Holger åkte och jobbade idag... Känns tomt... Känns ensamt men samtidigt lite skönt... Känns dumt att känna så... Men vi har verkligen varit med varandra hela tiden i två veckor.... Och jag känner på nåt vis att det känns skönt med lite egen tid... Känner mig så himla dum som känner så...
I nöden prövas vännen.... Ja så sant!! Vem eller vilka finns kvar?! Vilka kommer ställa upp? Beror klart på vad man menar med att ställa upp....
Har dessutom arbetskamrater som sagt via messenger att de ska ställa upp och finnas här... Vad är innebörden i det??
Känner mig arg och förbannad... Besviken.. varför?? Hur mycket ska jag orka gå igenom?? Kan ställa hundra och tusentals frågor om varför.... Jag får ju inte Elsa tillbaka ändå.. Inget spelar längre nån roll... Allt saknar mening... Just nu kan jag inte få tårarna att sluta rinna.. Men det kanske de inte behöver göra....
Sorgen kommer att finnas med mig ett tag... Vissa dagar och timmar är den mer eller mindre påtaglig...men den finns alltid där...
Två veckor.... Känns som en evighet.... Känns som väldigt kort tid.... Känns helt ofattbart....
Elsa du fattas oss!!! Älskad och saknad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar