Dag 14...så sjukt sugen på nåt salt..

Utbildning med jobbet idag. Det är dag 14 på modifast. Det har känts tungt. Jag har velat fuska, men inte gjort det än. Många frestelser, äta ute, godis och kanelbulle. När de andra mumsa godis tog jag ett tuggummi. Jag vet att det går bra att stå över. Men suget finns ändå där ibland. 

Invägning imorse, har gått ner ännu ett kilo. Kommer närmare mitt delmål. Har ännu inte bestämt vad jag ska unna mig då. Jag ser både på vågen och på kroppen att modifastdieten ger resultat. Än så har jag kläder som passar. Och har nog även en del sparade kläder från min smaltid på vinden. Jag ser att jag har blivit smalare i ansiktet. Nu denna gång är viktminskningen i kontrollerad form. Förra gången var jag sjuk. Det blev som ett gift, va tvungen att träna och hoppa över måltider. Kände då att jag hade kontroll, fast ändå inte. Hur mycket jag än gick ner, desto mer kilon ville jag förlora. Jag hade då en ätstörning. Det är inget man pratar om, är få som då visste hur det verkligen va. Nu har jag distans till min ätstörning. Och jag är friskförklarad sen några år tillbaka. Men visst kommer många av dessa känslor och tankar upp igen. 

Det känns tråkigt att BMI är det som sjukvården använder sig av. Det stämmer inte helt. Jag skulle önska att de även kunde göra en mätning av fettprocenten i kroppen, och inte bara stirra sig blinda på detta förbaskade BMI värde. 

Jag hoppas att min viktminskning kommer gå bra. Hoppas att det inte kommer trigga mina tidigare erfarenheter, och leda till en ätstörning igen. Jag kommer ju regelbundet att gå på kontroller hos sjuksköterskan på överviktsenheten. Har ett planerat besök på fredag. 

Ena stunden känner jag mig så frustrerad på att jag inte klarar av att gå ner i vikt på egen hand. Men samtidigt är jag glad att få hjälp. 

Ett av problemen med att gå på modifast, är att jag blir förstoppad. Idag släppte proppen, efter 3 dagar utan något resultat. Psylliumfrön i vatten är det som just nu håller fart på magen. Det funkar även att blanda i pulvret. 

Mer uppmuntran från mina arbetskamrater idag. Att de tycker att jag är duktig. Och att de ser att jag har gått ner i vikt. Det känns bra att det syns. Jag har varit ärlig och berättat för de flesta varför jag gör detta. Längtar och drömmer om att snart få vara gravid. Den längtan har ju funnits länge. 

Ikväll blev det en hemma kväll. Så skönt att bara ta det lugnt i soffan. Jag är ensam just nu, sambon slutar 20. Känner att jag borde ta mig ur soffan och gå en sväng. Men jag känner mig så trött. Kanske går jag och drar på nån infektion? Känner ett obehag i halsen på gränsen till ont. Har ju känt så ett par dagar. 

Så sjukt sugen på nåt onyttigt nu... Bara att dricka bubbelvatten och tugga tuggummi. Blä, så tungt det känns nu. 

Men fick höra av en arbetskamrat idag att skulle jag få ett ryck och råka äta nåt. Om suget blir för stort, Så tar det bara ett dygn innan man åter kommer i ketos igen. Och just nu känns det sjukt tufft att veta att jag har 10 veckor kvar av denna diet. Är så sjukt sugen på nåt salt. Gärna något onyttigt...

Ständigt så många frestelser..! 

Usch jag känner mig som en dålig människa. Kunde inte motstå suget... Blev några jordnötter. Vet att jag inte får och att jag sabbat för mig själv. Vet inte hur kroppen kommer reagera på detta lilla snedsteg. Har verkligen försökt stå emot. Men tyvärr fixade jag det inte... 

Känner att jag är öm i käkarna efter att ha tuggat tuggummi, för att jag inte skulle äta nåt annat.. Men fixade ändå inte att stå emot suget! Känner mig så misslyckad...