Varit ute på en långpromenad för att rensa tankarna... Blev 4,6 km, men fasen så tungt det va de första 2 km... Tog en glass på vägen i värmen..
Ibland blir jag inte klok på folk och man kan fundera hur de tänker... Blir extra märkbart när man själv inte mår bra. Och vissa dagar är jag fortfarande i kris och chock.. Men det är precis som folk glömmer det.. För nu ska jag helst börja jobba om 2 veckor..och jag vet inte om jag är redo för det.. Jag har ju för fasen mist mitt efterlängtade barn..!! Den smärtan går ju inte att beskriva...
Efter diverse telefonsamtal idag... Med försäkringskassan, fonus och min chef.. Samt promenad och lunchsallad.. Känner jag mig nu sjukt trött...
Samtal med fonus, vi måste utse en gravplats till lilla Elsa. Transport hem av Elsa kommer ske i början på denna vecka.. De vill ha begravning nästa vecka, ska ju helst vara inom 1 månad efter dödsfallet... Så det är viktigt att vi gör det snarast, för det ska ju grävas.... Vi ska ju träffa prästen på onsdag... Och bestämma detaljerna...
Suck. Allt måste jämt gå med racerfart... Man ska hinna med att tänka och känna oxå..
Vet inte när jag ska tillbaka och jobba...min chef vill att jag kommer snarast. Jag sa att först och främst ska vi ju ha begravning.. Har dessutom 10 sorgedagar att ta ut i samband med det...
Förstår inte riktigt hur hon tänkte...men hon sa att hon trodde att alla kremerades efter.... Javisst om det är ett missfall så kanske...? Men min Elsa levde i 2 dagar... Hon var någon och nu är hon min ängel...
Jag vet att många uttrycker sig dumt... Men det kunde ju vara bra om man har hjärnan påkopplad ibland oxå... Så gör mig trött.. Jag tror inte man förstår hur mycket det skadar och sårar... Kanske är jag extremt känslig för vad och hur folk säger saker och ting nuförtiden?! Och jag blir så trött.. Både fysiskt och psykiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar