för att säga nåt som blir fel.
Anledningen till att hon inte sa något för en månad sen, va att då va det bara nån som hade sagt att jag hade ett dåligt bemötande. Jag hade även behandlat någon som luft. Kanske har hon kollat hur mitt beteende har varit den senaste månaden också. Samtidigt va det ju ett bra tillfälle vid medarbetarsamtalet, det va ju avsatt en timme. Och ingen knackar på och stör. Möjligtvis hade det väl gett mig tidigare hjälp om hon hade sagt något en månad tidigare. Samtidigt hade väl färre behövt må dåligt för att jag är en idiot.
Känns som om alla går runt och pratar om mig, men så skulle det visst inte vara. Jag vet inte. Kan tro att det pratas om mig. Jag ska försöka vända det negativa till positivt. Jo det är ju jätte lätt.
Chefen hade pratat med landstingshälsan och tydligen va företagssjuksköterskan sjuk,som hon pratat med tidigare. Hon vill slippa berätta om allt om igen,för en annan sjuksköterska så hon skulle ringa imorgon igen. Inte bara vad det gäller mig utan även andra saker i arbetsgruppen. Det hade tydligen varit tal om någon form av handledning i grupp oxå, men det skulle tydligen inte ge mig så mycket. För enligt min chef har jag större och mer omfattande problem. Mm så roligt när folk talar om för en hur man mår och vad man har för problem.
Känns stundtals som jag är på väg tillbaka in i bubblan, som jag bodde i precis efter att vi förlorade Elsa.
Så sjukt trött. Det va verkligen tufft att gå till jobbet idag. Känns på nåt vid skönt att det bara va en kväll, på 6 h. Imorgon blir det värre jobbar 7-16. Och självklart är jag inne. Motivationen är låg. Men jag är ju så stark som tar mig iväg. Har börjat hata ordet stark. Det är inte längre ett positivt ord. Känner mig stundtals dum för att jag är stark. Jag borde ha klappat ihop tidigare. Jag borde ha varit mer ledsen och kanske till och med gråtit en skvätt på jobbet. Jag ska sluta vara stark, och visa upp en falsk fasad. Jag ska vara ledsen och sårbar. Det är en grym värld vi lever i.
Jag är förbannat less och besviken på livet. Det ska inte vara såhär. Jag ska inte behöva må skit.
Ligger i sängen. Trött, sliten. Kroppen värker både här och där. Ångesten river i mitt bröst. Har svårt att slappna av. Vågar inte blunda. Tankarna far runt runt.,..
Sa förresten till chefen att detta va ju verkligen en toppen bra julklapp. Men hon tyckte det va bra, att satsa på mig själv. Att jag ska få må bra. Men jag känner en oro inför att få denna info av henne. När jag inte vet när jag får nån att prata med på landstingshälsan. Julen närmar sig med stormsteg och jag är livrädd!!
På medarbetarsamtalet drog hon även upp hur det funkar med tidigare destruktiv problematik. Hmm. Visst det kan ju ha ett minimalt samband eller? Undrade om de följde upp det? Men nej det görs inte. Jag är ju frisk nu, sen några år tillbaka.
Men problematiken kvarstår ibland och när jag mår dåligt blir det extra påtagligt (vilket jag inte sa till chefen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar